Fröjdhpunktse

And The Band Played On

Månad: april 2009 (sida 1 av 2)

Hade De Lorean kunnat rädda GM?

delorean_pontiac_fb67

John Z De Lorean, mannen som räddade Pontiac. Här bredvid en av sina framgångshistorier - en Pontiac Firebird från 1967

General Motors beslutade igår att skrota varumärket Pontiac. En ödets ironi, eftersom Pontiac under de senaste 40 åren varit en av de verkliga överlevarna  i den sedan länge konkursmässiga amerikanska bilindustrin. I dagens modellprogram är förstås Pontiac inget annat än en ”sminkad gris” bland alla andra dussinprodukter i det rämnande GM-konglomeratet. Chassi, motor, drivlina, lack – allt är detsamma oavsett om det står Chevrolet, Buick eller Pontiac på grillen.

Och fortfarande 35 år efter oljekrisen – då USA kastades in i en recession liknande dagens – har GM konsekvent vägrat att applicera någon form av nytänkande när det gäller bilarna som pumpats ut från de olika fabrikerna. I stället för att satsa på bränslesnåla bilar, har Detroit satsat miljarder på lobbykampanjer i Washington mot högre drivmedelsskatter, och för diverse skattesubventioner för att kunna fortsätta kränga groteskt överdimensionerade SUV:ar till en redan mättad marknad. Vi får väl hoppas det är slut med det nu, och att Vita huset slutar gödsla konkursboet GM med ytterligare lån och bidrag.

Men tillbaka till Pontiac, vars historia kunde tagit slut redan i början av 60-talet, om det inte varit för en viss John Z DeLorean, bilvärldens dåtida motsvarighet till Apples Steve Jobs. Han var en nytänkare som gladeligen bröt mot traditioner och som insåg vikten av design och ständig utveckling för att locka dåtidens unga bilköpare.  Som nyutnämnd chef för Pontiac Motor Division, förvandlade han på bara ett par år ett gammalt trött varumärke med gubbstämpel till GM:s tredje största bilmärke. 1964 kom Pontiac GTO – världens första muskelbil – som med ny sportig design och massor av hästar under huven blev en gigantisk försäljningsframgång under mitten och slutet av 60-talet. DeLorean fortsatte med uppdraget att på bara några månader ta fram en ny sportbil byggd på Chevrolet Camaro. Resultatet, Pontiac Firebird, kom emellertid att under de nytänkande Pontiacingenjörernas ledning att bli ytterligare en superhit – Firebid och preformancemodellen Trans Am var den enda muskelbil som överlevde både oljekris och konjunktursvackor (inte förrän 2002 lades tillverkningen slutgiltigt ner).

Pontiacs OHC-6 Sprint, oamerikansk...

Pontiacs OHC-6 Sprint, en motor före sin tid.

Redan 1967 förstod DeLorean vikten av att satsa på modern motorteknik och säkerhet. Tanken var att Pontiac Firebird skulle bli en sportbil av europeiskt snitt med en lättviktig sexcylindrig motor och vägegenskaper som kunde konkurrera med tyska och italienska sportbilar. I en värld där det satt blytunga V8:or i princip i allt som rullade, innebar Pontiacs snabba OHC-6 Sprintmotor en smärre revolution. Med överliggande kamaxel, fyrportsförgasare och sportavgassystem utvecklade motorn 215 hkr, vilket kanske låter lite idag, men sätt det i relation till  Volvos ”sportigaste” modeller av B18/B20 som vid denna tid låg på 85 hästar…

Men DeLoreans modell blev inte långlivad, knappt hade han slutat på Pontiac för ett nytt jobb på Chevrolet, förrän OHC-6:an skrotades till förmån för en klenare och billigare Chevrolet-sexa (och för allt större och törstigare V8:or).

