Fröjdhpunktse

And The Band Played On

Månad: november 2010 (sida 1 av 2)

Lite tvångsvård får man ta när världen hotas

Lämplig klädsel för klimatförnekare.

Trots 25-gradig värme i Cancún, där 15.000 ”klimatförhandlare” samlas för att bekämpa dåligt väder – med hjälp av ett par tusen miljarder som vi ska betala – vill det sig inte riktigt med den folkliga förankringen. Den internationella klimatindustrin faller snabbt samman, och engagemanget för att ransonera energi och betala mer för elektriciteten blir inte precis högre när Europa hålls i järngrepp av en arktisk vinter redan i november.

Till råga på allt har press och TV börjat släppa in klimatförnekare i debatten. Alltså forskare som är fräcka nog att påstå att vi inte vet särskilt mycket om Jordens klimat, att det förmodligen inte är så smart att pumpa ut miljontals ton koldioxid i atmosfären – men att de datormodeller som FN:s klimatpanel använder sig av för att se in i framtiden knappast kan användas som grund för att lägga ner stora delar av världens energiproduktion.

Sådant förnekande kan givetvis inte accepteras. Världens hälsa står på spel, och då kan vi inte acceptera att någon kommer och ifrågasätter den heliga religionen och dess apostlar. Den som ifrågasätter klimathotet, måste straffas hårt – att ställa förnekarna inför krigsförbrytartribunalen i Haag för brott mot mänskligheten vore det enda rätta, menar en amerikansk forskare. Vilket förstås applåderas av den gröna extremvänstern (som ju alltid får något vått i blicken när det talas om hårda tag och ransonering).

Svenska Dagbladet vill inte gå riktigt lika hårt fram med förnekarna, utan förespråkar vård mot det destruktiva beteende som medborgarna i allt högre utsträckning uppvisar. I artikeln Därför blundar du för klimathotet analyseras vår oförmåga att inse att det är mycket värre än någon någonsin insett.

Och på KTH har det nyligen upptäckts förnekarlitteratur. Självklart måste det ställas till med bokbål, och ansvariga författare rehabiliteras, alternativt skickas till Haag.

Möjligen kan samhället inrätta ett behandlingscenter i anslutning till nya miljöstadsdelen Norra Djurgårdsstaden, där det kommer att finnas optimala möjligheter till terapi och beteendeförändring. Och vi som får livstid för brott mot mänskligheten kanske kan få sitta av våra straff där?

Det kan dock behövas ganska många platser, om man ska gå efter vad SvD:s läsare tycker i frågan.

Intressant?

Fler bloggar om , , , , ,

Billigaste sättet att surfa på din Ipad

Vid midnatt släpps Apples überhajpade surfplatta, och gissningsvis kommer de flesta som säljs att vara 3G-modeller. Många kommer att använda paddan istället för bärbar dator, och vill förstås vara uppkopplade även på t-banan, bussen eller semesterresan.

Dock är de flesta abonnemang för mobilt bredband ganska dyra, och med tanke på Ipadens inbyggda Wifi, känns det i plånboken om man ska behöva punga ut med 199 kr i månaden (Telenor 6 Mbit) endast för att kunna använda paddan till och från jobbet.

Telia, Tele 2 och 3 har tagit fram särskilda Ipad-abonnemang, som tyvärr samtliga har begränsningar i mängden överförd data, eller är av kontantkortstyp som blir ganska dyra om man använder uppkopplingen dagligen.

Jag kör själv sedan i somras med Telenors billigaste mobilabonnemang, Telenor Rörligt, för 49 kr i månaden. Till detta väljer man tilläggstjänsten mobilsurf 1 Mbit/s för ytterligare 69 kr. Totalt 118 kr i månaden för fri Internetaccess i paddan, utan några begränsningar i datamängd. Hittills tycker jag denna hastighet räcker för mina behov, men vill jag gå upp till 3 Mbit/s landar månadsavgiften på 148 kr.

Billigare än så verkar det inte gå att surfa fritt med Ipad just nu. Eller har jag missat någon operatör?

Intressant?

Computer Sweden, Aftonbladet, SvD 1, 2, DN, Expressen, TkJ, Dagens Media, Sydsvenskan

Andra bloggare om , , , , , ,

Apple, Facebook och drömmen om att äga Internet

Steve Jobs på en reklamaffisch från den gamla goda tiden.

