Gamla stan kl 08.45. Eller om det var Tour de France.

I Svenska dagbladet berättar regeringens utredare om hur han har tänkt sig att öka trafiksäkerheten för Sveriges cyklister. Väjningsplikt för bilister vid korsande cykelbanor är ett av de nya förslagen, något som förstås skulle vara varmt välkommet i alla fall för mig som riskerar livet i Nackas rondeller så gott som dagligen. Per Ankersjö (C) vill dessutom subventionera alla som köper elcyklar.

Bägge har dock missat ett av de stora trafiksäkerhetsproblemen för Stockholms cyklister, nämligen männen i lycra, även kända som Memils. Det handlar om ytterstadens många extremtränande 40-plussare utrustade med 20.000-kronorshojar som i dödsföraktande Tour de France-hastighet (de använder enligt uppgift även TdF-tecknet) forsar in genom tullarna varje dag, nedför Götgatsbacken, tokkryssande bland fotgängare och cyklister, med maximalt tre cm avstånd till framförvarande cykel/cyklar. Som suckar uppgivet åt alla som inte håller minst 70 genom Gamla stan.

Männen i lycra skulle aldrig någonsin förnedra sig med att använda ringklocka när de planerar att köra förbi – oavsett om de har möten i motgående fil, eller det redan råkar ligga en eller två andra cyklar i omkörningsposition. Det spelar ingen roll hur trångt det är, det finns alltid en position att klämma sig in i, även om det krävs en omkörning på högersidan eller till och med till vänster om mötande trafik för att trimma de sista tiondelarna på gårdagens Runkeeper-rekord. Men att plinga för att varna framförvarande uppfattas som feminint, sånt som bara ”kärringar” gör. Och alla vet ju hur långsamt de cyklar, höhö.

Kontentan är i alla fall att man varje dag tar sig till jobbet med hjärtat i halsgropen. Ständiga blickar över axeln krävs, både till höger och vänster, för att slippa bli påkörd bakifrån av tävlingscyklisterna från Farsta, Nacka, Bromma och andra lycratäta förorter. Ibland händer det ändå, fast så här långt har det inskränkt sig till intrasslade pedaler och gutturala mummel till ursäkt. Och då håller jag själv rätt hög fart.

Jag vet inte om det skulle hjälpa att förbjuda Scottcyklar, Oakleyglasögon, ålskinnstajta cykelbyxor och aerodynamiska lättviktshjälmar, men om lycramännen tvingats åka runt på en gammal enväxlad Monark iklädd pösiga HM-mysbyxor och regnponcho istället, hade de flesta förmodligen valt att krypa tillbaka in sina Audi Quatro och BMW 320i. Och ägnat morgnarna åt att kryssa i 110 mellan filerna på Stadsgårdsleden, blinka ilsket med ljustutan och hålla maximalt tre cm till framförvarande fordon.

Det hade varit betydligt tryggare. Åtminstone för oss som cyklar.

Intressant?

(Fotnot: För alla som är för unga/gamla för att förstå konceptet med ironi, är ovanstående menat som humor. I alla fall till en del.)

Andra bloggar om , , , ,