De borgerliga partiernas beslut att formalisera sitt samarbete under det gemensamma namnet Alliansen, har genererat en hygglig mängd buzz. Allt från diskussionerna om logotypens grad av 70-tals-hippie-fulhet till om borgarna över huvud taget ska ha rätt att kalla sig ”allians”. Den bästa satiren alla kategorier står bloggen Mitt eget jävla Narnia med Alliansen Åberg. Det är stor humor, och träffar mitt i skrattmuskulaturen. Måste-läsning.

Ett totalfailat bus står däremot SSU-ordföranden Jytte Guteland för. Hon upptäckte nämligen att ingen hade varumärkesskyddat begreppet alliansen, och tog därför snabbt beslutet att lämna in en ansökan till PRV för att sätta käppar i hjulet för sina politiska motståndare. Hennes argument: Vi gör det här för att regeringen ställt till det så mycket i Sverige.

Djupt.

Meningen med politiska ungdomsförbund är naturligtvis att det ska vara högt i tak och att man ska kunna testa lite småkrejzy prylar emellanåt, som att slåss med dörrvakter på Crazy Horse. I intervjuer långt senare går det ju alltid att skylla på att man var ung och dum. Problemet är 1. att Guteland inte är ung längre och 2. det är politiker som SSU-ordföranden som kan sitta vid makten i Sverige om mindre bara ett halvår.

Bäva.

Mer om , , , ,

Intressant?

Tags: , , , , , ,

Splicer – hög på Adam, på jakt efter mer.

Det händer inte så där jätteofta att jag köper TV-spel numera, och ännu ovanligare är det att jag faktiskt tar mig tid att spela dem. Undantaget som bekräfar regeln heter Bioshock, Take 2:s mästerliga apokalyps-shooter, castad i en stad i ruiner långt under havets yta i ett alternativt 50-tal. Undervattensstaden Rapture, skapad av miljardären Andrew Ryan (inspirerad av filosofen Ayn Rand och objektivismen) var ett socialt experiment där den rationella egoismen skulle skapa välstånd åt alla. Men så gick det som det brukar med utopier – käpprätt åt helvete.

10 år senare, när vi åter stiger ner i Rapture i rollen som ”Big Daddy”, råder fortfarande ett slags lågnivåkrig. ”Splicers”, människor som förstört sina kroppar och sinnen med alltför flitig DNA-modifiering (möjliggjord av den åtråvärda råvara som kallas Adam) drar fram genom ruinerna på jakt efter sin drog. Denna kan dock endast utvinnas av Little sisters ur de döda kroppar som ligger spridda överallt, vilket gör att de små flickorna är hett byte för alla nere i Rapture. Därför har varje lillasyster en Storpappa som försvarar henne med liv och lem – och en överdimensionerad bergsborr…

I Bioshock 2 är Andrew Ryan sedan länge död, men i det vacuum som uppstått har en despot av diametralt motsatt slag tagit kontroll över staden – doktor Sophia Lamb, vars dröm är att skapa ett socialistiskt drömsamhälle ur ruinerna av Rapture.

Förutom att vara ett suveränt actionspel, har Bioshock alltså en intellektuell botten som får till och med kulturskribenter på DN att göra tummen upp. Kampen djupt under havet är ju också en mellan de stora 1900-talsideologierna; socialism mot kapitalism. Kollektivets bästa mot den oinskränkta personliga friheten. Bägge projekten misslyckas kapitalt och degenererar ofelbart till diktaturer, där människor utnyttjas hänsynslöst i kampen för att uppnå ett högre mål.

Men om man ser förbi de uppenbara ideologiska referenserna till Marx, Lenin och Ayn Rand, skulle jag vilja påstå att det existerar ett helt annat, djupare budskap i Bioshock-koden – nämligen hur ett samhälle påverkas när tillgången på energi tar slut. Alltså det som brukar kallas Peak Oil. Flera bedömare, som svenske Kjell Aleklett, menar att vi redan sett oljetoppen (som inträffade 2008) och att även om oljan inte tar slut inom överskådlig tid kommer de närmsta decennierna att präglas av en allt hårdare kamp om de kvarvarande reserverna – och givetvis ett dramatiskt högre pris.

