Mannen i mitten ryktas vara president nånstans.

Tre leende äldre herrar pustar ut efter ännu en lyckad räddningsinsats för att få Grekland på rätt köl panikinsats för att rädda det havererade EMU-samarbetet. Till vänster premiärministern för det bankrutta Grekland, Giorgos Papandreou, till höger EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso och i mitten en belgare som heter van Rompuy och kallar sig president – fast ingen av oss nånsin har röstat på honom. Alla tre kommer från länder som är vana vid att befinna sig i ständigt kristillstånd.

Men denna gång är det minsann sista gången, enligt herrarna. Alltså sista, sista gången som EU och IMF kommer att skyffla ner miljarder i det svarta hål som emellanåt kallas Greklands statsbudget. Skillnaden denna gång är att även bankerna mer eller mindre frivilligt tvingats vara med i ”räddningsinsatsen”: c:a 50 miljarder Euro ska den privata banksektorn ställa upp med enligt de leende herrarna. Och det är ju gentilt gjort, med tanke på att det är storbankerna som ställt till med det kaos som Grekland och Europa befinner sig i. Så sent som 2002 hjälpte amerikanska Goldman Sachs – banken som haft sina fingrar med i de flesta moderna kreditbubblor  – den grekiska staten att bluffa sig in i EMU-samarbetet, genom att via fiffiga finansiella konstruktioner kunde gömma undan stora delar av den grekiska statsskulden. Om de rätta siffrorna kommit ut hade aldrig Grekland släppts in i EMU från första början – och sannolikt inte heller flertalet av de övriga PIIGS-länderna.

Ett par år senare, när Lehman Brothers kraschade, finanskrisen var ett faktum och den nytillträda Obama-administrationen rullade ut det gigantiska ”räddningspaketet” för den amerikanska finansmarknaden, stod Goldman Sachs långt fram i kön. Som tack för sina framgångsrika insatser för att ta fram helt nya finansiella instrument – t ex ”bostadsobligationer” som visade sig vara omförpackade subprimelån – tilldelades banken miljarder dollar i bankstöd. Idag är banken större och mäktigare än någonsin, och är säkerligen i full färd med att ta fram nya produkter för att kapitalisera på de stora europeiska och amerikanska kriserna.

Vad gäller de europeiska bankerna, de som nu är med i det sista ”räddningspaketet” till Grekland, så har de gjort lysande affärer så här långt. I takt med att Greklands kreditvärdering rasat har de kunnat ta ut allt högre räntor för att låna ut pengar till det krisande landet. Den grekiska krisen har alltså hittills inneburit gigantiska vinster för tyska och franska storbanker. Och pengarna som de pytsar in nu, måhända lite billigare än tidigare, går ju ändå till att betala räntan på lån i de egna bankerna…

Och skulle Grekland ställa in betalningarna på delar av eller hela skulden, så vet bankerna sedan tidigare att de alltid kommer att räddas – oavsett hur usla affärer de gjort eller om de själva är skuld till krisen. Och Europas skattebetalare får ännu en gång stå för notan. Vinsterna privatiseras, förlusterna görs kollektiva.

OMG, The Event!

Statsbankrutt förresten – så sent som för några veckor sedan varnade kreditvärderingsinstituten för att alla typer av förändring och/eller förlängning av den grekiska statens lån skulle betraktas som ett ”credit event” – alltså en betalningsinställelse. Så rent formellt befinner sig alltså Grekland nu i statsfinansiell konkurs. Att börserna stiger idag är förstås inte för att krisen är över, utan för att uppgörelsen som de Tres Amigos knåpat ihop gör att storbankerna kan skratta hela världen till… banken.

Men nu var det som sagt sista, sista, SISTA gången som den dynamiska trion beger sig ut för att rädda krisande europeiska ekonomier. Nu kommer Euron att repa sig och Grekland, Portugal, Irland, Italien, Spanien och Belgien kommer att blomstra under det upplysta ledarskapet från Herman von Rompuy och hans kolleger. Eller hur?

Intressant?

DN 1, 2, 3, 4, 5, SvD, 2, Aftonbladet, Expressen, 2, GP, 2


Andra bloggare om , , ,