Före Internets genombrott på 90-talet var det vanligt med så kallade Walled Gardens, uppringda onlinetjänster där mycket av det som nu hittas öppet och gratis på Internet fanns tillgängligt mot betalning. De största tjänsterna var CompuServe och America On-Line (AOL), och kostnaderna för att vara uppkopplad var närmast astronomiska – men gav fett med klirr i kassan för bolagen, som var dåtidens stora vinnare på telekommarknaden. Dessutom hade tjänsterna ett fungerande system för mikrobetalningar, något som vi fortfarande kämpar med att få till på det öppna Internet.

Trots att bägge dessa tjänster sedan mer än ett decennium sidsteppats av Internet, har drömmen om att hägna in och kontrollera vad nätanvändarna gör aldrig lämnat styrelserummen hos Internetbolagen.

Apple har kommit längst. Genom smarta produkter som Ipad och Iphone , där hårdvara och mjukvara är tätt integrerade – har bolaget helt tagit kontroll över såväl betal- som distributionskedjan. Det enda sättet att installera program om man inte vill cracka sn padda eller Iphone (och därmed förlora rätten till garanti) är att hämta programmet från den enda tillåtna kanalen – App Store. Vad som läggs upp där bestämmer Apple – som alltså fungerar som ett slags moraliskt filter för vad användarna kan använda sina telefoner till. Eller en ansvarig utgivare, eftersom Apple också beslutar vilka tidningar som tillåts distribueras till våra smartphones och paddor.

Och ännu så länge ställer inte världens förlusttyngda mediehus några besvärande frågor om detta filter – längtan att tillbaka till 90-talet då en tidning var en tidning och prenumerantkretsen betalade och höll käft är överordnat allt. I denna Walled Garden av 2010 års upplaga är det helt naturligt att Rupert Murdoch och Steve Jobs tillsammans ger ut en dagstidning som endast kommer att publiceras i Ipad, The Daily. Eller att nyheten om en Ipad-app konkurrerar ut Nordkoreas granatattack på förstasidan i en av Sveriges största tidningar.

Som jag skrivit tidigare här i bloggen, är jag säker på att detta blir ytterligare en dyr återvändsgränd för tidningarna. Journalistik och nyheter ingår sedan länge i ett större socialt sammanhang på nätet, där det är lika viktigt att kunna dela, tycka, blogga och reagera på det man läser som nyheten i sig. Redan idag är Facebook den näst största trafikmotorn till nyhetssajterna, efter Google.

Därför är inlåsta appar utan kontakt med kontakt dömda att misslyckas. Det finns inget sätt att vrida klockan tillbaka.

En annan Internetgigant som blir allt mer av Walled Garden är – Facebook. Det kan vid en första anblick tyckas underligt, men precis som Tim Berners-Lee säger, uppvisar Facebook de flesta egenskaper man förknippar med inhägnade onlinetjänster. Visst är tjänsten gratis, men allt innehåll som användarna läggs upp är inlåst, ägs av Facebook, och kan inte utan stora svårigheter raderas eller exporteras till andra tjänster. Företag uppmuntras att skapa ”sidor” på Facebook där de kan kommunicera med sina kunder  – innanför Facebooks väggar förstås.

Facebook har idag skaffat sig ett defacto-monopol på stora delar av Internets sociala infrastruktur; statusuppdateringar, chatt, vänlistor, fotoalbum, och i takt med att konkurrenterna lägger benen i vädret (minns communitydöden i fjol) finns snart inga alternativ. Med lanseringen av nya verktyg – som inbyggd Facebook-mejl och geolocation-tjänster – minskar användarnas behov ytterligare för att använda andra Internettjänster. Samtidigt som Facebook får tillgång till uppgifter om var vi är, vad vi gör och vad vi skriver. Jag tror inte för ett ögonblick att Mark Zuckerberg sitter och spionerar på sina användare, men Facebook är alldeles för smarta för att inte använda denna nya information i kommersiellt syfte. Tim Berners-Lee skriver:

”…the more you enter, the more you become locked in. Your social-networking site becomes a central platform–a closed silo of content, and one that does not give you full control over your information in it. The more this kind of architecture gains widespread use, the more the Web becomes fragmented, and the less we enjoy a single, universal information space.”

Christian Hernandez Gallardo

I veckan som gick var Christian Hernandez Gallardo, nybliven chef för Facebooks internationella affärsutveckling, på besök i Stockholm och höll föredrag på Internetkonferensen SIME 10. Gallardos huvudfokus låg på att berätta hur företag kunde nå bättre resultat på Facebook jämfört med traditionell annonsering. Enligt Gallardo har så kallade ”organic ads” (t ex statusuppdateringar om att en någon gillat en sida) upp till sju gånger högre effekt än traditionell reklam.