I Rapture är det Adam som varit grunden för utveckling och välstånd. I verkligheten har överflödet av fossila bränslen varit det som tagit mänskligheten från jordbrukssamhället ut i rymden. I den verkliga världen har hela vårt moderna industrisamhälle byggt på tillgång på billig olja. Det är den som har drivit utvecklingen, och fortsätter att göra det, oavsett hur mycket okunniga politiker och miljöaktivister svamlar om grön energi och ett fossilfritt samhälle.  Vi har formligen badat i näst intill  gratis energi – olja – under hela 1900-talet, och ur detta ymnighetshorn har ideologier byggts – drömmar om socialistiska utopier i öst, eller marknadsekonomier med evig tillväxt i väst. Ymnighetshornet med billig olja har skapat bilindustrier, asfalterade motorvägar, isbrytare, datorer och iPhones. För att inte tala om det mesta vi har på oss.  Utan tillgång till billig energi upphör civilisationen förmodligen i den form vi känner den, och resultatet kan mycket väl bli något som liknar Rapture, där alla slåss mot alla om de kvarvarande dropparna.

Det är i ljuset av den vetskapen det känns ganska läskigt att spela Bioshock emellanåt. Och i USA, som spelet kommer ifrån, måste en framtid utan bensin ses som ett öde värre än döden.

Även om man går klädd i tungdykardräkt och har en maffig borr att försvara sig med.

Mer om , , , ,

Intressant?

Tags: , , , , ,

azzå HEJ. JaG hAR bliVIT UpPmärkzAmmAD På ATt du ANVänDEr unT:Z MAtEriAl föR någoN zOrTz EXPErimEnT ZOm InnEbär föRvanZkninG aV TeXTER Där t ex orDeT KvINnoR bytz Ut mOt INVaNdRARE ALtERnAtiVT JuDAr… DärMEd GöR Du DEj ZKyLDIG BLand Annat tIll uppHOVzRäTTZinTråNG Och JaG Ber deJ däRFöR aTt oMEDelbArT tA BORt ze ARTiklAR Från diN Zajt ZOm HäRrör Från Unt… jAG beR DeJ oKkZå BEkräfTA att Zå ZKeTT… mVH LaRz NiLzZon *längtar*

Se där hur det kan se ut ut om man kör ett aktuellt mejl från Uppsala Nya Tidnings chefredaktör Lars Nilsson till bloggaren Matte Matik. Den senare låg bakom den satiriska webbtjänsten Transgenusmotorn (som nu har stängts efter hot om polisanmälan för påstått intrång i upphovsrätten). Det är naturligtvis tråkigt när okunskap om Internet och avsaknad av humor sammanfaller, men ännu mer förvånande är det att denna syn på nätet fortfarande är förhärskande inom stora delar av våra medier. Uppfattningen att det bara är ytterligare en distributionskanal, möjlig att reglera precis som vilket kabelTV-nät som helst. Bara man hotar de ohängda ungarna ute på The Internets lite lagom mycket så kammar de sig nog och tecknar en prenumeration vad det lider. Ungefär som de lika aktuella Kulturskaparna hävdade härom sistens.

Rent logiskt måste det därför bli en överordnad uppgift för polisen att söka upp och beivra alla former av oseriös satir på nätet. Men varöfr sluta där? Nästa steg för ordningsmakten borde bli att leta igenom återvinningsstationerna i jakt på oss som då och då sitter och klottrar Hitlermustascher på foton i tidningen.  Och alltså gör intrång i någons verk. Alldeles gratis.

Skämt åsido, i avsaknad av Transgenusmotorn så är här är ett par alternativa tjänster som bryter mot upphovsrätten å det grövsta, och som givetvis borde polisanmälas. Här en aktuell UNT-artikel körd genom Pornilizer. Inte helt rumsren, medges, så testa Smurfalizern istället om du sitter på jobbet och läs om Uppsalaforskare som smurfar Big Bang i Schweiz. Eller varför inte ta ner debattnivån där den hör hemma med The Swedish Chefalizer? B0rk Bork Bork!

Mer om , , , ,

Intressant?

Tags: , , , , , ,

Svårt cancersjuka barn tvingas i all hast lämna specialkliniken på Akademiska sjukhuset i Uppsala, sedan landstinget plötsligt upptäckt att det inte finns personal nog för att driva verksamheten på helgerna. Beslutet kommer efter en lång tid av problem för cancerkliniken, där många sjuksköterskor slutat i protest mot den höga arbetsbelastningen. Vilket inneburit att de som blivit kvar fått jobba ännu mer – och nu har många av dessa till råga på allt sjukskrivit sig. Om det är av utmattning, förkylning, eller som en protest mot Landstinget ska jag låta vara osagt, och det är egentligen inte viktigt.