Med de närmast exempellösa framgångarna som DeLorean hade i bagaget – både hos Pontiac och senare Chevrolet – sågs han av många som en självskriven blivande VD för General Motors.  Men hans visioner för hur företaget skulle utvecklas – med satsningar på bränslesnålare och säkrare bilar – föll inte i god jord hos den konservativa GM-ledningen. 1969 hade General Motors en marknadsandel på 50 procent i USA, bensinen kostade under en krona litern, och ingen kunde förutse oljekrisen som skulle smula sönder stora delar av den amerikanska bilindustrin bara några år senare. Chefsgarnityret på GM irriterade sig också på John Z:s playboystil;  han umgicks med filmstjärnor och sångare, dejtade filmstjärnor, var långhårig, odlade polisonger och hade för vana att gifta sig med unga fotomodeller. Så istället för att befordras till vd, manövrerades han ut och hamnade i frysboxen på GM:s 14th floor innan han slutligen sa upp sig 1973, demoraliserad och knäckt.

DeLorean DMC-12, känd från bio.

DeLorean DMC-12, känd från bio.

Äventyret med den egna sportbilen DeLorean DMC-12, som producerades i Nordirland och blev superkänd genom Tillbaka till framtiden-filmerna, slutade med konkurs 1982, efter bara 9000 tillverkade bilar.

Så här nästan 40 år senare kan vi förstås bara spekulera i hur GM skulle sett ut idag med DeLorean vid rodret. Han dog 2005, 80 år gammal, fortfarande full av idéer och i full färd med nya innovativa projekt.

Boktips: On a Clear Day You Can See General Motors: John Z. DeLorean’s Look Inside the Automotive Giant

Jag och mitt printmedium

bild-11

När jag tänker efter så har jag nog aldrig blivit vän med min morgontidning. Och snart kan det kanske vara för sent, i dessa dagar av accelererande tidningsdöd.

Redan innan jag bestämde mig för att bli journalist för 30 år sen hade jag vissa problem med att ta till mig Hallands Nyheter och G-P. Inte i meningen att ta till mig kunskapen intellektuellt -  utan praktiskt. Bägge var i fullformat, och jag minns att det var komplett omöjligt att hitta någonstans hemma där det över huvud taget gick att veckla upp de gigantiska pappershögarna för att kolla vad som stod i dem.

I modern tid har vi här hemma haft ständigt Ã¥terkommande debatter om tidningsprenumerationens vara eller inte vara. Jag tycker egentligen det är bortkastade pengar  – jag har ju redan läst alla nyheter när tidningen kommer – medan hustrun fortfarande ser det som en hel-och-renfaktor att ha en morgontidning. (Fast oftast kommer den ju inte ens in i huset utan ligger kvar oläst ute i brevÃ¥dan över helgen och gÃ¥r direkt till tidningsinsamlingen.)

ÄndÃ¥ – just kopplingen mellan ”riktig kunskap” och ett objekt är sannolikt det som kommer att kunna rädda kvar tidningen i sin tryckta form i ett par Ã¥r till. Oavsett om kunskapen som förmedlas hem till brevlÃ¥dan är gÃ¥rdagens nyheter, representerar själva den fysiska produkten ett värde som gör att folk fortfarande betalar – och tror pÃ¥ vad som stÃ¥r i tidningen. I alla fall vi som är medelklass och 40 plus. Det är som med värdet pÃ¥ musik – ta bort den statiska produkten (CD-skivan) sÃ¥ sjunker ocksÃ¥ det upplevda värdet av en samling lÃ¥tar dramatiskt – de gÃ¥r ju att hitta gratis pÃ¥ nätet.

Kommer då dagens nätgeneration, van att få allt nu och utan kostnad, att bli tidningsprenumeranter? Läser att Anna Serner på TU tror det, eller åtminstone att det är för tidigt att avskriva de unga som framtida kunder. När de växer upp och tröttnar på Facebook, Twitter och MSN, så kommer de att bli prenumeranter de också, är logiken.

Och jag som alltid tyckt om tung rock, har plötsligt börjat lyssna på dragspelsdängor med Kalle Jularbo, som min pappa gillade.

Inte.

Medievanor skaffar man sig i unga år, och jag tror inte ett smack på att dagens tonåringar kommer att längta efter en tidning hem till brevlådan. Om den inte är gratis.