Med sin gigantiska användardatabas har Facebook stenkoll på vad som fungerar. Varje dag loggar 250 miljoner in på det sociala nätverket (av dessa är 6-7 miljoner skandinaver). Paradexemplet som Gallardo drog var Nike Football, vars Facebook-kampanj under Fotbolls-VM fick 2,5 miljarder annonsvisningar och tre miljoner gillade skotillverkarens sida. Facebook seglar alltså upp som ett hot även mot traditionell display-annonsering, det som står för huvuddelen av tidningssajternas intäkter.

Det paradoxala är att vi som arbetar på de stora tidningarna aktivt jobbar för att rekrytera ännu fler Facebook-användare – eller i alla fall underlätta för dem som redan är det att slippa lämna Facebook. Vi lägger upp sidor, publicerar nyheter och kampanjer och tävlar med ”konkurrenterna” om att få flest gillningar. Och sakta men säkert styr vi debatter och diskussioner iväg från våra egna sajter till den verkliga konkurrenten: Facebook.

Och allt detta ligger i planen.  Vid ett föredrag nyligen vid Wharton College (ett av det fåtal framträdanden som man får upp när man googlar på honom) uttryckte Gallardo det så här:

”Det är vi som påverkar och driver konversationerna. Det är vi som avgör vilket innehåll som blir relevant eller oviktigt. Jag menar att startsidan är olika för oss alla. Vi har alla tvingats läsa [ traditionella mediers ] förstasidor eftersom nyhetsredaktören gjort bedömning att en speciell rubrik säljer fler tidningar. Jag kan garantera att min förstasida och din förstasida ser helt annorlunda ut. Så den förstasida vi menar att du kan skapa är en förstasida som görs av dina vänner.

De nyheter vi kommer att ta del av kommer alltså att i allt högre utsträckning att baseras på vår smak, våra övertygelser, våra intressen – och vilka vänner och bekanta som vi har förtroende för.

Jag tror nog inte att tidningarnas nyhetsdeskar blir överflödiga inom överskådlig tid. Men när det gäller våra framtida läsare, unga som har hela sitt sociala nätverk på Facebook och sällan eller aldrig kommer att köpa en tidning – kommer vi att kunna nå dem utanför Facebooks digitala murar? Och kommer de verkligen att köpa en PDF-tidning för att läsa i sin Ipad, när det mesta som står i den finns öppet och gratis på webben?

Det ska bli intressant att se om Walled Garden-trenden bara är tillfällig, eller om vi verkligen börjar se slutet på det experiment som var det öppna, fria Internet.

Intressant?

Andra bloggare om , , , ,

Möjligen relaterat i pressen: Expressen, PC för alla, Computer Sweden, DN, SvD, Idg.se

Uppdatering 30/11: Debatten om Applecensuren ser ut att ha vaknat.

Ett iskallt uppvaknande

Den inringade biten av grafen längst till höger är ”hockeyklubban”, dvs vår nuvarande värmeperiod – som skylls på våra koldioxidutsläpp. På något sätt känns den inte alls särskilt alarmerande. (Graf lånad från Klimathotet.info)

I mitten av december förra året slog ishavskylan till – och det skulle dröja ända fram till april innan frosten släppte greppet om oss. Nu, i slutet av november, har vi redan varit igenom ett par snöoväder, och i veckan väntar temperaturer neråt 10 minusgrader långt ner i Sydsverige. Skyfflar och snöslungor är slut sedan månader och elpriserna spurtar mot nya toppnivåer.

Det låter som rena Fimbulvintern, och vem vet, kanske är det inledningen till en längre period av betydligt kallare klimat, liknande det vi hade i Nordeuropa på 40-talet, då extrem kyla stoppade Hitlers framryckning på Östfronten, eller på tidigt 70-tal då flera år med smällkalla vintrar fick forskarna att varna för en ny istid. (Värt att notera: samma forskare som ett par år senare varnade för att Jorden blev allt varmare.)

Vintrarna var ganska milda mellan 1970 och 2000. Men nu ser det ut att vara slut på det.

Och så här håller det på. Vi människor lever så tragiskt korta liv, att vi aldrig har möjlighet att ens kunna börja förstå de stora perspektiven. Det har vuxit upp både en och två generationer som aldrig fått känna på hur kall en riktig vinter i ett land nära polcirkeln kan vara. Samma generationer som på fullt allvar trott på idén att vi kunnat förändra Jordens klimat genom vår närmast försumbara påverkan på halten av ett spårämne i atmosfären. Makthavare som trott på experter som sagt att vintrarna i Sverige skulle bli milda och snöfria och därför sparat in på väg och spårunderhåll – eller köpt in bussar som inte klarar att köra i snö.

