Batou, inre Mongoliet. Här betalas priset för för vår förnybara energi.

 

”Vindkraft är bra både för plånbok och miljö” lyder rubriken till ett debattinlägg från organisationen Svensk Vindenergi. Och visst har rubriken någon slags täckning i texten –  vindkraften är en lysande affär i alla fall för vissa plånböcker. Det vill säga  vindkraftsföretag som håvar in stora skattesubventioner, samt LRF-konsulter och lantbrukare som tjänar grova pengar på att hyra ut marken till vindsnurrorna.

En betydligt sämre affär är vindkraften för de vanliga elkonsumenterna, eftersom vindel är mångfalt dyrare än energi från vatten- och kärnkraft. Till detta kommer de så kallade elcertifikaten, som egentligen är en extra skatt på elräkningen och finansierar utbyggnaden av förnybar energi. Redan idag utgör elcertifikaten 6-7 öre på elräkningen före moms, och ju mer energiproduktionen byggs ut (oavsett vilken typ av anläggning det gäller) desto fler elcertifikat får vi betala för. (Det kallas ”kvotplikt”.)

Alltså – vindkraften är en utmärkt för vindkraftslobbyn, men en usel affär för svenska elkunder som kommer att få den ena elchocken efter den andra i takt med att vindkraftsparkena breder ut sig och de nya ”smarta elnäten” byggs – ännu en gigantisk kostnad som nätföretagen gärna lastar över på elkunderna.

Men visst innebär vindkraft ett lyft för miljön? Nej, knappast. Dels förstör de stora verken oersättliga naturvärden. Transportvägar och kraftledningar anläggs, ofta i känslig vildmark, ljudmiljön ödeläggs. rovfåglar och fladdermös slaktas i tusental. Livsmiljön för de människor som bor i närheten av verken försämras.

Och när det gäller koldioxidutsläpp, är Sveriges energiproduktion redan idag till nästan 100 procent koldioxidfri. Räknar man in de utsläpp som genereras vid tillverkning av vindkraftverken — de flesta görs i Tyskland eller Asien – gjutning av betongfundament, röjning av skogsmark samt transporter, så tar det många år innan en vindsnurra arbetat in sina egna koldioxiavtryck. Lägg till detta behovet av att bygga ut motsvarande reglerkraft – vattenkraft eller gaseldade kraftverk – för varje MWh el som vindkraften producerar, och slutresultatet ser ännu sämre ut. Någon sådan sammanställning över när ett vindkraftverk går ”break-even” miljömässigt har dock aldrig gjorts.

Men de riktigt stora förlorarna i vår omhuldade satsning på grön el, lever på andra sidan Jorden.  I utkanterna av staden Batou i Kina, centrum för utvinning och produktion av sällsynta metaller, breder en gigantisk bubblande sjö av kemiskt avfall ut sig. Människor  som bor i närheten kan inte längre bruka den förgiftade jorden, antalet cancerfall har ökat dramatiskt liksom ögon- och luftvägssjukdomar. Daily Mail besökte nyligen Batou och skrev ett reportage från denna ekologiska katastrofzon.

Hur hänger detta då ihop med Västvärldens satsning på grön el? Jo, det är här som metallen neodymium bryts. Den används sedan för att tillverka magneterna i våra vindkraftverk.

Så nej, vindkraft är ingen höjdare för miljön någonstans. Särskilt inte i Kina, dit vi valt att gömma undan många av våra egna miljöproblem.

Intressant?

E24, SvT 1, 2, 3

Andra bloggare om , , ,