Slussen: tre nyanser av fail

Foster & Bergs ursprungliga vinnande förslag till Nya Slussen, januari 2010. Långt ifrån perfekt, men ändå ett försök till att återskapa ett välbehövligt stadsrum.

Det finns en hel del att säga om det liggande förslaget till ombyggnad av Slussen som majoriteten i Stadshuset gör allt för att baxa igenom, trots det allt hårdare motståndet mot planerna. De vanligaste invändningarna – vissa mer befogade än andra – har vi kunnat läsa om i ett flertal debattartiklar, till exempel här, här, här och här.

Men det centrala i den så kallade kulturelitens kritik, som ombyggnadsförespråkarna gör allt för att slå i från sig, är att det förslag som ska klubbas igenom om några veckor inte bidrar med någon egentlig förbättring av någonting över huvud taget. Trafiksituationen blir inte bättre, vare sig för bilar eller cyklister. Gångtrafikanter förväntas bestiga berg (om det är exakt 90 trappsteg låter jag vara osagt), och hur bussterminalen eller en eventuell ny t-banelinje ska placeras djupt inne i berget blir en senare fråga.

Men det riktigt sorgliga är att förslaget är totalt arkitektoniskt urvattnat och ointressant jämfört med det ursprungliga förslaget från Foster & Berg – som faktiskt hade den djärva ambitionen att återskapa ett slags stadsutrymme runt Södermalmstorg, en välbehövlig förtätning av den sedan 30-talet sönderslagna stadsbilden. Efter ett ”rådslag” där det lokala Nimby-kollektivet gick loss på allt som skulle kunna störa de fria siktlinjerna från Hornsgatan, Brännkyrkagatan, Götgatan, Södermalmstorg eller den egna bostadsrätten blev resultatet att nästan alla byggnader försvann. Kvar blev ett nytt öde betongtorg, större än nuvarande Slussen, med inglasad/underjordisk galleria ditslängd (för att finansiera ombyggnaden) och en gigantisk blåsig park i öster. Och så en monstruös trappkonstruktion ner mot Söder Mälarstrand.

De som har invändningar mot ovanstående blir dock avfärdade som kulturkoftor eller sura gamla gubbar som bara är emot allt i största allmänhet. Värst åtgången har Abba-Benny Andersson blivit – en patetisk gammal poptomte som borde hålla käften i frågor där han inte är expert, enligt debattörerna. I dagens Metro tycker moderaten Regina Kevius, 30-årigt stadsbyggnadsborgarråd och själva sinnebilden för begreppet politisk broiler, att Benny Andersson borde presentera lite ”Money, money, money” istället för att gnälla.

”Det är lätt att vara musiker och tycka till om stadsbyggnad, men vi har faktiskt haft experter som jobbat med detta under 20 års tid”, säger unga Kevius.

Hon är förstås för ung för att ha varit med förra gången stockholmarna förväntades lita på experterna, med resultatet att hela det gamla historiska Klara förintades och ersattes med en anonym förortsbebyggelse i betong och plåt. Fast förmodligen följer dock bara Kevius den moderata partilinjen, det vill säga att hålla käft och göra som Partiet säger – det är ju så man gör karriär.

Per Ankersjö (C) å sin sida ilsknar till i SvD återigen till på kultureliten för att den sprider lögner och myter om nya Slussen. Det är inte utan att man får vibbar av debatten kring TV-Eken där ett antal aktivister – många av dem pensionärer – hånades för att de ägnade sig åt en skitfråga som att rädda ett gammalt träd medan Europa faller samman och regimen i Syrien skjuter på demonstranter.

För att gjuta mod i de egna leden och få tyst på bakåtsträvare, poptomtar och kulturkoftor, publicerar Projekt Slussen idag en undersökning, där två tredjedelar av de intervjuade (drygt 900 personer) är positiva till en ombyggnad av Slussen. Vad som dock framgår om man läser undersökningen lite närmare är att två av tre inte är särskilt insatta i vad som kommer istället för den gamla söndervittrade Slussen. (Det är lite som valet 2006; det var inte Fredrik Reinfeldts charm som lockade väljare – folk ville bara ha bort Göran Persson…)

Jag närmar mig själv de 50, är ingen expert på stadsbyggnad eller trafikplanering, ägnar mig mer åt ful- än finkultur och gillar varken Abba eller något annat som Benny Andersson varit inblandad i. Men jag tar mig rätten att ha vilka åsikter jag vill i en av vår generations viktigaste Stockholmsfrågor. Precis som Abba-Benny och kulturkoftorna borde få ha, utan att bli hånade och förlöjligade. Och förslaget till Nya Slussen är och förblir en stadsbyggnadsmässig katastrof. Stockholm behöver förtätning – inte fler blåsiga tundror i betong.

Problemet med debatten är bara att den kört fast i tre var för sig lika undermåliga förslag. Att bevara nuvarande trafikapparat är det få som vill, men samtidigt är varken Kulturslussen eller majoritetens förslag till Nya Slussen några alternativ som nånsin borde lämnat ritbordet i nuvarande skick. Tre nyanser av #fail alltså.

Stockholmarna borde faktiskt vara värda något bättre än det här. Och särskilt efter 20 år i långbänk.

Intressant?

