En gång för inte så länge sedan såldes EU in som det stora fredsprojektet – det som en gång för alla skulle sätta stopp för krig och fiendskap, och samla folk från alla kontinentens hörn i fredligt samarbete. Och kronan på verket var euron, den gemensamma valutan, som nyss firade 10 år.

Fredsprojektet har väl gått sådär, för att uttrycka sig milt. Försvaret av den gemensamma valutan har låst fast stora delar av Sydeuropa i permanent recession, medan de norra delarna av Europa för länge sedan tröttnat på att hosta upp pengar för ständigt nya bankkriser i syd.

Grekerna strejkar och kastar brandbomber igen, Cypern är på väg mot bankrutt, spanjorerna gör uppror i Madrid, Katalanerna kräver självständighet liksom skottarna, tyskarna har angst – ja till och med Bayern, motorn i den tyska exprotindustrin, har börjat fundera på om delstaten kanske inte klarat sig bättre utanför såväl Förbundsrepubliken som EU.

Tvärtemot själva tanken med EU och euron, slits unionen snabbt isär i försvaret av en omöjlig valuta. Men i Brysselbunkern, där Barroso, van Rompuy och Draghi förskansat sig, når rapporter från verkligheten endast fram filtrerade genom halvmetertjock betong och oändliga mängder byråkrati.

Och likt en annan historisk bunkerledare, går de till våldsam offensiv och kommenderar fram nya fiktiva styrkor till valutans försvar, med pengar som inte existerar.

Fredsprojektet ska försvaras – till sista blodsdroppen!

Intressant?

Andra bloggar om , , , ,