Enkät-industrin måste stoppas

En av dagens 70 enkäter på webben.

Ett extremt smittsamt och jobbigt virus sprider sig som en löpeld över Sverige. Vi kan kalla den för utvärderingssjukan, och drabbar oss alla – oavsett ålder, kön etnicitet eller sexuella preferenser.

Numera kan man inte ens göra ärenden på sin Internetbank innan man ska svara på 80 frågor om hur man upplever sin kundnöjdhet (jo, tack, den vore helt ok OM JAG BARA SLAPP SVARA PÅ IDIOTISKA FRÅGOR!).

Dotterns dagis har redan skickat ut två mastiga enkäter – en från det privata dagisets eget analysföretag, den andra från kommunens kundvalsgrupp, med vardera ett hundratals frågor – som naturligtvis är mycket viktiga att fylla i.

Men det slutar inte där. Dottern har varit på tandreglering – mycket viktig enkät i brevlådan veckan efter. SCB ringer regelbundet och vill ställa frågor om mitt hushåll, och det är mycket viktigt att jag deltar.

Efter att ha sålt villan kom det en liknande enkät från mäklarfirman – vår medverkan var mycket viktig, och vi fick en trisslott som ersättning för vår insats.

4500-milaservicen på bilen förra veckan = enkät i mejlen.

Förra året sålde vi villan, och i samband med detta tvingades vi göra en obligatorisk energibesiktning som kostade fyra tusen. Nu skickar samma myndighet som kräver denna deklaration, Energimyndigheten, ett formulär som det är mycket viktigt att jag fyller i – graits – eftersom de ska kartlägga svenskarnas energianvändning. Ignorerar fortfarande stoiskt efter tre påminnelser. Stäm mig!

Surfar in på Dagens Media, Resumé och ett tjog andra sajter, och möts av en popup-undersökning som ska ta reda på hur jag uppfattar deras hemsida. Mycket viktig, får jag förmoda, eftersom den envist dyker upp vid varje nytt besök.

Jag kan fortsätta länge, det här är bara ett par exempel på den enkät-terror som drabbar oss alla. Skulle jag fylla i alla, hade jag behövt gå ner till deltid och sätta av en dag i veckan bara för att ge feedback till företag, myndigheter och medier som jag haft kontakt med. Minst.

På ett högre plan är detta förstås ett symptom på ett samhälle där vi alla mer eller mindre frivilligt tvingats att bli konsumenter i stället för medborgare. Skola och dagis är numera leverantörer av servicen ”utbildning” och ”barnomsorg” och handlar upp dessa tjänster på en öppen marknad. Vilket förstås kan försvaras med att allt blir effektivare och billigare och går att jämföra med mätbara mål.

Baksidan är att det blir i det närmaste omöjligt att ställa någon till ansvar om dessa tjänster inte fungerar. Skolan kan ju alltid hänvisa till den senaste enkätundersökningen, där NKI (nöjd kund-index) låg på hela 78 procent, jämfört med 76 föregående år – så att just ditt barn inte får hjälp i matte måste vara en missuppfattning.

Eller också får du bara en ny enkät att fylla i, där du kan ange på en tiogradig skala hur mobbat ditt barn är eller hur stark smärta du upplever i trakten av din blindtarm.

Intressant?

Andra bloggar om , , , ,

Halvt relaterat om skolan: SvD, DN