Fröjdhpunktse

And The Band Played On

Månad: november 2009 (sida 1 av 2)

Telia! Ta FRA-lagen till domstol!

Nedanstående text ingår i ett bloggupprop för att få FRA-lagen testad juridiskt. Med en dag tills lagen träder i kraft, är det självklart att jag också deltar i kampanjen. Kopiera och sprid på era respektive bloggar om ni läser!

———

Från och med den första december 2009 är Sverige en övervakad nation – det är då som FRA får tillgång till en stor del av vår Internet- och mobiltrafik.

Detta kommer att få ett antal konsekvenser. De mest påtagliga är att flera grundläggande rättigheter i praktiken kommer att sättas ur spel. En självklarhet som brevhemligheten kommer efter den första december 2009 inte att existera på internet. Även andra grundlagsskyddade rättigheter som källskyddet är starkt hotat. Många organisationer har skarpt protesterat mot FRA-lagen, däribland Journalistförbundet och Advokatsamfundet. En majoritet av det svenska folket är emot FRA:s avlyssning.

Flera juridiska experter uttrycker dessutom stor tveksamhet till om FRA-lagen är förenlig med Europakonventionen, d.v.s. den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna. Sverige har förbundit sig att följa den konventionen och rimligtvis bör lagen alltså prövas i Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna. Telia ansvarar idag för en majoritet av den trafik som FRA kommer att vilja avlyssna. Därför uppmanar vi Telia: Ta FRA-lagen till domstol.

Andra bloggare som deltar i kampanjen…

Climategate, 13 miljoner Googleträffar senare

Historisk temperaturkurva från FN:s klimatpanel 2001.

Historisk temperaturkurva (från IPCC 2001).

Det är nu drygt en vecka sedan Climategate briserade. Plötsligt fick vi en oväntad total insyn i den smutsiga bransch som kallas klimatforskning, där fakta och statistik förvrängs för att passa hypoteser, där avvikande forskare mobbas ut och hindras från att publicera sina rapporter och där forskningsdata förstörts för att omöjliggöra oberoende granskning. Och det är inte vilka som helst som fuskat och förvrängt fakta – de inblandade har ledande poster inom IPCC, FN:s klimatpanel, eller forskningsinstitut tätt knutna till organisationen.

Verklighetens temperaturutveckling, utan modifieringar. (från Climate Audit).

Verklighetens temperaturutveckling, utan modifieringar (från Climate Audit).

Det är alltså samma forskare som varit vägledande i att ta fram underlaget för FN:s stora klimatmöte i Köpenhamn i nästa vecka. Ett möte som av politiker, miljörörelser och diverse lobbygrupper beskrivs som den ”sista chansen” att rädda klimatet. De föreslagna åtgärderna för att komma till rätta med klimathotet har prislappar på tusentals miljarder årligen och – ifall de verkligen genomförs – leder till ett samhälle med minskad frihet och dramatiskt ökande energikostnader. Även om vi aldrig kommer att få uppleva David Jonstads idealsamhälle, en DDR-stat med personliga CO2-ransoneringskort, så kommer det att svida rejält i skinnet att koldioxidbanta oss tillbaka till 1800-talsnivå.

Men trots att själva underlaget för Köpenhamnsmötet nu visar sig bygga på överdrifter, riggad statistik och kanske rena lögner, rullar den globala klimatpolitiska bandvagnen vidare. I svenska medier råder med några undantag en nästan öronbedövande tystnad – bara Aftonbladet skrev om skandalen när den briserade förra helgen. I övriga medier har det handlat om att förringa betydelsen av avslöjandet eller att bunta ihop feltänkare med diverse foliehattar, som DN:s vetenskapsreporter försöker med i sin artikel Nej Nej Nej, tro dem inte.  Hon är förstås långt ifrån ensam nere i skyttegravarna, det är många som trängs där nere i väntan på att granatregnet från ”förnekarna” ska upphöra.

Men det kommer förstås inte att blåsa över. En vecka efter avslöjandet genererar sökbegreppet Climategate mer än 13,1 miljoner sökträffar på Google – nära tre miljoner fler än man får om man söker på begreppet ”Global Warming”. Och på Knuff hittar vi en färsk hockeyklubba.

knuff-klimatpolitikclimategate-091130

Här är ett axplock av de mest läsvärda blogg- och nyhetslänkarna under veckan som gick. Mest utländskt som synes.