Det bedrövliga i den här affären är dels vårdbyråkraternas totala misslyckande med att göra sitt jobb – att se till att vården fungerar – och dels den totala frånvaron av medkänsla för de svårt sjuka barn som vårdas på Akademiska sjukhuset. För istället för att hyra in personal – vilket landstingen gladeligen gör när det gäller specialistläkare och kirurger – så bestämmer sig byråkraterna istället för att stänga canceravdelningen och flyga iväg de cancersjuka barnen till andra sjukhus i landet, något som skapar oro både för barn och föräldrar.

Samtidigt, i en annan del av landet, sitter Åke Jonsson, 60, och väntar på att få sin brutna fot opererad. Det har han gjort sedan juldagen, då hans fotled knäcktes. Sedan dess har han väntat, med en fot som värker och blivit allt mer deformerad. Frågan är han nånsin kommer att bli helt återställd.

”Tyvärr är vi inte helt framme vid vårdgarantins 90-dagarsgräns ännu”, säger Håkan Löfgren, ortopedklinikens verksamhetschef lakoniskt.

Se där två illustrationer på ett samtida Sverige där den offentligt finansierade välfärden misslyckas gång på gång med sin enda viktiga uppgift.

Från vänsterhåll blir vi ständigt matade med skräckhistorier om hur eländigt det kommer att bli för de sjuka och svaga i samhället om vi öppnar för privata vårdalternativ. Men ingen privat vårdgivare skulle nånsin kunna agera som Akademiska sjukhuset eller Länssjukhuset Ryhov – det hade slagit direkt mot lönsamheten och därmed företagets överlevnad.

Men i Sveriges landsting sitter anonyma politiker och styr en ännu mer ansiktslös kader av vårdbyråkrater som aldrig någonsin behöver ta ansvar för sin brist på kompetens eller medmänsklighet. Sedan hjälper det inte hur mycket pengar man pumpar in i verksamheten – de svagaste kommer alltid att dra det kortaste strået i tävlingen mot vårdbyråkraterna utan hjärta och hjärna.

Mer om , , ,

Intressant?

Tags: , , , , ,

Ban Ki-Moon, FN:s ordförande.

Ban Ki-Moon, FN:s ordförande.

FN har tillsatt en oberoende kommission för att granska hur FN:s klimatpanel, IPCC, sköter sitt arbete. Det meddelar FN-chefen Ban Ki-Moon, som samtidigt passar på att meddela att ”klimathotet är verkligt” och att han inte sett några ”trovärdiga bevis som kan ifrågasätta slutsatserna i IPCC:s senaste rapport”.

Ban Ki-Moon talar alltså om en organisation där ordföranden, Rajendra Pachauri, håvat in mångmiljardbelopp till sitt eget företag, TERI, via handel med utsläppsrätter. En organistation vars slutsatser byggs mer på larmrapporter från miljöaktivister än etablerad forskning – en sammanställning av Andreas Bjurström vid Göteborgs Universitet visar t ex att bara 36 procent av underlaget för IPCC:s arbetsgrupp 3 (WG 3) utgörs av forskningsrapporter. Resten är så kallad ”grå litteratur”; artiklar ur bergsklättringsmagasin, kampanjer från WWF eller lösryckta citat ur tidningsartiklar. En organisation, där ledande forskare fifflat med temperaturdata, hindrat insyn och aktivt jobbat för att stoppa forskare med avvikande åsikter från att publicera sina rön.

Men enligt Ban rör det sig alltså bara om ett antal mindre problem, vilket inte på något avgörande sätt påverkar den samstämmiga bilden av tusentals forskare som är överens. Därför har FN beslutat att granskiningskommissionen inte ska granska eventuella fel som redan begåtts, utan istället analysera IPCC:s processer, kvalitetskontroll av data och hur klimatpanelen kommunicerar med allmänheten och media.

Så, FN beslutar alltså att granska sitt eget organ, men ger den oberoende granskningskommissionen förhållningsorder att inte rota i den smutsiga byken, och inte heller granska den uppenbart sönderkorrumperade ordföranden Raj Pachauri.