För dessa generationer, som haft turen att växa upp under de röda staplarnas tid, blir ett par smällkalla vintrar förhoppningsvis ett nyttigt uppvaknande. Och en insikt om att vi egentligen bara är som myror på en stock i en mäktig flod. Hur vi än försöker kommer vi aldrig att få den att ändra kurs. Lika liten möjlighet har vi att påverka det stora kaosartade system som kallas Jordens klimat. Tids nog hamnar vi i en ny istid, vilket diagrammet högst upp med all önskvärd tydlighet visar. Den lilla värmeperiod vi är inne i just nu, är betydligt svalare än tidigare epoker, som den minoiska eran, och trenden i oscillationen är att det blir allt kallare. Det kommer förstås en sommar även 2011, men en ny istid blir det vad det lider. Om ett par tusen år, ett par hundra – ingen vet.

I det korta perspektivet innebär detta kalla uppvaknande förhoppningsvis att samhället inser att vi måste rusta oss för att klara även kalla vintrar. Vi behöver bli självförsörjande på både drivmedel och energi, se till att viktiga kommunikationer som järnvägen fungerar – och sist men inte minst att kunna producera livsnödvändig utrustning som snöslungor, vinterkläder och skyfflar inom landet.

Läs gärna Cornucopias utmärkta överlevnadsguide för 1000-årsvintern eller Hela Havet Stormar som reder ut fenomenet NAO. Och var framför allt skeptisk när ”experter” nu självsäkert hävdar att det blir kallare för att Jorden blir varmare. 5.000 års data från Grönlandsisen talar sitt tydliga språk.

Om vi nu verkligen går mot en längre köldperiod, blir det kanske vår räddning att vi trots allt pumpat ut en massa koldioxid i atmosfären under lite drygt 100 års tid. För en av de få verkliga observerade effekterna av högre koldioxidhalt är att träd och växter gynnas påtagligt. Skogarna växer snabbare, skördarna blir större och grönsaker och spannmålsväxter mera köldtåliga, vilket motverkar missväxt och svält.

Sånt läser man sällan i tidningen, minsann…

Intressant?

Vinterkaoset i pressen: SvD, DN 1 2 3 4, Aftonbladet 1, 2, Sydsvenskan

Andra bloggar om , , , ,

Klart Rumpan ska ha lite påökt

Von Rompuy och baronessan Ashton gratulerar varandra till lyckad löneförhandling.

Efter den senaste veckans framgångsrika räddning av Irland och Euron, Sveriges ovillkorliga EU-kapitulation och lite ilsket skäll på unions-förnekarna, kan man förstå att den hårt jobbande ”presidenten” Herman ”Rumpan” von Rompuy är värd lite extra i lönekuvertet. Via alltid lika uppfriskande arga EU Referendum läser jag att Rumpan kan se fram emot ytterligare 131,500 kr i plånboken från och med nyår – säkert ett välkommet tillskott till den skamligt låga årslönen på 3,5 miljoner han hade tidigare. Baronessan Cahtrine Ashton, som enligt vissa rykten fungerar som EU:s utrikesminister, får nöja sig med ett löneökning på 120,000 medan det vanliga fotfolket, EU-parlamentarikerna, får försöka överleva på 925,000 om året, en höjning med ynkliga 33,000 kr.

Skönt att veta att våra skattepengar används där de gör bäst nytta.

Intressant?

Andra om , , , ,

Mer om Euro-krisen: SvD 1, 2, 3, DN 1, 2, 3

Reality Check inför Cancún

Nästa vecka är det klimatmöte igen, denna gång i mexikanska turistparadiset Cancún, långt från snålblåsten som präglade fjolårets möte i Köpenhamn, där klimatet skulle räddas men allt till slut blev – pannkaka.

Sedan dess är klimatfrågan stendöd – inga av de stora industrinationerna i Asien bryr sig, och i USA har den republikanska majoriteten i kongressen satt stopp för alla typer av Kyoto-avtal.

Så när miljöminister Andreas Carlgren och ett par tusen politiker, förhandlare och EU-finansierade miljöaktivister sätter sig på bekväma förstaklassflyg till Mexiko, kan de lugnt stanna kvar i strandstolarna. Någon nytta kommer de inte att göra där nere, oavsett vad Carlgren säger om en ”ny strategi”. Denna nya strategi är att rädda det gamla Kyoto-avtalet som löper ut 2012, i brist på ett nytt. Kyoto-avtalet är nämligen förutsättningen för handeln med utsläppsrätter – en luftaffär som numera bara EU är inblandat i (USA har redan skrotat sin börs för utsläppshandel).

