Hej Gunilla. Hör på radion idag att du kör din frilansande modeskribent Linda Leopold på dörren, efter hennes uppmärksammade artikel om Nobelkändisarnas  modestilar. Ett reportage som jag inte läst, eftersom Dagens Nyheter ungefär sex dagar av sju ligger kvar ute i brevlådan och går direkt till pappersinsamling. Själv har jag egentligen aldrig varit så förtjust i att bära in tonvis med döda träd i mitt hus, men jag har låtit mig övertalas av hustrun (också journalist) som av någon anledning känner sig anti-intellektuell utan en riktig tidning där hemma.

Men om jag hade burit in DN just denna dag, hade jag förmodligen fastnat för just Lindas Nobelrapport, som innehöll ett par riktiga guldkorn som man sällan ser i DN. Som att prinsessan Madeleine såg ut som en gran, att ekonomipristagaren Elinor Ostrom inte verkat ha festat sedan Woodstock, att drottning Silvia draperat sig i gardinerna på Drottningholm och att Hertha Müller var det tjusigaste som kommit från Rumänien sen Dracula.

Ohyggligt roligt och träffsäkert. Och med glimten i ögat förstås.

Men jag hör att du inte är det minsta road av detta reportage. På radion hör jag dig säga att Linda aldrig mer ska få skriva för tidningen efter att ha uttryckt sig så negativt om de stackars kändisarna. Förutom det faktum att du helt verkar ha missuppfattat ett par viktiga delar i en chefredaktörs uppdrag – att ställa upp på och försvara sina egna medarbetare, inte spy galla på dem offentligt – verkar du tyvärr också sakna insikt av vad det är som gör en tidning värd att läsa.

En grå, räddhågsen, politiskt korrekt och lagom utslätad publikation är i alla fall ingenting jag har lust att betala för längre. Så härmed avslutar jag min kundrelation med dig och DN.

Hej då, Gunilla!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Intressant?