Prins Bernhard av Lippe-Biesterfeld, på en bild från 1942. Bernhard var WWF:s första internationella ordförande.

Det är mindre än en vecka kvar till årets upplaga av Earth Hour, WWF.s stora årliga miljöjippo. I samband med detta nås vi av det tunga avslöjandet att prinsarna Carl-Philip och Daniel utmanar varandra i att spara mest energi – den förre lovar sänka värmen hemma om Daniel lovar att skruva ner termostaten på Haga slott.

Prinsarna Daniel och Carl-Philip är långt ifrån de första kungligheterna som WWF använder som affischnamn. Kung Carl Gustaf är till exempel ordförande i svenska Världsnaturfondens förtroenderåd. Och hans avlägsna släkting, Sverigeaktuella prins Charles, blev så sent som i höstas ordförande i WWF UK.

Att WWF engagerar kungligheter är ingen slump, den rojalistiska glansen löper som en röd tråd genom naturvårdsjättens historia. Faktum är att WWF redan när det bildades i början av 60-talet var så långt ifrån en gräsrotsverksamhet som man över huvud taget man kan komma. Det var den brittiska aristokratin som var drivande i arbetet med att skapa WWF – enligt vissa bedömare var det egentliga syftet med World Wildlife Fund att försvara den brittiska samhällstoppens intresse för storviltsjakt, Detta var ju i en tid då det  brittiska imperiet krympte med alarmerande hastighet, och forna kolonier i Afrika och Sydostasien blev självständiga stater.

Organisationens förste orförande för WWF UK var ingen annan än prins Philip, det vill säga Sverigeaktuelle Charles far och en avlägsen släkting till vår egen kung. Prins Philip utsågs till ordförande ungefär samtidigt som han var på tigerjakt i Indien – bilder av detta spreds i den brittiska pressen och ledde till stor indignation. Prinsen ursäktade sig dock med att han bara sköt en tiger under jaktresan.

WWF:s mål redan från starten var emellertid att bli en global påtryckarorganisation. Men prins Philip ville inte själv axla detta ansvar – han hade redan fullt upp med att vara ordförande för internationella hästpoloförbundet – och nöjde sig med att presidera över WWF UK. Den nystartade naturvårdsorganisationen behövde alltså ragga upp en ordförande för det blivane WWF International, och denna någon skulle helst också  fixa fram den finansiering som krävdes.

Valet föll på ännu en kunglighet – prins Philips nära vän prins Bernhard. Denne blåblodige herre hade en brokig historia kantad av skandaler – före kriget hade han varit medlem både i det tyska nazistpartiet och SS – men efter krigsutbrottet bytte han sida och kämpade som stridspilot på allierades sida och blev istället omåttligt populär.

Prins Bernhard drog snabbt igång jobbet med att skaffa pengar. Han kontaktade sina känningar i näringslivet, som oljejätten Dutch Shell som blev en av de första stora bidragsgivarna under uppstarten av WWF. (Möjligen var det därför som Världsnaturfonden var knäpptyst när en av bolagets supertankers gick på grund utanför Frankrikes kust 1967 och orsakade ett katastrofalt oljeutsläpp.)

Men det behövdes ännu mer pengar, så Bernhard som några år tidigare hade initierat den tills helt nyligen superhemliga Bilderberggruppen, drog igång ytterligare ett elitsällskap – The 1001 Club. Denna skulle fungera som finansieringsstiftelse för WWF och bestod som namnet antyder av 1001 toppar inom bankväsende och näringsliv, en elit som enligt flera bedömare varit verksam ända in i våra dagar. Alla tillfrågade som accepterade medlemskap i klubben, betalade vardera en inträdesavgift om 10.000 USD – c:a 70.000 kr – och därmed fick WWF snabbt in drygt 70 miljoner i kassan.

The 1001 Club bestod av en både brokig och ljusskygg skara, och det finns massor av konspirationsteorier kring denna hemliga elitklubb. Utan att röra sig alltför långt ut i tangentens riktning kan man konstatera att The 1001 Club från början hade en påfallande överrepresentation av sydafrikaner – till exempel tobaksmagnaten och entreprenören Anton Rupert. Klubben skapades i en tid då Sydafrika var bojkottat över hela världen på grund av sin apartheidpolitik, så det var säkert inte svårt att övertyga landets näringslivselit att bättra på sitt rykte genom att delta i en internationell elitklubb. Men listan på klubbmedlemmar inkluderade även element som narkotikasmugglare och Zaires diktator Mobutu Sese Seko.

Ordentligt pinsamt blev det i slutet av 80-talet när prins Bernhard fick ett bidrag från WWF på 500.000 brittiska pund (c:a fem miljoner kr) för att finansiera ett ”privat projekt”. Pengarna användes för att hyra in elitstyrkan KAS International, brittiska legosoldater som skulle bekämpa illegal jakt av noshörningar och elefanter i Södra Afrika. Operationen, kallade Project Lock, gick dock snett från början; Bernhards privata armé nöjde sig inte med att skjuta tjuvjägare utan deltog själva i handeln med elfenben och noshörningshorn, tillsammans med medlemmar ur den sydafrikanska armén. 1995 startades en utredning, initierad av Nelson Mandela, för att granska bland annat vilken roll WWF hade när det gällde att stödja den tidigare apartheidregimen i Sydafrika.

Idag går viltvårdsarbetet betydligt lugnare till, men som filmaren Wilifred Huismann visar i sin dokumentär The Silence of the Panda (tysk titel: Der Pakt Mit den Panda) tillämpar WWF fortfarande doktrinen att människor i allmänhet är ett hot mot utrotningshotade djur. I de tigerreservat som WWF driver i Indien har djungeln därför rensats på byar, och enligt Huismanns dokumentär ska upp till en miljon människor som bott i skogarna sedan urminnes tider nu förflyttas, eftersom de enligt indiska myndigheter och WWF inte kan samexistera med tigrarna.

Trots att det är precis detta som de gjort i tusentals år. Ända tills brittiska kungligheter kom på storviltsjakt och var på vippen att utrota de stora kattdjuren. Det vill säga – samma kungligheter som sedan startade WWF.

Man kan dock vara ganska säker på att just denna historia inte tas upp i det ambitösa utbildningsmaterial som WWF använder för att indoktrinera utbilda förskolebarn och grundskoleelever i naturvård och ”hållbarhet”.

Vissa fakta mår helt enkelt bäst av att ljuset förblir släckt.

Intressant?
Andra bloggar om , , , ,