Med ett fotoalbum fullt av övergrepp

Mammas och småflickornas rum. Ur Ett hem (26 akvareller). Att sprida den här målningen av Carl Larsson på Internet kan mycket väl vara ett brott.

Många debattörer och bloggare protesterar med rätta mot den orimliga domen nyligen, där en känd översättare av Manga-serier dömdes till dagsböter för innehav av barnpornografi. ”Porren” bestod av mangateckningar, dvs konst, som av polis och åklagare tolkades föreställa barn under 18 år och därmed alltså innebar ett barnporrbrott.

Inget offer fanns i detta fall, eftersom teckningarna inte avbildade någon verklig människa, men ändå fällde rätten med motivationen att teckningarna innebar ett övergrepp mot barn som kollektiv – något som även lagens förarbeten är tydliga med ska gälla.

Det är visserligen inte förbjudet att teckna serier där unga människor är avklädda, saknar könshår eller är intima med varann (så som ofta sker i Mangalitteraturen), bara man behåller konsten själv. Om någon sprider konsten vidare, och den av Tankepolisen uppfattas som barnpornografi, ja då är det klippt.

Jag vet inte vilket som är värst. Att den kristna högern (via sin spjutspetsorganisationen ECPAT) i en ohelig allians med svenska vänstern drivit den svenska lagstiftningen så långt att vi idag i princip närmar oss ett tankeförbud när det gäller sex? Eller att det plötsligt blivit straffbart att förmedla konstnärliga uttryck via Internet? Om domen står sig i högre instanser kommer vi i så fall att behöva inrätta speciella domstolar som tar ställning tll om viss konst är pornografisk eller ej. Ungefär som medeltidens Inkvisition.

Sedan månadsskiftet finns ju som bekant även ett ”tittförbud” på barnporr, så bara genom att läsa det här blogginlägget och betrakta Carl Larssons målning från sent 1800-tal innebär möjligen att du gör dig skyldig till ett lagbrott. Liksom jag som sprider bilden av övergreppet.

(Jag tröstar mig med att jag i så fall är i gott sällskap, eftersom bilden även sprids av Nationalmuseum.)

Nu när jag bläddrar igenom mitt Flickr-album inser jag att även jag sannolikt gjort mig skyldig till spridande av barnporr, utan att riktigt veta om det. Jag hittar nämigen flera inscannade bilder på mig själv som barn, vissa av dem i situationer där jag befinner mig på stranden utan särskilt mycket kläder – i Varberg badade de flesta nakna när jag var barn (och det är forfarande ganska vanligt, trots Ecpats, Bodströms och Asks kamp för sexualiseringen av våra ungas kroppar). Genom publiceringen av dessa bilder på mig själv för mer än 40 år sedan, tagna av min morfar, löper jag alltså risken att åtalas för spridande av pornografiska skildringar av barn, trots att jag på den tiden aldrig insåg att jag var ett offer.

Nu har jag i alla fall tagit bort bilderna från min fotoström – frågan är om det är tillåtet att ha den kvar i mitt iPhoto-bibliotek?

Bäst att jag raderar dem också innan nån kommer och beslagtar Macbooken.

Intressant?

Artiklar och bloggar om Mangadomen:

Oscar Swartz: Barnporrdömde mangamannen
之乎者也
:
Dokumenterade övergrepp på seriefigur
Motpol:
När en teckning blir kränkt
Sagor från livbåten:
Seriekonstnär eller pedofil?
Liberati:
Stoppa censuren mot serietidningarna!
No size fits all:
Seriemördarna i Ecpat
Per Pettersson:
Idag serierna, imorgon världslitteraturen?
Expressen.se:
Porrmanga hotar inte våra barn
DN:
Mangaserier klassade som barnporr
Nyheter24:
Tecknad barnporr gav dagsböter
Carl-Michael Edenborg, Aftonbladet: Gräv ner era serietidningar!

Expressen: Kan krita kränkas?
Deepedition:
Absurditeterna inom lagstiftningen

Mer om , , , ,