YouTube, ingen bra affär för Google

bild-15

I fredags släppte Google sitt kvartalsresultat, som slutade på inte helt oansenliga 5,1 miljarder USD ( c:a 40 miljarder kr). Men när det gäller dotterbolaget YouTube verkar det gå sämre – förlusten kommer att bli en halv miljard dollar, enligt en analys från Credit Suisse. Bolaget ska nu ta fram nya intäktsmodeller för att täcka de enorma kostnader som det innebär att distribuera hela världens privata videoklipp. Kostnader som kommer att fortsätta att öka, i takt med att allt mer innehåll laddas upp på sajten. Credit Suisse räknar med att Youtube kommer att ha 375 miljoner unika besökare och administrera hela 75 miljarder videovisningar under 2009. Trots den gigantiska trafiken är annonsutrymmet svårsålt – de flesta annonsörer vill ha kontroll på i vilket sammanhang reklamen hamnar.

Nya affärsmodeller skulle kunna vara premiuminnehåll (fast där finns redan etablerade konkurrenter som Hulu och skyhöga licensavgifter) eller betalmedlemskap (vilket riskerar att få användarna att välja andra tjänster).

Frågan är ju vad vi skulle göra utan YouTube. På bara ett par år har sajten blivit en naturlig del av Internet, och idag finns det nästan inget filmat material som inte går att hitta där.

Men ingen undgår de dåliga tiderna, inte ens världens största Internetbolag.

Vilket skulle bevisas…

Efter Aftonbladets artikel idag om att Piratpartiet nu är det fjärde största partiet, sÃ¥ ökade medlemstillströmningen dramatiskt. Partiledaren Rick Falkvinge skriver pÃ¥ sin blogg att det bara senaste timmen (15-16) kommit in 932 nya medlemmar. För att anknyta till Per Gudmundsons analys av Reinfeldts formtopp, sÃ¥ kanske piratpartiets klimax kommer aningen tidigt för tidigt för att hÃ¥lla hela vägen till riksdagsvalet nästa Ã¥r. Men i EU-parlamentet kan det säkert bli livat framöver…

Piraterna till Bryssel

Pirate Bay-server på museum

Pirate Bay-server på museum

Det gÃ¥r bra för piratpartiet. Efter gÃ¥rdagens dom mot The Pirate Bay har partiet nu fler än 1200 medlemmar, och sedan igÃ¥r är även ungdomsförbundet Ung Pirat det största politiska ungdomsförbundet i Sverige – större än alla de andra tillsammans. Inte illa av ett parti som för bara ett par Ã¥r sedan sÃ¥gs som en samling snorungar som bara ville komma Ã¥t gratis film och musik pÃ¥ nätet.

Det har ju legat i luften rätt länge, men efter Pirate Bay-domen står det klart att upphovsrätt och integritet på nätet är de överlägset viktigaste frågorna för de generationer väljare och blivande väljare som vuxit upp med Internet. (Jag räknar mig själv hit, även om jag är för gammal för att räknas som digital inföding.)

Rick Falkvinge, som i en artikel pÃ¥ Newsmill beskriver de dömda i Pirate Bay-rättegÃ¥ngen som Sveriges första politiska fÃ¥ngar kommer – tillsammans med ett antal av hans partikamrater -  nu garanterat att ta plats i EU-parlamentet efter valet nästa mÃ¥nad. Och med tanke pÃ¥ medlemstillströmningen kommer det att bli mycket intressant att följa hur de etablerade EU-partierna kommer att hantera dem. Kommer de att sÃ¥ smÃ¥tt börja fatta att Internet och fildelning inte är nÃ¥got som gÃ¥r över, att det inte funkar att stifta lagar som ger Hollywood rätt att agera privatpolis? Att det inte funkar att stifta lagar som stora delar av befolkningen inte respekterar?

Eller kommer de att göra samma misstag som med Sverigedemokraterna – det vill säga att försöka tiga ihjäl problemet (eller skicka fram forskare som förklarar vad SD egentligen vill)?