Ska vi sätta en slant på att de inte hittar något anmärkningsvärt?

Mer om , ,

Intressant?

Tags: , , ,

Det går otroligt bra för Miljöpartiet just nu – en ny opinionsmätning publicerad i Expressen visar att partiet nu har nära 11 procent av väljarsympatierna, upp tre procent sedan förra mätningen. Det sägs vara en Wetterstrandeffekt vi ser, något som kan tyckas förbryllande eftersom hon sällan syns i medierna numera. Men antagligen har hon och MP gjort precis rätt analys efter att ha studerat Mona Sahlin – som rasat i mätningarna varje gång hon öppnat munnen för att berätta om partiets politik.

Tanken är att hålla Maria Wetterstrand utanför allt käbbel fram till valet, och istället skicka fram Peter Eriksson för att spela insatt i frågor där han inte har en susning. Det gör han med glädje – senast lovade han att tågtrafiken skulle gå ”oftare, bättre och snabbare” i ett Sverige styrt av MP. Trots frånvaron på kunskap har vi sett honom axla manteln som klimatforskningsexpert i SvT, sakkunnig i energifrågor och finansiell analytiker i debatter om bilindustrin. Problemet är inte att Eriksson kan besvärande lite om väldigt mycket, utan att han i sin roll av Miljöpartist aldrig en enda gång få några kritiska följdfrågor om vad han menar.

Den sorgliga sanningen är, att bakom Miljöpartiets rekordstora väljarstöd, döljer sig ett energipolitiskt program som – om det sätts i verket – kommer att göra Sverige, idag nästan självförsörjande på ren energi från vatten- och kärnkraft, till en nation som blir beroende av ännu dyrare el, importerad från utlandet där den framställs i koleldade kraftverk eller med fossilgas. Om det ens finns någon el att köpa vill säga – i ett läge där stora delar av Europa huttrar under fimbulvintern, ska man inte vara säker på att det finns kapacitet över.

Det tyska miljöpartiet, som satt i regeringskoalition i Berlin under många år, lyckades genomdriva en total avveckling av Tysklands kärnkraftverk (det sista stängs 2020). Resultatet, efter en havererad satsning på sol- och vindkraft, är idag en närmast frenetisk nybyggnad av kolkraftverk för att kompensera det bortfall som skulle ersättas med ”grön energi”, kraftkällor som visat sig värdelösa när det verkligen gällt. Till exempel på vintern, då det är för kallt eller inte blåser.

I Sverige levererar vindkraften just nu lite dryga 1 procent av det totala elbehovet i Sverige som upgår till 23.500 MWh/h. Och även om vi lyckats tiodubbla antalet vindsnurror, så är det i bästa fall en halverad elproduktion vi ska klara oss på framöver i Miljöpartiets Sverige. För kärnkraftverken – som också levererar kraft till våra nordiska grannar – ska stängas och ingen ny vattenkraft får byggas. Ur MP:s partiprogram:

Kärnkraften i Sverige ska avvecklas snabbt med början omedelbart. Den kan avvecklas på 10-12 år…
Det kan ske genom skärpta säkerhetskrav, höjd skatt på kärnkraft och genom att kärnkraften får bära alla sina kostnader, inklusive försäkringskostnader, fullt ut.
Hälften av energibortfallet från kärnkraften kan effektiviseras bort, bland annat genom sparande och konvertering från uppvärmning med el. Den andra hälften kan ersättas med bioenergi, vindkraft och solvärme.
Också fossilanvändningen för värme och el ska avvecklas. Elmarknaden måste fungera så att det blir dyrare att använda el när den är dyr att producera. Därigenom minskar elvärmen och då också marknaden för kärnkraft.
Vi anser att vattenkraften är färdigutbyggd i Sverige och vill grundlagsskydda de sista orörda älvarna och älvsträckorna. Vi vill inte ha någon utbyggnad, inte heller av småskalig vattenkraft

I Eriksson och Wetterstrands Sverige kan vi alltså vinka adjö till all kvarvarande tung industri. Massaföretaget SCA har redan stoppat produktionen på grund av de bisarrt höga elpriserna, och med MP:s politik skulle det aldrig mer startas igen.

Frågan är förstås hur många som hade frusit till döds i Sverige en vargavinter som denna, om Miljöpartiets får genomföra sitt experiment med en av våra mest livsnödvändiga råvaror: energin.