Problemet för Carlgren och hans europeiska kolleger, är att det nu finns ett stort överskott av utsläppsrätter – vilket gör att ingen är beredd att betala något för dem längre. Visserligen har EU sagt sig beredda att hålla uppe priset på utsläppsrätterna med konstlade medel (dvs manipulera handeln) men det kommer bara att fungera tillfälligt. När ingen av de stora utsläppsnationerna är med kommer givetvis ingen att betala för något som är gratis i Indien, Kina eller USA. Vill man vara lite krass, betalar vi 30-40 öre extra för varje kilowattimme på våra elräkningar för att hålla detta misslyckade experiment igång. Helt i onödan.

Men även om ett skuldkrisande och bankrutt EU på något magiskt vis skulle lyckas med att leva upp till Kyotoavtalet – dvs att minska koldioxidutsläppen med 30 procent, blir det inget annat än en symbolhandling. Dessa 30 procent motsvarar enligt IEA bara två veckors utsläpp från den snabbväxande Kinesiska industrin – som drivs nästan uteslutande av kol. Nya kolkraftverk startas varje vecka, och Kina har redan gett hela världen långfingret i Köpenhamn förra året.

Och samtidigt som västvärlden gör allt för att lägga ner sina kraftverk och industrier, har Kina seglat upp som världens största importör av kol – det vanligaste bränslet till den snabbväxande kinesiska industrin där de flesta av våra produkter tillverkas nuförtiden.

Här i Sverige har ju klimatskatter, elcertifikat och utsläppsrätter – även på miljövänlig vatten- och kärnkraft – för länge sedan gjort det för dyrt att driva tillverkningsindustri. (Men vi har ju sänkt våra koldioxidutsläpp – och till och med blivit bäst i klassen i Europa!)

Sådant här kallas för ”reality check” på engelska. Nyttigt för politiker, som Andreas Carlgren, att ägna sig åt mellan paraplydrinkarna i Cancún.

Intressant?

Andra bloggare om , , , ,

Svensk anschluss idag

EU:s ”president” Herman van Rompuy.

EU:s überbyråkrat, ”president” Herman ”Rumpan” van Rompuy, icke-folkvald ordförande för Europeiska rådet, är på besök i Sverige för att tillsammans med statsminister Fredrik Reinfeldt fira att Sveriges EU-medlemskap idag är inskrivet i grundlagen. Därför blir det alltså i princip omöjligt att lämna unionen – trots att Lissabonfördraget tillåter ett utträde. Varför Sverige inför lagar och regler som är hårdare och går längre än vad EU kräver är en gåta – men både FRÖ-lagen och Datalagringsdirektivet vittnar ju om att Sverige är måna om att vara bäst i klassen på att införa nya lagar – oavsett om de behövs eller ej.

Så från och med idag är EU-medlemskapet inte längre frivilligt, utan grundlagsfäst,  jämställt med de verkliga tungviktarna i vår konstitution, regeringsformen och tryckfrihetsförordningen.

Dessutom passar riksdagen på att ”modifiera”  grundlagarna, så att Bryssel framöver kan fatta beslut i frågor som hittills varit förbehållna Sveriges riksdag. Förändringar görs bl a i den kanske viktigaste grundlag vi har, tryckfrihetsförordningen. Detta för att möjliggöra den allt överskuggande kampen mot pedofiler och barnpornografi.

Någon debatt blir det givetvis inte, vilket understryks av att beslutet publicerats på Riksdagens hemsida redan före omröstning i kammaren.

Belgaren Van Rompuy har en lång karriär som pappersvändare i EU:s dödsstjärna och har ungefär noll folkligt stöd. Ifall man visade upp hans bild för 100 människor på stan, hade förmodligen ingen känt igen honom. (Möjligtvis hade någon gissat på att han spelat en roll i Sagan om Ringen.)

Hans mål är att utrota allt EU-motstånd, och i ett uppmärksammat tal i förra veckan slog han fast att EU-skeptikerna leder unionen mot krig:

This is no longer the monopoly of a few countries. In every member state, there are people who believe their country can survive alone in the globalised world. It is more than an illusion. It is a lie!’ ‘The biggest enemy of Europe today is fear. Fear leads to egoism, egoism leads to nationalism and nationalism leads to war.