Oavsett vad man tycker om The Pirate Bay och deras kaxiga attityd, är domen totalt huvudlös, och det närmaste ett  beställningsverk frÃ¥n den internationella upphovsrättsmaffian som man kan komma. Om man kan fÃ¥ ett Ã¥rs fängelse för medhjälp till att sprida upphovsrättsskyddat innehÃ¥ll, vad skulle dÃ¥ en dom för den som verkligen utförde handligen ligga pÃ¥? 10 Ã¥r? Livstid? Och när man beräknat den ”skada” som industrin lidit, sÃ¥ blir det fullständigt ohÃ¥llbart – över 220-260 kr per utdelad film, vilket innebär ett pris som är högre än det man köper dem för i handeln. (Om skadestÃ¥ndet beräknas pÃ¥ detta vis, mÃ¥ste det ju i rättvisans (!) namn dras 20 procent i moms…)

Värst av allt är förstÃ¥s att det över huvud taget gÃ¥r att bli fälld pÃ¥ sÃ¥ lös bevisning som Ã¥klagaren hade mot Rix Port 80-ägaren Carl Lundström. För att citera Cornucopia hade Lundström ”bytt nÃ¥gra mail med de övriga Ã¥talade, där affärsidéer diskuterats, samt att han haft ett bolag som haft ett dotterbolag som sÃ¥lt serverplats Ã¥t en annan Ã¥talads bolag som sÃ¥lt serverplats Ã¥t Pirate Bay.”

Med tanke på hur svag ovanstående koppling är, får jag vara tacksam för att jag inte själv satt på de åtalades bänk. Den 31 maj 2006, när polisen gick in i Port 80:s serverhall i Bankgirots lokaler vid Globen, ägde och drev jag www.fz.se, vars fyra servrar stod i rackskåpet bredvid TPB. Nu klarade de sig visserligen -  men hade de åkt med i razzian, hade det säkert gått att hitta nyheter och diskussioner om The Pirate Bay i foruminlägg eller privata meddelanden.

Alltså medhjälp, såsom den definieras av svensk domstol år 2009.

Vem litar på Federley nu?

Centerpartiets Fredrick Federley är upprörd. Speciellt på dem som hävdar att bloggar och sociala medier är en fluga – t ex Dagens Nyheter som nyligen sågade riksdagsledamöterans bloggar. Därför satte han sig ner i morse och författade ett fejkinlägg på sin blogg där han konstaterar att det behövs en regeringsombildning till hösten. En nyhet som åtminstone jag kunnat tro  på om den kom från en riksdagsman (trovärdighet får ju ändå ses vara en grundläggande egenskap om man ska kalla sig förtroendevald).

Resultatet: massor av bloggare, tidningar och TT ”gick på” Federleys bluff, som hade syftet att bevisa hur viktiga de sociala medierna faktiskt är för opinionsbildning. Själv ser han experimentet som en stor framgång.

”Jag har inte ringt en enda mediakälla. Inte sms:at någon. Det har inte gått något pressmeddelande. Ingen spindoktor har jobbat. Inte en pressekreterare är aktiverad. Jag har endast använt mig av sociala medier”, skriver Federley.

Själv har jag svårt att se detta som något lyckat test. Tvärtom. De bloggare som kommenterat Federleys utspel, känner sig förmodligen grundlurade just nu – det skulle jag ha gjort – och vem kommer att tro på något han säger nästa gång? Det tar lång tid att bygga upp ett förtroende – men det går att mista det rasande snabbt…

Vem vågar köpa en Xbox?

Läser på Ars Technica att Microsoft utökat sin treåriga garanti på Xbox 360 till att omfatta ett nytt hårdvarufel, som går under beteckningen E74. Till skillnad från RROD-felet (Red Ring of Death) för ett par år sedan – som innebar grillat moderkort och som manifesterade sig genom tre eller fyra blinkande dioder, visar E74 sig genom endast en röd diod och ett felmeddelande på displayen.

Själv har jag skickat in min Xbox två gånger på garantireparation för RROD, och enbart detta fel (nästan alla Xbox-ägare jag känner har drabbats av det) har uppskattningsvis kostat Microsoft mer än 8 miljarder. Hur mycket det nya hårdvarufelet kommer att gå löst på vet väl ingen ännu, men det innebär ytterligare ett slag för Xboxens redan skamfilade image. Jag skulle i alla fall tänka mig för både en och tre gånger innan jag köpte en ny Xbox 360.