Om sådant får vi naturligtvis inga svar, eftersom Miljöpartiet aldrig drabbas av svåra frågor från TV-reportrarna. Därmed kan Eriksson riskfritt svamla vidare. Och Wetterstrand fortsätta sola sig i glansen från rekordhöga opinionssiffror.

Mer om , , ,

Intressant?

Tags: , , , , , , ,

Håller Sjöfartsverket på att skaffa sig ett eget Odengate?

Man kan ju fråga sig, efter att Tomas Årnell, rederichef på Sjöfartsverket, på fullt allvar står i Rapport och påstår att det är en bättre affär för Sjöfartsverket att hyra ut Sveriges största och kraftigaste isbrytare till ett forskningsuppdrag på andra sidan Jorden, än att låta den stanna hemma och bryta is i Östersjön.

Då kan man ju fråga sig – eftersom inte Rapports reporter har vett att göra det: är Sjöfartsverkets uppdrag att generera vinst? Är det därför vi har pumpat in ett antal miljarder skattekronor i fem stora isbrytare: att de ska hyras ut till klimat(hots)forskning i Antarktis? Jag trodde i min enfald att vi hade dem för att säkerställa att en viktig del av Sveriges infrastruktur – sjöfarten – fungerar även om det blir kallt och is. Jag funderar på vad reaktionen blivit om Vägverket hade skickat iväg ett par hundra väghyvlar till Kanada mitt i vintern?

Förutom att rederichefen knappast räknar med de samhällsekonomiska kostnaderna av att dussintals fartyg ligger fastfrusna, drabbar bristen på isbrytare industrin hårt. Massafabriker i Sundsvall står stilla när fraktfartygen inte kan leverera råvaror, och långtradare blir stående i dagar utan att kunna nå sin destination. Och då står alltså Årnell och påstår att Sjöfartsverket gör en bättre affär på att ha Sveriges största isbrytare uthyrd. Något som de gjort de senaste vintrarna, eftersom de varit så pass milda.

Men Sjöfartsverket har väl, precis som alltför många i etablissemanget, lyssnat på Pär Holmgren, och gått på dravlet om att vi när som helst får Medelhavsklimat i Sverige.

Ett episkt fail, som det kallas.

Andra om , , ,

Intressant?

Tags: , , , , , ,

Isbrytaren Oden, långt hemifrån.

Det är inte bara järnvägstrafiken som har det motigt i fimbulvintern. Även sjöfarten börjar nu känna av nära tre månader med sträng kyla, vilken fått till effekt att isläget i Östersjön nu är det värsta på 14 år. Stockholms skärgård är mer eller mindre helt täckt av tjock is, Ålandsfärjor ställs in eller kläms fast i drivisen – det sitter fast fartyg överallt i väntan på att Sjöfartsverkets isbrytare ska komma till undsättning.

Vi kan dock lugna oss med att sådana här problem är av övergående karaktär. SMHI garanterar att klimatet blir varmare, trots enstaka kalla vintrar. Och Al Gore förklarade så sent som för ett par dagar sedan att det vi ser just nu faktiskt är en effekt av den globala uppvärmningen.

Med tanke på allvaret i Klimathotet är det naturligtvis fullkomligt logiskt att isbrytaren Oden, en av Sjöfartsverkets fem nationella isbrytare, just nu befinner sig i Antarktis på en forskningsexpedition. Uppdraget – att ta reda på varför isen i Västantarktis försvinner.

Mer om , , ,


Intressant?

Tags: , , , ,

Elpriset rusar igen på den nordiska energibörsen Nordpool. Jo tack, det märktes på senaste elräkningen – dryga 2.000 kr högre än i fjol.

Denna gång är det dels förväntningar på en sen vår, dels på att de ohyggliga mängder snö som fallit denna vinter i vanlig ordning fallit på fel ställen. Och så går kärnkraftverken fortfarande på halvfart, efter misslyckade försök att sparka igång Oskarshamn och Ringhals. Huruvida stoppen är strategiska eller inte låter jag vara osagt. Vattenfall hävdar att det är trams att spekulera i att avstängningarna är ett sätt att driva upp priserna, och att det kostar betydligt mer att låta en reaktor stå stilla än vad prisstegringen drar in.

Må så vara. Men om man nu måste stänga en reaktor för reparation, så borde det ju vara mest förmånligt då priset är som högst?

Illustration från Sloped Curve.