Andra bloggar om , , , , ,
DN 1, 2, 3, 4, 5, 6,  SvD 1, 2, 3, 4

Relaterade inlägg:

  1. Vem träffas och myser vid Slussen?
  2. Måste Slussen alltid förbli en betongöken?
  3. Fritt fram för fortsatt mys vid Slussen
  4. Slussenhaveriet: välkommen tillnyktring av S

This entry was posted in arkitektur, politik, stadsplanering and tagged , , , , . Bookmark the permalink.
  • http://hagwall.wordpress.com/ Per Hagwall

    Med tanke på vilket tonläge Benny och de andra i kultureliten själva håller så är det inte synd om dem när de förlöjligas. Och att du köper deras kritik av framkomligheten rätt av gör mig förvånad, du brukar vara redig i resonemanget. Varenda ett av deras inlägg jag läst är behäftat med mängder av grova sakfel. Rena osanningar. Det går lätt att kontrollera i dokument och plankartor hur trafiklösningen i Nya Slussen kommer att se ut, okunnighet är ingen ursäkt.

    Intresserade medborgare rekommenderas Yimbys serie om Slussenmyter, det är inte löst tyckande baserat på ett upprop som marknadsförts med ordet ”kultur” i namnet, det är metodiska genomgångar av tillgängliga dokument med källhänvisningar. Till exempel myten om att Slussen nu är en genial trafikmaskin och allt kommer att fungera sämre: http://www.yimby.se/2011/11/slussenmyter-del-9-den-ge_1144.htmlDet blir inte sämre framkomlighet för vare sig gångtrafikanter, cyklister eller handikappade, de får tre vägar över vattnet, i stället för dagens enda. På Södermalmssidan finns hissar, rulltrappor och ramper. Om man inte planerar spränga bort hela Katarinaberget blir det inte lättare att komma fram än så.Och för den som vill se hur det av kultureliten framhållna idealet KulturSlussen kommer att (inte) fungera: http://stockholm201.blogspot.com/2011/11/att-sminka-en-padda-kulturslussens-nya.html Observera källhänvisningarna, notoriskt frånvarande i nämnda elits inlägg.

    Det finns massor av avvägningar att diskutera, men det handlar om tycke och smak. Vill vi ha siktlinjer eller stadsväv? Vill vi ha vattenspegel eller ett accentuerat näs?

    Det motstånd vi ser anser sig dock ha rätten att använda en argumentation byggd på rena lögner ”sämre framkomlighet för handikappade”, ”45000 kvm galleria” ,”gallerian höjer torgnivån”, ”vid slussningar kommer man inte över”, ”åtta filer på Skeppsbron” osv, osv, En debatt med personer som notoriskt fortsätter sprida uppgifter de fått påpekat för sig är falska är inte speciellt fruktbar.

    Den föreslagna trafik- och framkomlighetslösningen är riktigt bra och ett oerhört lyft från dagens situation, framförallt för gående, cyklister, rörelsehindrade, barnvagnsförare och kollektivtrafikanter. Sedan håller jag med dig om att Foster & Bergs ursprungliga förslag till bebyggelse hade varit bättre, med en återskapad stadsväv och en fantastisk utsiktspromenad längs med Saltsjön som nu gnällts bort. 

    Men, that’s politicks.

    • http://www.frojdh.se Göran Fröjdh

      Egentligen tycker jag kritiken mot ”framkomlighet” är ointressant – kan man handikappanpassa Empire State Building ska det nog faen gå att ta sig med permobil från Gamla stan till Slussen. Allt sånt är detaljer.

      Vad jag däremot anser att ni har misslyckats kapitalt med är att skapa något nytt – efter att ha lyssnat på vartenda gnäll verkar ni helt ha gett upp ambitionerna med gestaltningen av Nya Slussen och kvar blir bara – en trafikmaskin. Vad jag undrar är: var det verkligen tvunget att vika ner sig helt? Politik handlar givetvis om att kompromissa, men också om att våga.

      Ni återkommer ofta till att det tjafsats om Slussen i 20 år, och att det nu är dags för handling. Jag tycker det riktigt sorgliga är att slutresultatet inte blivit bättre.

      Och problemet med (kulturelitens) gnäll är inte att det fyller tidningarna just nu – utan att ni redan gett efter för det mesta av det. Till exempel den spridda uppfattningen att nya hus aldrig kan eller får byggas, eftersom någons utsikt alltid påverkas.

      Kanske är det där skon klämmer?

      • http://www.facebook.com/people/Ingrid-Josefin-Lindqvist/1400874953 Ingrid Josefin Lindqvist

        Det där med att ett förslag möjligen mister något av den ursprungliga glansen är väl något som man får ta med demokratin. Nya Slussen är ju utställt enligt alla regler. Folk har verkligen tyckt – och saker har ändrats. Låt säga att det blir ett nytt förslag, t ex Kulturslussens, med ny detaljplan, då måste det också ställas ut och folk ska tycka, Handikappråd ska uttala sig med mera. Sen efter detta kommer troligen andra grupper vara missnöjda och vilja stoppa. Jag är glad bara det hela kommer till skott snarast möjligt. Det kommer alltid finnas några som tycker att de har ett annat bättre förslag. 

      • http://hagwall.wordpress.com/ Per Hagwall

        Att ”den dansande bron” togs bort berodde på säkerhetsskäl, polisen ansåg den alltför farlig och utsatt. Jag delar mitt partis inställning att det borde varit fler hus som ramade in torget, men ett oss närstående parti var helt emot sådana planer (de har inte någon internt manöverutrymme på den punkten, det visas av att ett antal av deras medlemmar _ändå_ gått ut i en debattartikel och menat att inget ändå är för mycket.)

  • Pingback: Lögn, förbannad lögn och kändisupprop « No size fits all