Climate Audit – Steve McIntyre visar vad forskarna försökt gömma.

Australien: liberala ledamöter hoppar av uppgörelsen kring utsläppshandel efter Climategate-avslöjandet.

Australien och Nya Zeeland – mera fusk med temperaturdata för att skapa ”hockeyklubbor”.

George Monbiot i The Guardian: Pretending the climate email leak isn’t a crisis won’t make it go away.

Hadley Centre erkänner – temperaturdata har raderats (viket omöjliggör oberoende granskning).

UK: Nigel Lawson kräver parlamentarisk utredning om fusket.

Professor Ingemar Nordin på Newsmill: Climategate är en katastrof för FN:s klimatforskare.

Christoffer Booker: Climate change: this is the worst scientific scandal of our generation.

Ystads Allehanda: Klimat för omprövning

Bild 1Bevakningen leds fortfarande av ledande klimatbloggar som Watts Up With That och Climate Audit. Den bästa svenska källan för information har allt sedan starten varit bloggen The Climate Scam.

Dagspressen och det som man ibland lite skämtsamt brukar kalla den fria televisionen ligger lågt för att uttrycka sig försiktigt. 13 miljoner Googleträffar senare ger samma sökbegrepp följande resultat på mediessajterna:

DN: 0 träffar
SvD: 0 träffar
SvT: 0 träffar

Aldrig har skillnaden mellan det gamla och det nya mediesamhället varit tydligare.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Intressant?

Tillbaka till medeltiden

I en beslutande folkomröstning i Schweiz har en majoritet av befolkningen, 57 procent, sagt nej till nybyggen av minareter i landet.  Som naturligtvis är ett utslag av den popularisering av främlingsfientliga åsikter som skett under senare år. Schweiz motsvarighet till SD, högerpopulistiska SVP, låg bakom förslaget som alla bedömare var övertygade om skulle röstas ner.

Vid sidan av det faktum att den nya lagen som blir resultatet av omöstningen bryter mot andra schweiziska grundlagar – till exempel den som reglerar religionsfriheten – är det hål i huvudet att tro att en hotande ”islamisering” skulle stoppas genom ett förbud mot en viss typ av byggnader. Precis som det är hål i huvudet att tro att man lättare ”integrerar” någon genom att förbjuda en viss typ av kläder, såsom diskuteras här på hemmaplan emellanåt.

Dessutom är islam knappast en ny företeelse i Europas historia – den verkliga storhetstiden för vetenskap och kultur i Europa inträffade till exempel under den moriska epoken. Sedan kom medeltiden och kristendomen med sin inkvisition och förföljelse av olitänkande. Och där någonstans blev Schweiz kvar.

Som svensk ska man nog akta sig för att vara allt för dömande – jag är faktiskt inte alls säker på hur utfallet hade blivit om vi tillåtit samma omröstning i Sverige. Den enda riktigt stora skillnaden mellan Sverige och Schweiz är att vi inte har direktdemokrati med beslutande folkomröstningar. Däremot betydligt fler praktiserande muslimer…


Intressant?

Läsarna, ett hot mot demokratin?

SvD:s kulturskribent Astrid Söderbergh Widding känner att demokratin är hotad. Anledningen är att hennes tidning, liksom många andra, släppt in kommentarer från läsarna. Tyvärr har det bara blivit skräp av detta tilltag, enligt Astrid, med diverse oreflekterade dumheter, elakheter och cynismer som resultat.

”Kommenterandet är också ett misstroendevotum mot journalisterna, som tidigare, i likhet med andra demokratiska representanter, haft mandatet att yttra sig i folkflertalets namn. Denna misstro tycks idag ha blivit ett genomgående fenomen. Ytterst är det därför demokratins princip som är satt ifråga. Kommer den i framtiden att förmå göra sig hörd i informationssamhällets överflöd?”

Vid sidan av det faktum att jag inte kan påminna mig att jag någonsin röstat på Widding som en demokratisk representant ansvarig för min dagliga nyhetskonsumtion, förmedlar artikeln en syn på läsarna som en stor grå och jobbig massa som borde betala sin prenumeration och hålla käft. Visst, jag kan hålla med om att brusnivån i tidningarnas kommentarsfält tidvis är ganska hög, och det finns horder av Sverigedemokrater, vänsteraktivister, foliehattar, pornografer och rättshaverister som gärna ser till att synas och höras om man lämnar fältet fritt. Det innebär förstås inte att idén med läsarkommentarer är fel – men det krävs att man hanterar dem på rätt sätt. Och här är SvD på inget sätt ensamma. Flertalet mediesajter verkar våndas över hur de ska hantera läsarna.

