Fröjdhpunktse

And The Band Played On

Datum: 08 september 2012

Cykelsäkerhet: Förbjud män i lycra

Gamla stan kl 08.45. Eller om det var Tour de France.

I Svenska dagbladet berättar regeringens utredare om hur han har tänkt sig att öka trafiksäkerheten för Sveriges cyklister. Väjningsplikt för bilister vid korsande cykelbanor är ett av de nya förslagen, något som förstås skulle vara varmt välkommet i alla fall för mig som riskerar livet i Nackas rondeller så gott som dagligen. Per Ankersjö (C) vill dessutom subventionera alla som köper elcyklar.

Bägge har dock missat ett av de stora trafiksäkerhetsproblemen för Stockholms cyklister, nämligen männen i lycra, även kända som Memils. Det handlar om ytterstadens många extremtränande 40-plussare utrustade med 20.000-kronorshojar som i dödsföraktande Tour de France-hastighet (de använder enligt uppgift även TdF-tecknet) forsar in genom tullarna varje dag, nedför Götgatsbacken, tokkryssande bland fotgängare och cyklister, med maximalt tre cm avstånd till framförvarande cykel/cyklar. Som suckar uppgivet åt alla som inte håller minst 70 genom Gamla stan.

Männen i lycra skulle aldrig någonsin förnedra sig med att använda ringklocka när de planerar att köra förbi – oavsett om de har möten i motgående fil, eller det redan råkar ligga en eller två andra cyklar i omkörningsposition. Det spelar ingen roll hur trångt det är, det finns alltid en position att klämma sig in i, även om det krävs en omkörning på högersidan eller till och med till vänster om mötande trafik för att trimma de sista tiondelarna på gårdagens Runkeeper-rekord. Men att plinga för att varna framförvarande uppfattas som feminint, sånt som bara ”kärringar” gör. Och alla vet ju hur långsamt de cyklar, höhö.

Kontentan är i alla fall att man varje dag tar sig till jobbet med hjärtat i halsgropen. Ständiga blickar över axeln krävs, både till höger och vänster, för att slippa bli påkörd bakifrån av tävlingscyklisterna från Farsta, Nacka, Bromma och andra lycratäta förorter. Ibland händer det ändå, fast så här långt har det inskränkt sig till intrasslade pedaler och gutturala mummel till ursäkt. Och då håller jag själv rätt hög fart.

Jag vet inte om det skulle hjälpa att förbjuda Scottcyklar, Oakleyglasögon, ålskinnstajta cykelbyxor och aerodynamiska lättviktshjälmar, men om lycramännen tvingats åka runt på en gammal enväxlad Monark iklädd pösiga HM-mysbyxor och regnponcho istället, hade de flesta förmodligen valt att krypa tillbaka in sina Audi Quatro och BMW 320i. Och ägnat morgnarna åt att kryssa i 110 mellan filerna på Stadsgårdsleden, blinka ilsket med ljustutan och hålla maximalt tre cm till framförvarande fordon.

Det hade varit betydligt tryggare. Åtminstone för oss som cyklar.

Intressant?

(Fotnot: För alla som är för unga/gamla för att förstå konceptet med ironi, är ovanstående menat som humor. I alla fall till en del.)

Andra bloggar om , , , ,

Om jag ville slå ut Sveriges försvar

En allt större del av de internationella försvarsutgifterna går idag till det som kallas cyberkrigföring – dvs mer eller mindre hemliga operationer för att slå ut fiendens infrastruktur och kommunikation via t ex trojaner. Det mest kända exemplet är Stuxnet, trojanen som slog ut i princip hela det iranska kärnvapenprogrammet.

I det moderna och tungt teknikberoende försvaret, är det alltså betydligt billigare – och effektivare – att slå ut fiendens lednings- och kommunikationssystem, än att riskera människoliv och miljarder på kostsamma invasioner.

Hade jag själv suttit i ledande befattning för låt oss säga Rysslands militärmakt och ville vingklippa omvärldens försvarsförmåga för lång framtid, skulle jag alla gånger satsat på cyberkrig. Vi kan ta Sverige som exempel på en lämplig måltavla, ett land där myndigheter – inklusive försvarsmakten – med stor entusiasm lägger ner mångmiljardbelopp på olika typer av administrativa IT-system med tveksam kvalitet.

Till att börja med skulle jag via bulvaner köpa in mig i stort ett multinationellt mjukvaruföretag, känt för sin lika dokumenterade förmåga att sälja på storföretag och förvaltningar gigantiska affärssystem, som oförmågan att få systemen att fungera som tänkt.

Därefter hade jag under en period av flera år injekterat egna konsulter och utvecklare, så kallade sleeper cells, i verksamheten – celler som väcks till liv den dagen företaget ror hem en order från försvaret i ett land som Danmark eller Sverige.

Nu vidtar det verkliga arbetet med att se till att det nya systemet fungerar som det ska – det vill säga som ett virus. Att beställa reservdelar och förbrukningsmateriel, som var ganska enkelt i det gamla systemet, blir plötsligt närmast en omöjlighet. Driftspersonalens effektivitet dyker med mer än 90 procent, fordon och flyg blir stående i brist på bränsle och delar.

Dessutom väljer man vid strategiska tillfällen att under lång tid stänga av systemet för uppgradering. Helst ska detta sammanfalla med viktiga operationer – t ex flygövningar som då får ställas in i brist på leverans av materiel.

Och som kronan på verket – för att systemet ska fungera, krävs det att samtliga försvarsanställda använder sin arbetstid till administration istället för att öva.

Sabotaget är fullbordat. Inte ett skott har avlossats, och fienden har själv betalat miljarder för det egna försvarets haveri. De ständigt ökande kostnaderna för systemet får dessutom till följd att personalen måste bantas. Vilket gör att de som är kvar måste ägna ännu mer av sin tid åt administration.

Tyvärr är ovanstående inte bara påhitt –systemet finns och heter PRIO, och försvarsmakten har så här långt betalat över fem miljarder för det. Det är utvecklat av (ö)kända tyska IT-mastodonten SAP och har hittills i olika grad slagit ut Tysklands, Norges, Danmarks och Kanadas försvar.

Det enda jag inte är säker på är i vilken grad Ryssland varit involverat i utveckling och införsäljning av systemet, samt tillsättning av försvarsministerposten och ledande befattningar i Försvarsmakten.

Men finns det verkligen andra förklaringar? Det kan väl inte enbart handla om inkompetens?

Intressant?

SvD, Computer Sweden

Andra bloggar om , , , ,

© 2017 Fröjdhpunktse

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: