wontfindushere

Findus är bara ett av alla företag som fallit offer för den nya brottsligheten.

Under den nu veckolånga hästköttsskandalen, har få om ens några medier låtsats om den verkligt stora elefanten i rummet: EU. Som vanligt, frestas man skriva.

För den sorgliga sanningen är att Sverige, liksom unionens övriga länder, mer eller mindre frivilligt lämnat över det totala ansvaret för livsmedelssäkerhet och kontroll till EU. Som på vanligt byråkratiskt manér utfärdat ändlösa bestämmelser och lagar som reglerar allt från formen på gurkor till djurtransporter och ursprungsmärkning av kött. Dessvärre har EU helt missat att sätta någon att kontrollera att de många reglerna efterlevs, vilket i praktiken inneburit att livsmedelssektorn har blivit ett lukrativt område för den organiserade brottsligheten, som naturligtvis ser stora möjligheter med EU:s regler om fri rörlighet för varor och tjänster.

Brittiske journalisten Richard North, som bevakat EU-frågor under många år på EU Referendum och släppt flera böcker i ämnet, pekar på att EU med sina regleringar i princip öppnat dörren för kriminella ligor som tjänar uppemot 300 miljarder årligen på den nya och lukrativa form av brottslighet som går under samlingsnamnet ”food fraud”, och av FBI betecknats som ”århundradets brott”.

Problemet med matfusk är alltså inget isolerat fenomen, utan är redan utbrett. Och det kommer sannolikt att bli ännu större i takt med ökad efterfrågan på billig massproducerad mat. En studie från universitetet i Dublin fann att 82 procent av den fisk som såldes som torsk på den irländska marknaden egentligen var billigare sorters vitfisk. Brittisa livsmedelsverket, FSA, har rapporterat exempel på att otjänligt, infekterat kycklingkött blekts och skickats tillbaka in i procsesskedjan för vidare försäljning i butik. 2008 avslöjades en stor bedrägerihärva där massiva kvantiteter av kaninkött från Kina importerats till Bulgarien, med hjälp av förfalskade intyg från Argentina. Bara detta enskilda fall hade inbringat uppemot 150 miljoner om det inte avslöjats. Food fraud är alltså i många fall lika lönsamt som narkotikahandel, och därför kan vi tyvärr förvänta oss fler och allvarligare fall framöver.

Det handlar alltså inte bara om fusk, utan om en utbredd brottslighet som frodas i skydd av EU:s inre marknad.

För Sveriges del spelar det dock ingen roll om det hamnar hamster, häst eller råtta i lasagnen – vi har som enskilt EU-land mycket begränsade möjligheter att förbjuda import av kött eller färdigmat från något eller några enskilda EU-länder. Det bryter nämligen mot direktivet om fri rörlighet för varor och tjänster, en av EU:s grundläggande friheter.

I en vettig värld hade vem som helst insett att det är fullkomlig galenskap att skeppa levande eller slaktade djur hundratals mil kors och tvärs över kontinenten, både ur livsmedelssäkerhets-, djurskydds- och miljösynpunkt. Vid varje kontaktpunkt i denna komplicerade kedja uppstår möjlighet till ommärkning och fusk – och EU:s kontrollorgan har ingen som helst möjlighet att stoppa missbruket. Istället har de byggt upp ett administrativt monster, som gjort det svårare att följa lagen – samtidigt som porten öppnats på vid gavel för organiserad brottslighet att utnyttja avsaknaden av fysisk kontroll.

Och under samma tid som denna galna karusell tillåtits snurra allt snabbare, har de strängare regleringarna gjort det allt svårare för småbönder och uppfödare att driva lokala slakterier. Sådana där bonden till och med kan namnet på djuret som biffen kommer ifrån.

Så länge vi väljer att vara med i EU (medlemskapet är inskrivet i grundlagen, så vi sitter fast) får vi dock räkna med att det ser ut så här. Och vi ska förmodligen vara tacksamma om det bara är hästkött som vi får i oss med lasagnen.

Intressant?

DN 1, 2, 3, 4, SvD 1, 2, 3, 4, Aftonbladet

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,