Today’s nationalism is often not a positive feeling of pride in one’s own identity, but a negative feeling of apprehension of others.”

Kontentan är, att om man är EU-skeptiker, som jag, tillhör man fienden och måste bekämpas.

Egentligen är ju precis tvärtom. Med Lissabonfördraget har EU förvandlats till en överstatlig, maktfullkomlig byråkratimaskin, vars ledare saknar all folklig legitimitet men ändå kan fatta beslut som påverkar varje liten del av våra liv. EU är idag det enskilt största hotet mot Europas framtid, mot välstånd, ekonomisk utveckling och mänskliga fri- och rättigheter.

Ändå röstar Sveriges riksdag glatt för total underkastelse gentemot Dödsstjärnan i Bryssel och till fortsatt slöseri med våra skattemedel  – bara i år betalar vi 14 miljarder för att franska och spanska bönder ska hållas på gott humör och inte ockupera motorvägarna till Paris och Madrid. Och nästa år höjs avgiften till EU ytterligare.

Vi har nu  bara en sista försvarslinje kvar mot Bryssel: den svenska kronan och vår riksbank. Vi får väl se hur länge det dröjer innan Rumpan och hans byråkratiska stormtrupper lyckas forcera även denna. Irland tvingades ju på knä snabbt och skoningslöst.

Vårt enda hopp är att Euro-samarbetet brutit samman innan vi kommit dithän.

Intressant?

DN 1, 2, 3, 4
SvD 1, 2, 3
Expressen 1, 2, 3, 4
Aftonbladet
, E24

Andra bloggare om , , ,

Ipad och Angry Birds en nystart för spelbranschen

Elaka grisar och arga fåglar – en oslagbar kombination.

Envisa rykten gör gällande att Apple släpper sin hajpade Ipad i Sverige redan nu på onsdag. (Något som säkert stämmer, eftersom IOS 4.2.1 med svenskt språkstöd släpps redan ikväll.) Att döma av förhandsspekulationerna kommer nämligen Ipad att innebära ett efterlängtat lyft för tidningarna, som nu kommer att kunna ta betalt för sina nyheter igen.

Peter Vesterbacka, vd för Rovio.

Jag ställer mig – som jag skrivit förut – något avvaktande till de stora förhoppningarna på paddan. Visst, det är en cool pryl, men jag tror inte det är pdf-tidningar och -tidskrifter som får folk att öppna plånboken på iTunes Store, även om en färsk undersökning från Daytona ser ut att delvis visamotsatsen. (De som svarat är i stor utsträckning ”early adopters” som jobbar med media och reklam och redan äger en direktimporterad padda – alltså knappast ett representativt urval av Sveriges mediekonsumenter.)

Det som folk handlar på Itunes Store är däremot underhållning. Ett av de mest framgångsrika exemplen är Angry Birds, ett extremt vanebildande spel till Iphone, Ipad och Android som är utvecklat av finska Rovio. Under årets upplaga av SIME i Stockholm förra veckan fick jag tillfälle att prata med Peter Vesterbacka, företagets vd – eller ”Mighty Eagle” som han kallar sig på sitt visitkort. Med 36 miljoner spelare runt om i världen, och med 10 miljoner sålda spel till iPhone, har Vesterbacka och hans bolag startat en revolution i den trögrörliga datorspelsbranschen.

– Angry Birds HD har sålt väldigt bra på Ipad. Inte i närheten av iPhone-försäljningen, men vi är mycket nöjda med resultatet så här långt. Och det högre priset till iPad påverkar inte försäljningen alls vad vi kan se, säger Vesterbacka.

(Angry Birds kostar 38 kr till iPad, men bara 7 kr till iPhone).

Peter Vesterbackas titel – Mighty Eagle.

De senaste tio åren har spelmarknaden helt dominerats av tre giganter – Microsoft, Nintendo och Sony, som effektivt kunnat kontrollera spelutbudet till sina respektive plattformar. Liksom vilket innehåll som varit tillåtet att ladda ner via de inbyggda live-tjänsterna.

Resultatet har blivit att det i princip endast lönat sig att släppa så kallade AAA-titlar till dessa spelplattformar. Som kostat mångmiljonbelopp att utveckla, och som bärs fram av reklamkampanjer med nästan lika stora budgetar. Spel som kostar konsumenterna drygt 600 kr, och med lite tur räcker över en helg.

Rovio och Angry Birds visar att det går att göra på ett annat sätt. Spelutvecklare idag är inte beroende av att komma överens med Sony, Microsoft eller Nintendo för att få ut sina titlar.