Eftersom jag själv pysslat med såna här grejer i snart 20 år(*) kanske jag i all anspråkslöhet  kan få komma med några tips?

  1. Lyssna! De flesta mediesajter verkar ha en blind fläck precis där kommentarsfältet börjar. Ofta finns det vettiga invändningar eller tips till skribenten – men hur ofta ser vi en reporter ta till sig något som skrivs i artikelkommentarerna, eller korrigera det han eller hon skrivit? Och kreddat läsare för det?
  2. Var delaktig! Kommentarsfälten utvecklas ofta till laglöst land, av den enkla anledningen att läsarna lämnas ensamma i sitt lilla hörn på sajten. Det är klart att samtalet degenererar då – det är som att släppa in 20.000 fans på en fotbollsmatch och strunta i vakterna.
  3. Moderera öppet! Det bästa är naturligtvis om skribenten själv ger sig in och debatterar i kommentarsfältet (många av Aftonbladets reportrar har faktiskt börjat med detta), eller åtminstone att någon från redaktionen är där och syns, styr samtalet rätt, tillrättavisar de tjatiga och högljudda och varnar när någon går över gränsen. Ofta blir det riktigt bra diskussioner då, och om man behöver ”utvisa” någon vet de allra flesta varför.
  4. Kräv registrering! På SvD och DN går det att kommentera helt anonymt, vilket förstås leder till att skräpkvoten ökar lavinartat. Vilken typ av inloggning som används är ointressant – bygg egen, eller använd Facebook/Twitter/OpenID. Det viktiga är att det finns någon form av verifiering – det tar effektivt bort merparten av skräpkommentarerna. Nackdelen är förstås detsamma – att antalet kommentarer minskar drastiskt. Och vi som jobbar inom Internetmedia är ju sjukligt besatta med siffror och rekord…

Men framför allt måste vi nog alla inse att nyhetsjournalistik aldrig mer blir vad den var. Förr var arbetet över när artikeln trycktes i tidningen, idag börjar det verkliga jobbet vid publiceringsögonblicket. Det är först då nyheten börjar diskuteras, analyseras, bloggas, tweetas, delas på fejjan, retweetas, pushas och utmanas av hundratals röster. Precis som artikeln i SvD som det här började med. I skrivande stund har den över hundra kommentarer och ett halvdussin blogglänkar.

Och alla försöker förgäves starta ett samtal. Antidemokrater där!

* Mina första erfarenheter av läsarmedverkan var på Fidonet 1990, där jag lade ut mina spelrecensioner från Datormagazin för fri nedladdning och diskussion. 1999 öppnade jag för nyhetskommentarer på spelsajten Fz.se, vilket snabbt utvecklades till en av de främsta källorna för nyhetstips.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Climate Gate och bloggjournalistiken

Den 20 november 2009 var dagen då klimatbubblan kanske inte sprack, men väl fick pyspunka. Bakgrunden, för den som befunnit sig under en sten de senaste dagarna och helt missat Climate Gate, är som följer.

Natten mot fredag lade en hacker ut nära 200 MB bestående av rapporter, temperaturdata och mailkorrespondens från brittiska Met Office Hadley Centre på Internet. Speciellt mailkonversationerna mellan forskningscentrets chef Phil Jones och hans kolleger har väckt uppmärksamhet eftersom de verkar visa på att forskarna medvetet manipulerat mätdata för att påvisa kraftiga temperaturhöjningar under 1900-talets senare del. Dessa temperaturdiagram har sedan används av FN:s klimatpanel IPCC som bevis för att det finns ett samband mellan ökade antropogena (mänskliga) koldioxidutsläpp och snabba temperaturstegringar.

Huruvida detta är den ”smoking gun” som klimathotsskeptikerna väntat på är för tidigt att säga. Bevisen för att Jones & Co skulle ha manipulerat data är relativt svaga, så som helt korrekt påtalas av bloggen Real Climate, och det kan lika gärna röra sig om ett språkbruk som taget ur sitt sammanhang ser mycket värre ut än vad det är.

