Det finns säkerligen en hel del män därute som inget hellre vill än att skaffa barn – trots att de ännu inte hittat någon partner att leva med, alternativt lever med någon av samma kön. Det är också rimligt att anta att längtan efter barn inte skiljer sig nämvärt mellan könen.

Ändå ignoreras av någon anledning halva den svenska befolkningen i den upphettade debatten om insemination för ”ensamstående singlar” ska tillåtas eller inte. Varför?

All ny lagstiftning numera ska naturligtvis syfta till att fungera könsneutralt, men ändå verkar få om ens några debattörer som funderat på hur en ensamstående man med pappalängtan ska bete om han vill skaffa barn utan att behöva inleda ett förhållande med en kvinna. Visst, det är aningen mer komplicerat än att bara donera sina spermier – det krävs ju fortfarande att en kvinna är beredd att bära barnet under nio månader – men surrogatmödraskap som det kallas är långt ifrån något ovanligt och är tillåtet i flera länder, bland annat i Storbritannien, Nederländerna, Brasilien, Sydafrika samt i vissa delstater i USA.

Surrogatmödraskap är däremot inte tillåtet i Sverige, vilket gör att den man – eller det manliga samkönade par – som vill skaffa barn antingen behöver hitta en kvinna som vill bära hans/parets barn på egen hand, alternativt bege sig utomlands till länder där det ekonomiska klimatet gör att det blir enklare att hitta kvinnor som ställer upp på att hyra ut sin kropp under nio månaders tid.Förutom de rent praktiska, ekonomiska och logistiska utmaningar som detta medför, väntar det kanske största problemet när singelmannen eller gayparet ska godkännas som föräldrar till barnet – det är nämligen inte alls säkert att de svenska myndigheterna godkänner adoptionen av barnet som surrogatmamman burit fram.

Så hur skulle en könsneutral lag för att tillåta singlar att skaffa barn kunna se ut? Ska det byggas upp en äggdonationsverksamhet i landstingens regi? Hur ska surrogatmödraskap ersättas, och hur letar man upp frivilliga som går med på att upplåta sina livmödrar mot betalning?

Det får vi förmodligen inte veta, eftersom någon sådan diskussion inte förs av några av de partier som vill tillåta inseminering av ensamstående kvinnor. Det blir ju för komplicerat, och politiker hatar komplicerade frågor – lättare då att plocka de lågt hängande frukterna och strunta i eventuella obekväma diskussioner.

Ändå, vi skriver år 2012 i almanackan, och ingen vettig människa kan påstå att kvinnor är bättre skickade att ta hand om barn än vad män är. (Det finns till och med forskning som visar att det egentligen inte finns några skillnader mellan kvinnor och män.) Och hela föräldrapolitiken bygger ju faktiskt på att mammor och pappor ska dela lika på omvårdnaden om barnet, vilket Göran Hägglund mycket riktigt påpekade i en artikel i Aftonbladet.

Ändå finns det en förkrossande majoritet i Riksdagen för att införa en lag som endast tillgodoser endast det ena könets rätt att skaffa barn på egen hand.

Om Göran Hägglund hade velat slippa att agera dörrmatta åt Alliansen och ta tillbaka initiativet i inseminationsdebatten, hade han faktiskt bara kunnat hänvisa till det grundläggande feltänket i förslaget – nämligen att det diskriminerar halva Sveriges befolkning. Men förmodligen hade det varit att spela för högt – någon kunde ju ha tagit honom på allvar.

Ändå – det är ganska märkligt.

Intressant?

SR, 2, SvD, Aftonbladet 1, 2, GP, DN 1, 2, 3

Andra bloggar om , , , , ,