Hamnpromenaden i Danzig. För 60 år sedan låg allt i ruiner här.

Ja ja, det heter väl Gdansk, men flyget från Frankfurt gick faktiskt just till Danzig – enligt utropen på flygplatsen i alla fall – och jag kommer aldrig nånsin att kunna uttala det polska namnet.

Hur som helst är det första gången någonsin som jag är i Polen – men det kommer säkerligen inte att bli den sista. Det känns lite som att färdas tillbaka 30 år i tiden, då det fortfarande gick att åka till Europa på semester och känna sig som om man hade gott om pengar. Här kostar en middag 30 spänn, en öl 15 och det går att få ett bra rum i ett av de bättre hotellen för mindre än vad man får betala för att bo på vandrarhem i Stockholm. Då ingår frukost – och gratis Internet på rummet.

Men det jag beundrar Polen för mest är det sätt som landet vårdat sin historia. Hela Danzig bombades till grus under Andra världskriget, precis som Warszawa och flera andra polska städer. I Västeuropa schaktades ruinerna bort och ersattes av modern betongarkitektur eftersom det gick snabbt och var billigt. I Polen, sönderbombat, utfattigt och under rysk ockupation inleddes trots detta ett närmast ofattbart ambitiöst återuppbyggnadsarbete, där de historiska stadskärnorna – i Warszawa, Danzig, Breslau – återställdes från foton och originalritningar, sten för sten.

Det var en kulturgärning som vi ska vara tacksamma för idag. För det fanns många andra städer som såg ut som Danzig – eller Gdansk – före 1945. Hamburg, Berlin, Hannover, Königsberg – många är de platser som idag bara har namnet gemensamt med vad de var innan kriget kom och raderade ut både byggnader, människor och historia.

Men medan andra gick vidare och glömde, har polackerna aldrig glömt sin historia. Och det uppseendeväckande är att de inte bara håller sin egen historia levande – utan även den tyska som här i Danzig. Grannlandet som orsakat så ohyggligt mycket lidande, men som polackerna samtidigt delar sin historia med.

Idag råder här en avslappnad atmosfär och en bedagad charm. I den novemberkalla dimman, i gatlyktornas sken och med den lite sötaktiga doften av brunkolsrök i luften, krävs det inte mycket för att drömma sig tillbaka till Fristaden Danzig, som den hette fram till den 1 september 1939.

Idag tar vi båten till Westerplatte, där början till slutet för det gamla Europa startade.

Intressant?

Andra bloggar om , , , ,