Vad som däremot är betydligt allvarligare är den bild som framträder av hur en liten klick forskare – för det är faktiskt bara en handfull – genom hot, intriger och manipulationer under mer än 10 års tid strypt en fri debatt i den akademiska världen kring klimatforskningen. Jones och hans kolleger sitter med i ”review boards” för de vetenskapliga tidskrifterna Nature och Science, och har utnyttjat sitt inflytande för att stoppa forskningsresultat som inte ansluter sig till den godkända hypotesen – att mänskliga CO2-utsläpp ligger bakom klimatförändringarna. (Som ju också den är i högsta grad ifrågasatt. Statistikern Steve McIntyre, som jag skrivit om tidigare, har redan avslöjat ”hockeyklubban” som ett falsarium och de hackade mejlen är endast ett bevis för att han hade rätt.)

En äkta holckeyklubba
Äkta hockeyklubba.

Det riktigt intressanta i det här avslöjandet är däremot att det återigen är bloggosfären som visat sin styrka, medan gammelmederna återigen stått vid sidolinjen och tittat på. På bara några timmar utkristalliserade sig en slags grävorganisation i bloggosfären, där den ledande klimatbloggen Watts up With That blev huvudkanal för själva nyhetsflödet och fick se besökstrafiken gå genom taket. En programmeringskunnig bloggare, Anelegantchaos, byggde snabbt ett användarvänligt gränssnitt för att enkelt kunna följa trådarna och söka i den gigantiska mejldialogen. En tredje, Bishop Hill, satte sig in i materialet och letade upp de 33 mest komprometterande exemplen. Steve McIntyre på Climate Audit grävde fram och förklarade temperaturkurvan från 1999 som Phil Jones avser med ”Mike’s Nature Trick”. Flera experter bidrar med kommentarer, som klimatforskaren Roy Spencer. Och allt detta skedde på bara ett par timmar. När de första tidningarna började skriva om skandalen, var Climategate redan ett etablerat begrepp i bloggosfären med tiotusentals träffar på Google.

(Onlinemedier som The Register var dock relativt snabba på att plocka upp nyheten, och nyhetsbloggare på Wall Street Journal och The Telegraph började skriva om Climategate redan i fredags.)

I svenska medier har det hittills varit öronbedövande tyst. Årtiondets största vetenskapliga skandal begåvades inte med ett ord i någon av nyhetskanalerna i helgen. (I Agenda fortsatte SvT däremot sin tröttsamma gamla följetong med att sparka på Vattenfall.) Det handlar förstås inte om någon konspiration, utan helt enkelt på prestige och rädsla för att tappa ansiktet efter att under årtionden byggt upp något som närmast kan liknas vid en religion kring klimatfrågorna. Det är därför vi läser rubriker som Nej nej nej, tro dem inte i DN, där vetenskapsreportern Karin Bojs når ett journalistiskt lågvattenmärke försök när hon försöker bunta ihop befogad kritik mot klimatforskningen med foliehattar som Sanningsrörelsen eller månlandarförnekare. Det lysande undantaget igår var Aftonbladet, som toppade förstasidan stort med nyheten under söndagen och behandlade ämnet som vilket som helst.

Frågan är vad dessa avslöjande får för konsekvenser. Sannolikt inga på kort sikt. Men jag är ganska säker på att vi precis upplevt peak klimathot, och att vi kanske äntligen kan börja få se en mer sansad debatt om vår framtida energiförsörjning, istället för att diskutera meningslösa åtgärder för att bekämpa ett i allt väsentligen ofarligt spårämne i atmosfären. För den obekväma sanningen är att vi sannolikt inte ens har fram till 2050 på oss att ställa om från fossilbränslen…

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Intressant?

EU-demokratin firar nya segrar

Så har då en halv miljard EU-medborgare fått en ny president – och en ny utrikesminister halkade med på ett bananskal. Herman van Rompuy heter den förstnämnde, och är till vardags premiärminster i Belgien. Han ska tillsammans med barnonessan Ashton of Upholland leda den Europeiska unionen under de närmsta åren. Dessa bägge för alla EU-medborgare så folkkära politiker är de som ska föra vår talan i kontakter med stormakter som Kina, Ryssland och USA de närmaste åren. Det känns tryggt.

