hurtig

Debatten om #näthatet har lagt sig, och drevet har dragit vidare mot nya jaktmarker – närmare bestämt integrationsminister Tobias Billström, som lyckades sätta både en och två fötter i det berömda klaveret med sitt klumpiga uttalanden i förra veckan. Detta har fått både vänsterintellektuella som avsevärt mindre intellektuella på den vänstra planhalvan att känna blodsvittring. Den 11 mars kunde därför ordföranden för Ung vänster i Luleå, Christoffer Hurtig, inte längre hantera sina känslor, utan var tvungen att twittra om sin lust att skjuta Tobias Billström. Denna tweet låg sedan kvar i 11 dagar – ända tills igår när medierna fick nys om den. Och då var förstås alltsammans ett ”svart skämt”.

Men det är det förstås inte. Det är på blodigt allvar, vilket visat sig i nära nog samtliga fall där kommunister tagit makten. Sovjet, Kina, Nordkorea, Kambodja, Kuba – listan kan göras lång på exempel där hatet mot klassfienden resulterat i inskränkt frihet, förföljelse mot dissidenter och inte sällan interneringar eller massmord.

Ideologin som Vänsterpartiet (där många fortfarande kallar sig kommunister) bygger sin politik på är – och förblir – en hatideologi. Drivkraften är hatet – mot överheten, mot borgarna, eller mot vem som helst som inte passar in i vänsterns ideal. Solidaritet är fint, fast bara så länge man tycker exakt som Vänsterpartiet. Gör man inte det räknas man per definition som klassfiende som förtjänar att skjutas eller åtminstone skickas till nåt kallt ställe.

Att det inte är en engångsföreteelse bevisas dessutom av att ytterligare en näthatare från norr, vänsterpartisten Simon Fors, för inte så länge sedan önskade se SvD-journalisten Per Gudmundsson död. På Twitter skrev han:

”Alla tänkande människor förespråkar väl Per Gudmundsons avrättning?”

När detta uppdagades var det förstås också ett ”misstag” eller ironi, men från V-partitoppen och Lars Ohly har vi varken fått höra avståndstaganden eller ens att det kan tänkas vara ett problem att partimedlemmar vill ta livet av svenska journalister för deras åsikter.

På Facebook tyckte nyligen en annan vänsterpartist att Blondinbella borde skjutas i huvudet för att hon är borgare. Medan intellektuella vänsterpartister, som Ali Esbati, uttrycker sig så här balanserat när Janne Josefsson granskade Röda korset och hur organisationen utnyttjade debatten om barnfattigdomen:

Fuck you, Janne Testosteron Josefsson. FUCK YOU VERY MUCH”.

Övertrampen till trots, slätas vänsterns hat och hot om våld ständigt över, medan ledarsidor och debattörer ägnar dagar och veckor åt att analysera huruvida Billström, Reinfeldt och kanske hela borgerligheten egentligen är Sverigedemokrater i förklädnad.

Själv må jag vara politiskt oberoende, men en gång i tiden klappade faktiskt hjärtat lite extra för socialdemokratin. Vilket kanske inte är konstigt om man kommer från en släkt med generationer av hantverkare och byggjobbare.

Fast det var på den tiden som sossarna jobbade hårt med att hålla lössen borta från den röda fanans veck. Något som tyvärr inte är en självklarhet längre.

Intressant?

Andra bloggar om , , ,