Konspirationsteoretikernas favorit, den tidigare topphemliga Bilderberggruppen, höll sitt årliga möte i helgen. Denna gång hade ett 120-tal av världens mäktigaste män – och ett par kvinnor – samlats i den fashionabla spanska badorten Sitges utanför Barcelona där man på etablerat manér tagit ett lyxigt hotell i besittning, kastat ut alla andra gäster och kallat in spansk polis i tusental för att hålla alla nyfikna på avstånd.

Denna bevakning inbegrep lokalt flygförbud över badorten och poliser som såg till att demonstranter och fotografer inte kom i närheten av dignitärerna och att eventuellt avslöjande bilder på de ljusskygga makthavarna raderades. Ändå var polisen betydligt snällare i år än tidigare (vid fjolårets träff i Aten kastades journalister och demonstranter i fängelse i hundratal, släpptes – och kastades i fängelse igen).

Det är alltså precis som vanligt, när världens mest kända hemliga sällskap träffas för att diskutera aktuella världsfrågor under ett par dagar, för att sedan åka hem till sina respektive företag eller väljare – och inte säga ett ljud om vad som sagts på mötet. För Bilderbergdeltagarna lyder under Chatham House-reglerna – dvs att aldrig berätta något om vem som sagt vad.

Att det existerar ett antal halvhemliga diskussionsklubbar där maktens män samlas för att dryfta finanspolitik och världsproblem, är knappast någon hemlighet. Vi har Romklubben (där Anders Wijkman är vice-ordförande), Frimurarna, World Economic Forum i Davos, Trilateralen

Vad som skiljer Bilderberggruppen är det närmast paranoida hemlighetsmakeri som omgärdar de årliga mötena. Visserligen har gruppen lättat lite på sekretessen och publicerar numera deltagarlistorna inför varje möte. Vad man dock ska ha i åtanke är att deltagarna själva väljer om de vill ha sina namn publicerade eller inte.

Vad man kan undra lite över är också den närmast totala tystnaden i svensk press om Bilderbergmötena. Ingen svensk tidning har skrivit om mötet i Sitges – bara ett par bloggare – trots att de ämnen som avhandlas där inbegriper blytunga ämnen som Greklands kris och Eurons framtid. Och att höjdare som Europeiska Centralbankschefen Jean-Claude Trichet och vd:arna för världens största banker finns bland de inbjudna – liksom svenska höjdare som Marcus Wallenberg (som är en av de ständiga deltagarna) och Svenskt Näringslivs Urban Bäckström. En av de mest inflytelserika Bilderbergarna genom tiderna är förre amerikanske utrikesministern Henry Kissinger, och tidigare presidenten Bill Clinton brukar inte heller synas i vimlet – i likhet med Storbritanniens Tony Blair…

Mötena handlar givetvis inte om att införa New World Order, och konspirationsteorier om nya ekonomiska världsregeringar och ny global valuta är inget annat än just – konspirationsteorier. Kanske är det därför vi möter denna tystnad i pressen – ingen vill ju stå där med skammen att bli kallad foliehatt.

Men oavsett struntpratet om Illuminati och NWO, är det faktiskt illa nog att världens mäktigaste låser in sig och diskuterar samtidens viktigaste frågor, utan att vi får någon som helst insyn i vad de pratar om. Det är till och med så illa att journalister och chefredaktörer (t ex från Financial Times och Washington Post) finns bland mötesdeltagarna, men de skriver naturligtvis inget i sina respektive tidningar.

Och även om gruppen bara är en löst sammansatt diskussionsklubb, så har medlemmarna stor tyngd i sina respektive hemländer. I en artikel publicerad i Aftonbladet för drygt nio år sedan (då det årliga mötet hölls i Stenungsund), skrev Mikael Nyberg att Bilderberggruppens beslut de facto haft stort realpolitiskt inflytande. Exempelvis beslöt gruppen på ett av sina tidigaste möten att ”framstående personligheter” skulle inbjuda fackliga ledare för att diskutera åtgärder mot ”kommunistisk infiltration och propaganda”. Något som, enligt Nyberg, hade samband med de hemliga operationer som delar av socialdemokratin drogs in i under dessa år.

Dessutom har avgörande steg i EU:s utveckling kunnat spåras till diskussioner i de slutna sällskapen. ”Romfördraget, som skapade den inre marknaden, tog form vid Bilderbergmötena”, enligt den amerikanske diplomaten George McGhee.

Carl Bildt, som också deltog i helgens möte, tonar dock ner betydelsen av mötet på sin blogg, där han beskriver det hela som relativt ospännande.

Det finns de som ser dessa konferenser som utomordentligt märkliga, men jag kan avslöja att de inte skiljer sig särskilt mycket från andra högnivåkonferenser som jag brukar delta i.

Och för de mer nyfikna finns det alltid ett pressmeddelande med deltagarlista och annat som kan vara av intresse.

Bildt kanske borde ha gått utanför hotellområdet och träffat demonstranterna – där var det desto mera spänt, vilket The Guardians reporter Charlie Skelton kunde vittna om på plats.

Just Carl Bildts närvaro är lite intressant, och hans flitiga deltagande på Bilderbergarnas möten får honom nästan att framstå som en av organisationens verkliga stammisar. Enligt en artikel i DN har Bildt har varit med på mötena 1992, 1993, 1996, 1997, 1999, 2000 – och alltså i år. Och vid Bilderbergmötet 2006 flög Bildt in med den nye moderatledaren Fredrik Reinfeldt, tre månader före valet. Betalade gjorde Jacob Wallenberg, som ställde sin privatjet till moderathöjdarnas förfogande. (Investor försökte senare dra av resekostnaden på 1,1 miljoner i deklarationen, men fick nobben av Skatteverket…)

En rad socialdemokrater, som Olof Palme, Mona Sahlin och Leif Pagrotsky, har också deltagit i Bilderbergmöten genom åren, men Carl Bildts flitiga deltagande ger onekligen upphov till en del funderingar.

Vad är det egentligen vår utrikesminister gör på dessa möten, år efter år?

Merläsning:

The Independent: What are the Bilderberg Group really doing in Spain?

Telegraph: The Bilderberg Group: fact and fantasy

Lämplig bakgrundsmusik från Spotify: Secret Society (Europe)

Andra bloggare om , , ,

Intressant?