Fredrik Reinfeldt och ett stort antal andra män i kostym firade segern ikväll, som sig bör efter en lång och framgånsrik kampanj. Och valdeltagandet bland Europas medborgare var tydligen rekordstort, att döma av de glada minerna.

En stor dag för demokratin. Not.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

All Your Base Are Belong To Us

Har gästbloggat på nystartade Internetnostalgi, om fenomenet AYBABTU – ett av nätets mest seglivade fenomen. Iväg och läs med er! Och droppa gärna era egna All Your Base-observationer i kommentarsfältet.

Spelmissbruk für alle

spamville

Just nu finns det 130 miljoner Facebook-konton som uppför sig misstänkt likt spambottar. Och jag har ett av dem.

Det kan förstås vara många många fler. Siffran här ovan såg jag i en IDG-artikel från september och antalet har garanterat ökat sedan dess. Det handlar alltså om fenomenet social gaming, applikationer som lånar egenskaper från spelvärlden och jackar in sig i dialogen på sociala nätverkstjänster, framför allt MySpace och Facebook.

Mest framgångsrik i denna nya nisch är speltillverkaren Zynga, som ligger bakom årets Facebookplågor Mafia Wars, YoVille och FarmVille – varav det senare är överlägset störst, med över 60 miljoner anslutna Facebook-konton. Vilket kan jämföras med tidernas hittills mest framgångsrika spel, World of Warcraft, som ”bara” har 11 miljoner konton.

Det är naturligtvis helt fel att jämföra siffror på detta sätt. Den enda egentliga beröringspunkten som finns mellan ett massivt multiplayerspel som WoW och FarmVille är att bägge bygger på element som stimulerar till spelmissbruk. Det krävs oräkneliga dagar och nätter framför skärmen om man vill komma till de högre nivåerna i WoW. Och ju större åkrar, ju fler kor och djur du skaffar i FarmVille, desto mer skötsel krävs. Ibland flera gånger dagligen.

pharmville

För den som inte orkar sköta farmen själv - köp en FarmVille-bot...

Men där slutar också likheterna. WoW:s affärsidé är att erbjuda en produkt som spelarna tycker är attraktiv nog att betala dryga hundringen per månad för att få tillgång till. FarmVilles är att få spelarna att ge upp ”grindandet” efter spelvaluta och istället få dem att hala fram kreditkortet och skaffa ”Farm Cash”. Att köpa sig en gräddfil i spelet helt enkelt. ”Powerlevla” farmen liksom. I etablerade spelkretsar är sådant beteende jämförbart med doping. (Det existerar faktiskt en halvofficiell handel med twinkade karaktärer även i WoW, men det är förbjudet enligt spelets användaravtal.)

För dem som dragits in i FarmVille-missbruk – och det är lätt att trilla dit, utan tvekan – finns det bara ett sätt att skaffa sig spelvaluta om man inte vill hala fram plånboken.

Att börja spamma.

  • Behöver du  händelse i  i spelet genererar en nyhet som postas till din profil – om du inte aktivt väljer bort det. Spam? Check.
  • När du tar emot en gåva från en annan spelare, upmanas du alltid att skicka tillbaka en present.  Som naturligtvis skickas till alla kontakter. Spam? Yay.
  • För att kunna köpa vissa saker i spelet krävs det att man rekryterar ett visst antal grannar. Spam? Jao.
Facebook-inkorgen någon dag efter Farmville-installetion.

Facebook-inkorgen någon dag efter Farmville-installation. 31 gåvor väntar.

Nära nog varenda  handling i spelet genererar en ny viral annons för FarmVille – om man inte har stenkoll och klickar på ”hoppa över” vid varje given dialogruta. Varje ny nivå, varje utmärkelse, varje bedrift leder till spridning av fler och fler meddelanden. Jag installerade applikationen för ett par dagar sedan, och trots att jag varit extremt noga med att inte skicka ut en enda uppdatering, har jag redan får jag 10 gånger fler FarmVille-meddelanden till min inkorg än från alla andra Facebook-kompisar och grupper tillsammans.

Så, analysen då.  Är FarmVille verkligen ett spel? Tveksamt. Det är en applikation som lånar många drag från spelvärlden, men i grunden är det en viral annonsbärare som utnyttjar folks datorer för att skicka sitt budskap. En spambot alltså.