– Många klagar på Apple och deras långa process för godkännande av appar, men det är oändligt mycket lättare än att nå ut där än hos konsoltillverkarna eller den inlåsta mobilspelsmarknaden som kontrolleras av operatörerna. När du släpper ett spel i App Store, kommer det ut direkt i 90 länder – du slipper förhandla med folk på alla dessa marknader, säger Peter Vesterbacka.

Redan idag dominerar mobila spel om man räknar i antal nedladdningar. En trend som kommer att förstärkas med släppet av Ipad och dess svans av Android-baserade surfplattor. Och det är lätt att se vilka som är toppsäljarna i Itunes App Store: hälften på topp 10-listan för iPad är spel.

Peter Vesterbacka är övertygad om att just surfplattor kommer att bli en av de dominerande plattformarna för mobilspel, vid sidan av Iphone och Android-telefoner. Enkelheten att ta med, större skärm och snabbare processor i kombination med att surfplattan är ”always on”, gör den till en vinnare, menar han.

– Marknaden är stor redan nu, men den kommer att bli gigantisk framöver. Folk kommer att ägna mer tid åt spel, eftersom man bär med sig tablets i större utsträckning än man bär runt på en laptop.

Hur kommer då detta att påverka de traditionella aktörerna i branschen, och dess återförsäljare? Kommer någon verkligen vara beredd att betala 600 kr för ett spel till PSP eller Xbox, när det går att få motsvarande underhållning för ett par tior?

Rovios vd tror det blir svårt. Särskilt som fler och fler titlar släpps först på mobilplattformarna, och först därefter konverteras till konsol och dator. Angry Birds är det första exemplet på detta – spelet kommer att släppas till Macintosh och PC inom kort, via Apples Mac App Store och Valves Steam. Och längre fram kommer det också att dyka upp på spelkonsolerna.

Ser du några nya trender på spelmarkanden?
– Vi kommer att få se flera intressanta saker framöver, som utvecklas till mobila plattformar, säger Vesterbacka.

– Social gaming är ju redan populärt, trots att det i till exempel Farmville degenererat till spam. Och multiplayerspel kommer naturligtvis att funka bättre med surfplattornas stora skämnar. Jag tror också att Gowalla och Foursquare är något på spåren med platsbaserade tjänster, men ännu så länge har ingen utnyttjat tekniken för att göra riktigt intressanta spel.

Intressant?

Andra bloggare om , , , , ,

Eurosamarbete på dödsbädden

Att följa Irlands kamp mot ekonomiskt sammanbrott är som att se en trafikolycka i slow motion. Och samtidigt en försmak om vad som kommer att hända inom något halvår – eller möjligen något år – beroende på hur duktiga EU:s makthavare är på att sminka grisen. Alltså att få finansmarknaderna att tro att Eurosamarbetet är stabilt, när det egentligen är rena härdsmältan på väg.

För när Irland nu tvingas till att ta emot nödlån från EU, är det återigen bankerna som ska räddas. Banker, som när Irland införde Euron gladeligen var med och eldade på den överhettade ekonomin med lån till låga räntor – som sattes av den Europeiska centralbanken – och var rena giftet för Irland.

Idag, när fastighetsmarknaden kraschat, arbetslösheten är den högsta i Europa, och Irländare återigen emigrerar för att få jobb, står bankerna där ännu en gång och ska räddas av staten och skattebetalarna. Som tvingas skuldsätta sig för generationer framöver – bara för att EU inte vill riskera en bankkollaps. En sådan skulle nämligen riskera att utlösa en kedjereaktion som skulle kunna få den gemensamma valutan att kollapsa. Det är därför EU-ledarna har jobbat dag och natt för att få Irland att ”acceptera” räddningspaketet, trots att det sista landet behöver just nu är en galopperande statsskuld.

Storbritanniens utrikesminister, William Hague, fick Euro-etablissemanget att gå i taket härom dagen, när han fick frågan om den irländska skuldkrisen kunde bli slutet för Euro-samarbetet, och svarade helt frankt – ”Vem vet”.

Hague, som var ledare för de konservativa i England i slutet av 90-talet då Euron infördes, varnade redan då för att den gemensamma valutan var en katastrof som skulle leda till gigantiska bubblor och djupa recessioner:

‘The single currency is irreversible. One could find oneself trapped in the economic  equivalent of a burning building with no exits.’ Membership of the euro could lead to a ‘full-blown banking and financial crisis’.

