E-boken har ju spåtts en lysande framtid under ett flertal år – men något genombrott i stil med Amazons Kindle eller Barnes & Nobles Nook har vi inte sett. Och i brist på penningstinna aktörer beredda att utmana det svenska bokmonopolet (Bonniers och Norstedts) har antalet sålda e-böcker utgjort som bäst ett par promille av den totala bokförsäljningen (att jämföra med USA och Storbritannien där 10-15 procent av marknaden numera är digital).

I avsaknad av utmanare har e-boksrevolutionen i Sverige till största delen drivits av icke-kommersiella aktörer – närmare bestämt biblioteken. Undan för undan har tillgången på e-böcker ökat, och idag finns nära nog alla nya titlar som e-böcker samtidigt som den tryckta boken finns till försäljning. Det enda som behövs är att man fixar ett lånekort på sitt lokala bibliotek och laddar ner Bluefire Reader till sin Ipad eller Iphone – sedan är det bara att låna hem och läsa alla de senaste böckerna. Och till skillnad från att låna biblioteksböcker på traditionellt vis, där man ofta kan få vänta i veckor eller månader på att en bok ska komma in finns det inga köer över huvud taget i e-boksuniversum. Alla kan låna samma bok, hur många gånger som helst, och läsa den på upp till fem olika plattformar (vilket är standard i Adobes licensmodell). Efter 28 dagar går lånet ut och boken kan inte längre läsas – men om man inte är klar så går det utmärkt att låna på nytt.

Det här ser ju ut att vara en modell som alla vinner på – läsaren slipper vänta, har tillgång till alla böcker direkt, och biblioteken behöver inte lägga pengar på att köpa in obskyra hyllvärmare längre. Allt finns ju i praktiskt e-boksformat.

Det finns dock ett stort problem: affärsmodellen. Varje gång jag lånar en e-bok betalar mitt bibliotek i Nacka 20 kr till förlagen (via distributören Elib som tar hälften). Det är samma summa som för en tryckt bok, men skillnaden här är att biblioteken i fallet med e-böcker inte har något bra sätt att hålla koll på kostnaderna för utlåning. E-boken, som affären ser ut idag, är en digital gökunge som hotar att göra kaos med bibliotekens ekonomi. Om bara en tiondel av alla smartphone- och surfplatteanvändare i Sverige skulle låna Zlatans bok, hade kostnaden för biblioteken närmat sig tio miljoner kr. Mot denna bakgrund har biblioteken infört konstlade begränsningar av hur många e-bokslån som får göras varje månad – styrt av de lokala bibliotekens budgetar.

Därför är det förmodligen med en slags skräckblandad förtjusning som biblioteken nu rapporterar om rena eboksboomen när det gäller Zlatans självbiografi. Enligt ett inslag i Sydnytt så har Jag är Zlatan inneburit ett genombrott för utlåning av e-böcker – intresset är så stort att förlagen nu börjat muttra om att införa begränsningar av utlåningen. För det finns ju trots allt en mycket liten uppsida för mig att betala 150 spänn för en e-bok, som jag kan istället kan låna gratis.

Men samtidigt är det synd och skam att behöva införa påhittade begränsningar. För det är ju exakt så här biblioteken borde fungera: alla världens böcker direktlevererade till min dator, telefon eller surfplatta. Det är ett skolexempel på när en gammal affärsmodell frontalkrockar med en ny verklighet.

För bibliotekens utlåning av e-böcker har ju inte särskilt stora likheter med traditionell biblioteksverksamhet, utan är mer jämförbart med vad Spotify gjort för musiklyssnandet.

För min egen del hade jag inte alls varit främmande för att betala nån tusenlapp om året för att få fri tillgång till alla e-bokstitlar.

Intressant?

Andra bloggar om , , , ,