Det är ingen hemlighet att Facebook tjänar stora pengar just på spel som FarmVille – det finns uppgifter om att Zynga lägger så mycket som 50 miljoner USD bara i annonsering på Facebook. Men i förlängningen kommer det att bli ett gigantiskt problem om inte reglerna stramas upp för hur applikationer får uppföra sig. TechCrunch har skrivit bra om ScamVilles affärsmodell och varför de hatar den.

Nä, dags att skörda pumporna och mjölka kon igen. Var ju flera timmar sen….

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,


Intressant?

Ikväll firar de verkliga fredspristagarna i Berlin

30008340-r copy

Historien straffar den som kommer för sent, lär Sovjetledaren Michail Gorbatjov ha sagt till Östtysklands statschef Erich Honecker. Det var under DDR:s uppblåsta 40-årsfirande i oktober 1989, och uttalandet var i praktiken en dödskyss från Gorbatjov. Trots DDR-diktatorns närmast desperata vädjan vägrade Sovjetledaren att sätta in pansar mot de svällande demonstrationerna som skakade DDR. Det blev aldrig någon ”kinesisk lösning”, sovjettrupperna fick order om att stanna i sina kaserner och lämna DDR:s inre angelägenheter i fred. Dagarna efteråt avsattes Honecker av en allt mer desperat politbyrå och efterträddes av reformisten Egon Krenz, som gjorde lönlösa försöka att reformera DDR. En månad senare föll muren, och Östtyskland som nation försvann bara några månader senare.

Ingen – allra minst tyskarna själva – var egentligen förberedda på detta. Att DDR, denna den hårdaste polisstat som någonsin existerat (möjligen med undantag för Nordkorea), där statssäkerhetstjänsten Stasi infiltrerat nästan alla delar av samhället, skulle falla ihop som ett korthus på bara några veckor. Men det var precis vad som hände, och ikväll kommer det att firas rejält både i Berlin och resten av Tyskland. Det är ett värdigt högtidlighållande över en revolution som helt och hållet var folkets. Vanliga människor som var trötta på decennier av lögner, övervakning, förtryck, censur och avsaknad av de självklara fri- och rättigheter som den västra halvan av Tyskland åtnjöt. Det fanns ingen ”uppifrån” som regisserade protesterna, som startade i Leipzig men som spred sig och växte till en flodvåg som regimen inte kunde stå emot. Och på kvällen den 9 november var vågen så stor och mäktig att inte ens Berlinmuren kunde hålla mot.

Att det blev just den 9 november, och att förloppet blev så snabbt, kan vi alla tacka DDR-regimens presstalesman Günther Schabowski för. Tidigare på dagen hade politbyrån, alltmer trängd av frihetsprotesterna, beslutat om nya utreseregler för DDR-medborgarna. Det skulle inte längre behövas visum för att få resa till väst, enligt beslutet. När en reporter frågade från när dessa nya regler skulle gälla, började Schabowski bläddra i sina papper, hittade uppenbarligen inget där, men svarade ändå av någon outgrundlig anledning ”sofort”. Alltså, det var fritt fram för vem som helst i DDR att åka till en gränsövergång och resa ut, direkt…

Nyheterna kablades ut till en förstummad TV-publik. 20 minuter senare var folksamlingen vid Bornholmer Strasse så stor att vakterna tvingades öppna den på vid gavel. Bredvid stod de en gång så fruktade gränsvakterna från Volkspolizei och såg ut som bortkomna skolbarn. De som haft makt över liv och död bara någon timme tidigare, med sina uniformer och vapen stod nu maktlösa och såg på hur historien sprang förbi dem. Det är fortfarande det jag minns från TV-bilderna denna kväll, deras nästan skrämda ansiktsuttryck när den gigantiska folkmassan bara vällde fram genom muren; gråtande, jublande och skrattande av lycka efter att ha gjort det omöjliga:- att besegra världens hårdaste diktatur utan en enda droppes blodspillan. Det fanns ingen hämndlystnad i folkmassan, inte ens mot dem som varit deras fångvaktare och bödlar under 40 år.

Det finns tillfällen i historien som man känner sig förbannat priviligierad att få ha varit med om. Berlinmurens fall är ett sådant. Och hade några i denna värld gjort sig förtjänta av att få Nobels Fredspris så vore det alla dessa namnlösa frihetshjältar i Östtyskland, Polen, Tjeckoslovakien och Ungern som genom sitt mod och värdighet bevisade att det gick att förändra världen till en bättre plats.  Det är dem vi borde fira idag, människorna som rev Europas murar med sina bara händer.

