När min 13-åring skulle åka hem från kompisen i Småland, där hon tillbringade en vecka tidigare i somras, valde jag att ta bilen 35 mil för att hämta upp henne, och sedan köra lika många mil tillbaka till Stockholm igen.

Att hon själv skulle tagit tåget hem från Tranås, bara några kilometer bort från hennes sommarviste, var uteslutet eftersom jag tyvärr har egen erfarenhet av SJ:s så kallade tågvärdar, och deras agerande mot barn och ungdomar, som är extra utsatta för konduktörernas närmast övernitiska ambition i att hitta något fel på resebevis. Är det inte fel på biljetten, så saknas det kanske ID-kort – eller så har en förälder råkat onlineboka biljetten i fel namn. Då kastas ungen ofta av tåget utan pardon, eftersom det är så SJ gör, och har gjort så länge jag åkt tåg – fallet med den 11-åriga flickan som brutalt dumpades i Kumla och togs om hand av en äldre kvinna är alltså långt ifrån en engångsföreteelse – tyvärr. Vi är många kan vittna om liknande upplevelser.

Första gången jag själv bevittnade en tågvärds maktmissbruk mot barn var i slutet av 80-talet. Det var på Kustbanan mellan Karlskrona och Kristianstad, då en kille i 10-årsåldern blev avkrävd pengar för en ny biljett av konduktören. Den skollovsbiljett han försökte åka på krävde nämligen, enligt idioten till konduktör, att han kunde legitimera sig som studerande. Att det råder skolplikt för alla Sveriges 10-åringar fattade inte den j-a lågpannan till konduktör, så jag drog fram en femtiolapp och betalade för en ny biljett till grabben (I samband med etta uttryckte jag sannolikt även en förhoppning om att konduktören   skulle bosätta sig på ett riktigt varmt ställe.)

Sedan dess hör vi samma historia, gång på gång, och påfallande ofta är det just barn som drabbas av maktfullkomliga idioter som alltså kallar sig ”värdar”. Antagligen är det enklare att kasta av minderåriga än vuxna. Oavsett vilken anledning de har, måste verksamheten vara sanktionerad av SJ-ledningen, eftersom det händer gång på gånggång. Kanske är det det gamla SJ-monopolet som spökar – eftersom de klär sig i uniform anser de sig själva kanske felaktigt vara representanter för någon slags myndighet.

Nu utlovar SJ:s presschef att företaget ska ”se över rutinerna”, vilket är en standardfloskel som alltid används när företag inte kan försvara sitt eller sina idagerande. Problemet är ju bara att den som säger så automatiskt erkänner att det tidigare varit rutin att kasta av barn utan biljett.

Dessutom hjälper det föga att ändra rutiner när man har att göra med folk utan omdöme och hjärta. Nu vill jag inte på något sätt påstå att alla tågvärdar är idioter – men tyvärr alldeles för många för att jag någonsin kommer att låta mina barn ta tåget på egen hand.

(Tur att Håkan Juholt som alltid är beredd att rycka in…)

Intressant?

Fler bloggar om , , ,