Hur som helst, den så kallat avreglerade elmarknaden är ett stort skämt. ”Marknaden” består av elnätsägare (som Vattenfall), elproducenter (som… Vattenfall) och ett antal elhandlare. Tillsammans sätter de priset på elbörsen, som alltså är så långt ifrån en råvarubörs som man kan komma. Eftersom både produktion och distribution av el är en hårt reglerad oligopolmarknad (testa att försöka starta ett konkurrerande kärnkraftverk och se vad som händer) finns det ingen möjlighet att jämna ut denna obalans som på en normal konkurrensutsatt marknad.

Man kan ju alltid jämföra med marknaden för telefoni och bredband, där prispressen varit enorm de senaste tio åren. På el har det gått åt precis motsatt håll; det som kallas ”avreglering” har bara påverkat en minimal del av elpriset – närmare bestämt 1,5 procent, vilket bloggen Sloped Curve illustrerat mycket pedagogiskt. Det är allstå på denna mikroskopiska del av elmarknaden som vi vanliga svenskar har valfrihet att välja den leverantör som erbjuder lägst pris. Att välja Telge Energi, Vattenfall eller Storuman kan möjligen ge en känsla att man utövar konsumentmakt, men de futtiga kronor man eventuellt spar på att välja är sannolikt inte värt arbetsinsatsen.

Att påstå att vi har en avreglerad elmarknad i Sverige, är som att påstå att DDR-medborgarna kunde välja och vraka bland charterresor. Och det enda vi kan vara säkra på är att det kommer att bli ännu dyrare med energi – oavsett vem som vinner valet.

Rätten att hålla sig varm på vintern blir mer och mer en klassfråga.

Andra om , , , ,

Intressant?

Tags: , , , ,

I helgen upptäckte jag att två för mig vilt främmande människor varit på besök hemma i mitt hus. Och en av dem, Sverker, påstår helt fräckt att det är han som ”grundat” det. Det handlar förstås om geolocationtjänsten Gowalla, en slags spel som går ut på att samla på platser och prylar. Ju fler man besöker, desto större chans att hitta alla de 99 föremålen i spelet (eller hur många de är nuförtiden).

Tjänster som Gowalla lockar naturligtvis alltid till sig powerusers, som inte ger sig innan de kartlagt hela världen, hittat alla prylar och vunnit t-shirten. Och jag har ingen som helst anledning att tro att mina gäster där hemma är nät-stalkare; jag är alltför ointressant som person för att dra till mig sådana. Men om jag hade varit det minsta lagd åt det förföljelsemaniska hållet, hade jag kanske reagerat när någon eller några checkat in på nästan samtliga platser jag varit (och ofta skapat) både i mina hemkvarter och i delar av Stockholm. På systemet, på Thai-haket, på krogen, i bussen på motorvägen…

Nej, jag tror snarare att det är en slags spel, ett subtilt sätt att placera en digital stövel mitt i ansiktet på nån och vråla PWND! Som en klassisk olling, men i digital upplaga. Vi hade en diskussion på Twitter för ett tag sedan om det här fenomenet –  War Gowallin’ eller Drive-By Gowalling – dvs leta upp kändisar med eller utan Gowalla-konton och checka in hemma hos dem. Det har väl fortfarande inte riktigt tagit fart – att 64 personer har checkat in hos Kungen är ju högst väntat, liksom 90 incheckningar i Vita huset. Konstigare är det att ingen har hälsat på hemma hos Fredrik & Filippa i Sagerska palatset. Och Mona Sahlins hus lyser också fortfarande med sin frånvaro.

Kanske SÄPO håller rent från objudna gäster även på nätet.

Vill man anlägga ett aningen allvarligare perspektiv på det här, kan man ju fundera på hur mycket av vårt privatliv som vi alldeles frivilligt delar med oss av utan någon närmare eftertanke. Efter att ha använt tjänster som Gowalla, Foursquare eller en Twitter-klient med geotaggning ett par månader, behövs inga privatdetektiver för att berätta när när jag går till jobbet, var jag träffar kompisar, var jag handlar, roar mig – och när jag åker på semester och lämnar huset obevakat. Något som manar till en viss eftertanke.

(Fast har ni tips på fler intressanta platser och/eller personer att checka in hos, tar jag tacksamt emot dem!)

Fler om , ,

Intressant?

Tags: , , , ,

« Older entries