Berlin i pressen idag: Aftonbladet | DN | SvD

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Intressant?

Communitydöden

Farliga kurvor.

Farliga kurvor.

För bara några år sedan var communities bland det hetaste man kunde pyssla med. Oavsett om det gällde diskussionsgrupper eller kundklubbar, fanns det en slags magisk tro på nyttan i att äga en stor samling registrerade användare, eftersom medieföretag, e-handlare eller elbolag på detta sätt automatiskt skulle få lära sig mer om exakt vilka läsarna/kunderna var och kunna sälja dyrare annonser eller kränga personaliserade erbjudanden.

Besöksutveckling sedan 2007.

Lunarstorm - besöksutveckling sedan 2007.

Det har väl gått så där, för att uttrycka sig snällt. Fortfarande finns det få, om ens några, exempel på riktigt lukrativa nätgemenskaper (min försvenskning) och många av dem som spåddes en lysande framtid alldeles nyss är nu kallare än en Grönlandsnatt. Någon som minns 90-talets hajpade mötesplats DoBeDo längre? Skunkmedlemmar, räck upp en hand? Har vi nån från Lunarstorm – som lockade nära-miljonpublik så sent som 2007, men som sedan dess förlorat 90 procent av sina besökare?

Senast i raden av communitites på dekis är Playahead, som går kräftgång i KIA Index. Bara i år har PA tappat hälften av sina besökare och är nu nere på siffror runt drya 80.000 i veckan. På den besökarnivån blir det svårt för att inte säga omöjligt att tjäna pengar på sajten, oavsett hur många VIP-aboonemang de lyckas kränga på sina tonåringar. Man får förmoda att MTG kanske inte är helt nöjda med utvecklingen för den sajt som köptes för 102 miljoner för mindre än tre år sedan.

Jag har inte analyserat communitydöden i närmare detalj, men det ligger nära tillhands att skylla den på – Facebook. Eftersom båda Lunar och PA är (var?) communities för ungdomar, har jag förstås dålig koll själv på varför medlemmarna hoppar av. Men jag kan ju utgå från mina egna ungar, som bara så sent som förra julen tjatade varje vecka om att få köpa PA-vip på mobilen. Idag har de – och alla deras kompisar –  flyttat in på FB, där de har allt de behöver för att hålla kontakten med varandra – helt gratis. Som grädde på moset finns det dessutom massor av beroendeframkallande spel som säkerställer att de garanterat inte kommer att lyckas i skolarbetet.

Det som har inträffat är helt enkelt att alla de verktyg och tjänster som erbjöds av dessa communities, har blivit en del av Internets infrastruktur. Precis som Google idag är synonymt med sökmotor, har Facebook blivit synonymt med sociala medier. En verktygslåda med det mesta som behövs för att hålla kontakt med familj, kompisar och kolleger. En plattform för kommunikation, skvaller, kampanjer och struntprat. Och som utvecklas mer och mer till ett digitalt ID-kort som kan användas för att identifiera sig online på ett ständigt växande antal webbsajter och bloggar. (Visst, Facebook är inte ensamma om att erbjuda öppen autenticering, men i kraft av den stora massan användare blir de dominerande även här.)

Man kan ha många synpunkter på Facebooks dominerande ställning, men precis som med Google är den ett faktum som vi måste förhålla oss till. Så den enda möjliga framtiden för Playahead, Lunarstorm och andra nischade communities ligger antagligen att bli ännu mer nischade. (Och kanske förvandla sig till Facebook-appar.)

IMG_0238Men jag är också rädd att det inte bara är lokala svenska nätgemenskaper som hotas av den nya Facebook-infrastrukturen. Om jag hade suttit på adresstjänster som Eniro eller Hitta hade jag nog också svettats lite just nu och febrilt försökt att hitta smarta sätt att samexistera med FB. Vi är redan en hel del som synkar våra telefonlistor med vännernas Facebookprofiler via utmärkta iPhone-appen feX. Och det kommer säkert inte att dröja länge innan det blir viktigare att kunna bli hittad på FB än i telefonkatalogen.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Intressant?

Äldre inlägg

© 2018 Fröjdhpunktse

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: