Med jämna mellanrum blossar debatten upp om vården i livets slutskede – och den laddade frågan om aktiv dödshjälp ska tillåtas. Något som hittills varit förbjudet enligt svensk lag. Det är alltså inte tillåtet för en läkare att assistera t ex en svårt sjuk människa med en injektion som skulle förkorta lidandet mot slutet av livet. Den läkare eller sjuksköterska som trots detta assisterar exempelvis en cancersjuk terminalvårdspatient med svåra plågor riskerar att åtalas och dömas för brott.

Men samtidigt, och utan någon debatt över huvud taget,  har svenska byråkrater helt på egen hand infört aktiv dödshjälp som en del i budgetarbetet. Och till synes helt utan risk för repressalier.

För när Calle Waller nu dömds att dö i förtid, riskerar de ansiktslösa byråkraterna på Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket inte att åtalas för vållande till annans död, trots att de genom sitt beslut att neka honom fortsatt subentionerat läkemedel, inte bara dömt honom till en för tidig död, utan dessutom väl motiverat sitt beslut att vägra honom sin medicin:

”För den här åldersgruppen av patienter tillkommer indirekta kostnader eftersom produktion minus konsumtion resulterar i ett underskott. Förlängd överlevnad för den här åldersgruppen ger därmed upphov till ökade samhällskostnader”.

I klartext står det alltså att det är bättre att Calle dör lite snabbare, eftersom samhället tjänar på det. Byråkraten Niklas Hedberg, chef för avdelningen för nya läkemedel på TLV, säger att verket följer lagstiftningen – vilket alltså innebär att svenska myndigheter nu helt legitimt kan ägna sig åt aktiv dödshjälp.

Men Hedberg är i gott sällskap – även läkarna på Karolinska ägnar sig åt aktiv dödshjälp, dessutom en mycket plågsam form, genom att vägra svårt sjuka näringslösning. Patienter som inte har någon chans till överlevnad svälts alltså till döds, vilket av någon anledning tycks helt normalt inom sjukvården.

Att notera är att det här rör sig om den offentligt finansierade välfärden; hade ett privat vårdbolag betett sig på samma sätt hade det garanterat skapat krigsrubriker och offentlig stegling av gnidna direktörer.

Hittills har jag dock inte hört någon välfärdsoroad sosse eller vänsterpartist rasa mot det omänskliga i att våra myndigheter fullt lagligt får besluta att fattiga som inte har råd att betala sin medicin ska dö snabbare än välbeställda. Och det kommer allt ofta bli i svåra plågor i sviterna av den allt vanligare prostatacancern.

Intressant?

Andra bloggar om , , , ,