För sen 1989: Erich Honecker.

Orden var sovjetledaren Michail Gorbatjovs, och uttalades i Berlin hösten 1989 under firandet av DDR:s 40-årsjubileum. Stats- och partichefen Erich Honecker var hårt trängd av de folkliga protesterna i Östtyskland, och hoppades på en rysk intervention, såsom hade skett så många gånger tidigare i östblocket, för att stävja det bångstyriga folkets krav på resefrihet, öppna gränser och demokrati.

Men istället för att skicka in stridsvagnarna, likt 1953, omfamnade Gorbatjov den åldrade kommunistledaren, gav honom två kindpussar och lämnade DDR med de numera bevingade orden den som kommer för sent, straffar historien. Även om ordalydelsen är omtvistad, var innebörden att Sovjet lät historien ha sin gång i det forna Östtyskland. Och utan hotet från Supermaktens pansar var DDR-regimen dödsdömd. Människor slutade att att vara rädda, och de mäktiga ledarna stod där nakna och hjälplösa.

En månad senare föll hela Järnridån i en fredlig revolution, och hela Centraleuropa blev demokratiskt igen, nästan över en natt. Den 9 november 1989 var en underbar dag som jag aldrig någonsin kommer att glömma.

För sen 2011: Hosni Mubarak.

Lite av samma känsla överväldigar mig idag, den 11 februari 2011, efter beskedet att Egyptens envåldshärskare Hosni Mubarak till slut ger upp och lägger benen på ryggen efter 30 års diktatur. Också han hoppades nog in i det längsta på att mäktiga allierade – USA – och militären skulle komma och rädda hans regim. Men istället visade det sig att också han missbedömt historiens gång. Han insåg för sent att historien sprungit förbi honom, precis som Honecker.

De folkliga revolutionerna verkar komma i 20-årscykler. Förra gången var det Östeuropa, nu blåser frihetsvindarna i Nordafrika. Låt oss hoppas att de uppnår orkanstyrka och sveper med sig diktaturen i Iran.

Intressant?

Aftonbladet 1, 2, 3, 4, DN 1, 2, 3, 4, 5, Expressen 1, 2, 3, 4, 5, SvD 1, 2, 3, 4, 5, GP 1, 2, 3, 4, 5

Andra bloggare om , , ,