Snabbast på Nordpolen 2009

Som en uppdatering till gårdagens polar-galenskaper visar det sig att den femte upplagan av North Pole Marathon avgjordes i torsdags. Vinnare blev Evgeniy Gorkov från Ryssland, som tog sig runt de fyra milen runt Nordpolen på 4:27:05. Ingen vidare tid om man jämför med vinnarna i sydligare belägna tävlingar, men försök själv att springa 40 kilometer i -37 C, med full polarutrustning och snöskor. (Dessutom vimlar det säkert av hungriga isbjörnar…)

Filmat material och vinnarintervju finns på North Pole Marathons hemsida.

Expedition galenskap

bild-3Hört talas om Catlin-expeditionen? Det är ett antal äventyrare som har gett sig ut pÃ¥ en skidutflykt till Nordpolen, för att ta prover pÃ¥ den  enligt uppgift allt tunnare isen i Arktis. Expeditionen är ständigt uppkopplad och medlemmarna bloggar dagligen om sina vedermödor (”Live from the Ice”). Det gÃ¥r till och med att se deras aktuella kroppsvärden online (och det ser inte alls kul ut)…

TvÃ¥ känslor infinner sig när man läser om Catlinexpeditionens vedermödor. Först: beundran. Det är svÃ¥rt att inte känna beundran för människor som riskerar liv och hälsa för nÃ¥got de tror pÃ¥. Dessutom – underbara bilder, liveuppdateringar via blogg, Twitter, YouTube etc. Kredd.

bild-21Sedan: Hur dum fÃ¥r man vara?  Ã…ka skidor till Nordpolen? VÃ¥ren mÃ¥ ha kommit till vÃ¥ra breddgrader, men i Arktis är det -35 grader i snittemperatur just nu. (Och när expeditionen startade var det betydligt kallare.) Vid sÃ¥dana temperaturer smälter ingen is, oavsett vad man läser i tidningarna. Och en titt pÃ¥ inläggen i bloggen skvallrar om att expeditionen möjligen underskattat de extremt lÃ¥ga temperaturer som man kan stöta pÃ¥ i polartrakterna. GenomvÃ¥ta alternativt stelfrusna sovsäckar, sömnbrist, förfrysningsskador, talsvÃ¥righeter…

Plummeting temperatures today took the thermometer off the bottom of the scale, which means the team are currently enduring temperatures lower than -45°C. These extreme temperatures, the coldest experienced by the team so far in this expedition, have the strange physical side effect of causing the team to sound almost drunk as they slur their words and cognitive reactions are noticeably slower.


Ett enklare sätt att kolla hur  isen i Arktis mÃ¥r utan att behöva dö pÃ¥ kuppen är att ta hjälp av US Army som sedan mÃ¥nga Ã¥r haft ett antal mätbojar i omrÃ¥det. De visar lite otippat att isen har blivit betydligt tjockare det senaste halvÃ¥ret. Fast kanske inte sÃ¥ konstigt med tanke pÃ¥ vad Catlin-expeditionen upplevt…

(Den som vill följa expeditionen live kan prenumerera på dess Twitter-feed.)

GM och Segway = sant

Visit msnbc.com for Breaking News, World News, and News about the Economy

Att GM är piskade att ta fram nya bränslesnålare bilmodeller är ju ingen nyhet, men att de skulle ta i så här mycket var faktiskt en överraskning. Idag presenterade General Motors tillsammans med Segway ett helt nytt tvåhjuligt fordon, designat för att lätt kunna ta sig fram genom igenkorkade citygator. Bilen (eller vad man ska kalla uppfinningen) är eldriven, har en räckvidd på 50 kilometer och kommer att ha trådlös Internetuppkoppling för att kunna navigera själv och undvika trafikstockningar. 2012 hoppas GM att den nya bilen ska kunna vara färdig för produktion.

Onekligen ett stort steg från GM:s tidigare satsningar, som Hummer

Äldre inlägg

© 2017 Fröjdhpunktse

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: