Tittade som hastigast på SVT Vetenskap, vars klimatreporter Jens Ergon var alldeles till sig. Han hade nämligen fått tag på en tidig version av den kommande rapporten från FN:s klimatpanel, Assessment Report 5 (AR5) som ska publiceras i september i år. Rapporten lades ut av läckor inom Ipcc redan i slutet av november i fjol, och trots idoga försök av klimatpanelen att hindra spridningen finns filerna numera hos tusentals och åter tusentals bloggare och redaktioner, däribland SVT:s vetenskapsredaktion.

Frågan som jag ställde mig före programmet var hur Ergon och SVT skulle klara att baxa in slutsatserna från denna läckta rapport i sitt normala lysenkoistiska förhållningssätt till allt som avviker från den officiella linjen; att alla kurvor pekar åt fel håll och att ett slags klimatarmageddon står för dörren.

Särskilt som innehållet i rapporten förvånat många även av dem mest kritiska bloggarna (eller förnekare som Ergon skulle välja att kalla den).

ipcc_fig1-4_models_obs

IPCC:s olika klimatmodeller, jämförda med observerade värden (svarta prickarna). Ur den läckta AR5-rapporten.

Ett av de mest uppmärksammade nyheterna i den läckta rapporten var det närmast direkta erkännandet av att alla de klimatmodeller som IPCC använder för projektioner av det framtida klimatet (ett 20-tal) misslyckats kapitalt med att modellera temperaturutvecklingen från 1992, då den första rapporten kom, fram till idag. Den observerade temperaturutvecklingen hamnar till och med utanför skalan de senaste åren i mätserien, vilket innebär att inte ens de allra mest försiktiga modellerna träffar rätt.

Och det är just modellerandet som är den stora elefanten i rummet när det gäller all klimatforskning – och framför allt rapporteringen i media om densamma. Alla (förutom verkliga ”förnekare”) är fullt medvetna om att koldioxiden är en växthusgas och en fördubbling av halten i atmosfären kanske ger en uppvärming på runt 1 grad C.

Vad klimatmodellerna däremot gör är att de förutsätter att högre halt koldioxid i sin tur ger mer vattenånga i atmosfären. Detta antas förstärka effekten mer än trefalt. Så istället för en grads direkt uppvärming får vi alltså tre grader med dessa förstärkningseffekter. Och det är dessa katastrofscenarier vi blir matade med i tidningar och så kallade vetenskapsprogram på SVT, dag efter dag.

Just nivån på dessa ”forcings” har ifrågasatts ett flertal gånger, och ingen har via observationer lyckats bevisa ett de verkligen finns. Det läckta diagrammet från AR5 verkar tyda på att förstärkningseffekterna  är betydligt blygsammare än vad klimatmodellerna visar, om de över huvud taget existerar. För samtidigt som koldioxidutsläppen ökat dramatiskt (framför allt de kinesiska), har temperaturen inte rört sig under snart 16 år. Observationerna verkar alltså tyda på att den så kallade klimatkänsligheten är avsevärt lägre än IPCC:s tidigare bedömningar.

Intressanta analyser av denna fråga har gjorts av bland andra Sveriges mest meriterade klimatforskare, Lennart Bengtsson, som nyligen skrev om osäkerheterna i en debattartikel i DN. (Han skulle säkert också stämplas som förnekare av Jens Ergon, och sådana hålls som bekant kort i Sverige.)

global.daily.ice.area.withtrend

Global isutbredning 1979-2013. Hyfsat odramatiskt här också.

Om detta fick SVT-publiken dock inte veta något över huvud taget i gårdagens program. Ergon nöjde sig med att visa endast den ena av kurvorna – den med de ökade globala koldioxidutsläppen – och konstaterade att vi är ”på väg att missa tvågradersmålet”, uppbackad av IPCC:s Thomas Stocker som talking head. Hade han lagt på den uppmätta temperaturkurvan i diagrammet som visades hade tyvärr denna vinkel varit omöjlig att försvara. Den gamla kvällstidningsklichén ”kolla aldrig en bra story” dyker spontant upp.

Det är synd, eftersom just frågan om klimatkänslighet och den långa uppvärmingspausen är viktig och har diskuterats flitigt bland forskare de senaste månaderna. Till och med Nasas James Hansen och IPCC:s ordförande Rajendra Pachauri, som nog blir svåra att stämpla om förnekare. har konstaterat att inget har hänt med den globala temperaturen såsom tidigare rapporter förutsagt.

Detta ämne – varför temperaturen legat stilla under nära 16 års tid trots allt större utsläpp – hade varit en angelägen fråga att ta upp i ett vetenskapsprogram. Vad beror det på att i princip samtliga av de datormodeller som ligger till grund för hela vår miljöpolitik totalt misslyckats med att spegla temperaturutvecklingen? Finns det så kallade återkopplingsmekanismer, och i så fall dämpar de den CO2-orsakade temperaturstegringen istället för att förstärka den?

Och framför allt, är alla de kostbara klimatåtgärder i hundramiljardersklassen som politikerna beslutat om, med massiva och jobbdödande energiskatter, satsningar på grön energi, utsläppshandel etc, bara bortkastade pengar? Tanken svindlar.

Men istället får vi som tack för våra genom hot inkrävda licenspengar samma gamla vanliga pseudoreligiösa larmrapporter nedtrycka i halsen, kopplade till historien om den vite mannens skuld.

För övrigt rapporterades nyligen den globala temperaturen för februari 2013. Jämfört med medelvärdet 1981-2010 var temperaturdifferensen -0.001 C, eller en tusendels grad. Alltså oförändrat i över 30 år.

Mer ospännande än så blir det inte. Det är fortfarande inget konstigt med vädret.

Intressant?
Andra bloggar om , , , ,