Det tog alltså inte mer än ett drygt decennium för verkligheten att komma ikapp det europeiska fuskbygget. Just nu skuldsätter sig ett par hundra miljoner europeer – inklusive vi svenskar som inte ens är med i valutasamarbetet – för att rädda EU-byråkraternas dödsdömda prestigeprojekt.

Det kommer inte att funka. Det enda som kanske kan rädda Euron på sikt är att kasta ut Irland – tillsammans med Portugal, Grekland och Spanien – ur valutasamarbetet. Något som knappast kommer att hända förrän vi bränt ytterligare ett par tusen miljarder på bankräddningar.

Det ska i alla fall bli intressant att se hur börserna reagerar på ”räddningspaketet” när de öppnar i morgon bitti.

Intressant?

Andra bloggar om , , , ,

SvD, DN 1, 2, Expressen, Aftonbladet 1, 2

Ett försenat grattis på fars dag

En av få bilder som jag har på pappa. Här bakom ratten på sin ögonsten, en Opel Commodore GS/E. (En bil som jag lånade så ofta jag fick chansen...)

Pappa Gunnar skulle fyllt 97 år i år – om exakt en månad närmare bestämt. Om han inte envisats med att dö knall och fall den där veckan i januari 1995 när jag var bortrest på andra sidan världen. Men så var byggmästare Gunnar Bengtsson en försynt man, och ville aldrig vara i vägen eller till besvär för någon – kanske var det därför han passade på just då. Dödsfallet kom väl inte direkt som en överraskning, de sista åren av hans liv var kantade av ambulansfärder till akuten, blodproppar och antagligen en och annan mindre hjärnblödning.

De sista tio åren träffades vi inte så mycket, jag flyttade från Varberg redan i mitten av 80-talet. Men det jag minns var en pappa som alltid var där för mig – jag var enda barnet, som han fick lite av misstag vid 48 års ålder – alltså lika gammal som jag är idag – men den kärlek han kände för mig var större än själva livet. Så stor att allt annat förbleknade; äktenskapet med mamma, karriären i familjens byggfirma, umgänget med vänner, intressen… Långt senare fick jag höra från mormor att pappa faktiskt varit en riktig festprisse som var ute i svängen innan jag kom. Men samma dag som jag föddes slutade han helt med festandet och blev helnykterist.

Jag blev pappas stora livsprojekt. Det var pappa som kånkade runt på mig i sin famn alla nätterna som liten när astman gjorde att jag hade svårt att sova. Jag hängde på hans byggen så ofta jag kunde, och lärde mig hantera verktyg redan innan jag började skolan. Han tog del med liv och lust i alla mina intressen — oavsett om det handlade om sportskytte, fiske eller att bygga gitarrer. Under mina första tio år tror jag vi tillbringade nästan alla lediga dagar tillsammans.

Och precis som många pappor av denna generation, hade han extremt svårt att visa känslor. Jag minns aldrig några kramar, eller att han sa att han älskade mig – det hade varit för omanligt. Han visade sin kärlek genom handlingar, precis som jag kanske inbillar mig att jag gör med mina egna barn.

Att han var ilsken, lättstressad, och ofta tappade humöret var sidor som jag hade svårare att acceptera. Men också egenskaper som jag tyvärr ärvt av honom…

Allt det där som vi hade tog slut någon gång i tonåren, efter att jag kommit hem packad efter en fest i åttan eller nian. Efter det drog pappa sig tillbaka, och nöjde sig med att sköta sitt eget liv. Vi bodde i samma lägenhet men det nära förhållande vi haft när jag var barn, överlevde inte mina tonår.

Kanske trodde han att hans projekt var klart, att uppdraget nu var slutfört? Själv hade jag inte så mycket tid att tänka på det just då, livet bubblade och jag var fullt upptagen med moppar, kompisar, tjejer, rockstjärnekarriären (en högst lokal sådan). Vi kom ihop oss ganska ofta, och efter flytten från stan blev det sällan av att vi ringde varann.

Det var först på det där hotellrummet i San Francisco en dag i januari, när jag fick samtalet från Sverige, som jag insåg att jag aldrig hann säga hur mycket jag hade älskat honom. Och hur mycket han betytt för att jag blev den jag är idag.

Så därför – ett 15 år försenat, men stort grattis på fars dag, pappa!

Intressant?

Soundtrack – The Living Years (Mike & The Mechanics)

Andra bloggare om , , ,

(Missa inte heller Mymlan som skriver om sin pappa.)

Äldre inlägg

© 2018 Fröjdhpunktse

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: