Stormuftin av Jerusalem, Amin Al-Husseini inspekterar de frivilliga muslimska SS-soldaterna i Bosniska Handzardivisonen. Denna division var ansvarig för en hårdhänt etnisk rensning i landet, där bl a ortodoxa serber mördades. Något som långt senare fick till följd att hämndlystna serber i sin tur begick massmord på muslimer i Bosnien vid Jugoslaviens sammanbrott på 90-talet. Foto från tyska Bundesarchiv

Affären Omar Mustafa rullar vidare, och allt fler tunga socialdemokrater reagerar på beslutet att ge legitimitet åt en organisation som gång på gång väljer att umgås med hårdföra judehatare, förintelseförnekare och konspirationsnötter.

Den större och viktigare frågan är förstås hur det kan komma sig att stora delar av den socialdemokratiska ledningen väljer att gång på gång blunda för dessa övertramp? För det kan ju knappast vara så att Olle Burell och Veronica Palm själv sympatiserar med den typ av åsikter som Mustafas vänner hyser? Redan för ett år sedan, när Mustafa valdes in i S-distriktet i Stockholm, varnade SKMA nämligen för Islamska förbundets täta kontakter med diverse mörkermän. Och den socialdemokratiska Broderskapsrörelsen ändrade så sent som för några år sedan sin policy när det gällde synen på homosexuellas rättigheter, för att inte skrämma bort muslimska medlemmar.

Det som inte riktigt kommer fram i mediedrevet är att frågan är mycket större än Omar Mustafa, som att döma av de uttalanden han gjort verkar vara en hygglig kille med sunda demokratiska värderingar. Det problematiska ligger i det faktum att han inte i första hand representerar sig själv, utan agerar som företrädare för det Islamiska förbundet i Sverige – en organisation som anses knuten till det fundamentalistiska Muslimska Brödraskapet. Denna rörelses syfte – som är detsamma idag som när det bildades 1928 – är att återupprätta Kalifatet, ett slags Storarabien enat under Islamistiskt styre och reglerat av Sharialag. Denna tänkta union är tänkt att sträcka sig från Irak i öster till Marocko i väst, med Jerusalem som huvudstad. Judar har ingen plats i detta Brödraskapets idealsamhälle, utan ska utrotas, något som organisationens förgrundsfigurer propagerar för så ofta de kan (framför allt terrororganisationen Hamas, den gren av Brödraskapet som sedan ett antal år infört enpartistyre i Gaza).

Brödraskapet och dess olika avdelningar är alltså motståndare till alla former av fredsförhandlingar med Israel, och är naturligtvis även emot varje försök till tvåstatslösning. Det enda som kan skapa fred i Mellanöstern, enligt Brödraskapets doktrin, är att Israel förintas.

För att förstå det hela måste man gå tillbaka till Brödraskapets rötter. Ungefär samtidigt som organisationen bildades fick nazismen fotfäste i Tyskland, och de bägge rörelserna fann varandra snabbt efter Hitlers maktövertagande. Hatet mot judarna förenade de båda, och den ledande företrädaren för Brödraskapet vid denna tid, Amin Al-Husseini, stormufti i Jerusalem, fick snabbt en framträdande position i Hitlers Tredje rike. Han tillbringade krigsåren i Berlin, drev en arabiskspråkig propagandakanal och utsågs av Hitler till  SS-Gruppenführer, motsvarigheten till generallöjtnant inom armén.

Al-Husseini ansvarade för rekrytering av muslimska SS-soldater från Balkan, Sovjet, Mellanöstern och Nordafrika, och var även befälhavare för den bosniska SS-divisionen Hanzar, Tredje rikets största med 26.000 man, som enligt uppgifter från Encyclopedia of the Holocaust bedrev organiserat folkmord på serber, judar och zigenare.

1942 ingrep Amin al-Husseini personligen hos det nazistiska överkommandot för att stoppa Röda Korsets utbyte av tusentals judiska barn mot nazistiska krigsfångar. al-Husseini ville till alla pris stoppa dessa barn från att nå Palestina – istället gasades de ihjäl i Hitlers utrotningsläger.

Vid Nürnbergrättegångarna hävdade Adolf Eichmanns adjutant att Al-Husseini dessutom var intresserad av tyska utrotningsläger som Sachsenhausen och Auschwitz – planen var att bygga en liknande anläggning i Nablus på nuvarande Västbanken, där kvarvarande judar i Palestina skulle mördas.

Amin al-Husseini klarade sig dock från att själv att ställas inför rätta i Nürnberg efter nazisternas nederlag. Istället tilläts han återvända till Jerusalem, där där togs emot som en hjälte av Hassan El-Banna, Muslimska Brödraskapets legendariske ledare, även han en stor beundrare av Hitler. Något som även gäller en av Brödraskapets nutida förgrundsfigurer, schejk Yusuf Al.Qaradawi.

Nåväl, tillbaka till nutid.

SVT:s Uppdrag Granskning kartlade 2006 Brödraskapets taktik i Sverige, som gick ut på att ”etablera relationer med olika makthavare för att gradvis utöka inflytandet för islam i ett samhälle”. Reportaget visade också hur Socialdemokraterna fungerade som måltavla för denna taktik.

En fundamentalistisk och antisemitisk rörelse med en mörkbrun historia har alltså lyckats navigera sig fram till en position som Socialdemokraternas främsta samtalspartner gentemot landets muslimer. En organisation med närmast medeltida åsikter om jämställdhet, religion, HBTQ-rättigheter och demokrati.

Fanns det verkligen inga mer moderata röster att samtala med? (Trots allt är det en liten minoritet, drygt 15 procent, av Sveriges muslimer som är med i IFIS.)

Brödraskapet uppfattas dessutom som extremt även av en majoritet av befolkningen i länder som Egypten, där rörelsens president Mohammed Mursi börjat kasta oliktänkare i fängelse och beter sig alltmer som sin föregångare, militärdiktatorn Hosni Mubarak. Gatuprotesterna tilltar och anklagelserna om att Brödraskapet kidnappat den Egyptiska revolutionen hörs allt oftare.

Man kan jämföra Muslimska brödraskapet med andra högerextrema partier i västvärlden, som till exempel Gyllene gryning i Grekland eller Jobbik i Ungern. I Sverige skulle motsvarigheten vara Sverigedemokraterna, även om SD i jämförelse med Brödraskapet närmast är att betrakta som liberala.

Denna rörelse har alltså Socialdemokraterna valt att samarbeta med. Om man som parti vill gynna förståelse, integration och motarbeta ”islamofobi” måste detta vara ett självmål av närmast episka proportioner.

För övrigt noterar vi att Stefan Löfven fortfarande tror han ska komma undan skitstormen genom att tiga. En feghet som S kan få betala dyrt i nästa val.

Eller vänta förresten, nu sa han visst nåt.

Intressant?

Fotnot 1: Det enda landet där Brödraskapet faktiskt har tillåtits verka öppet genom åren är – Israel. Som för övrigt är regionens enda riktiga demokrati. En nation som består av ”arvtagare till apor och grisar”, för att citera Omar Mustafas Brödraskapsvänner.

Fotnot 2: För den som vill läsa mer om Brödraskapets nazistiska rötter, skrev statsvetaren Lisbeth Lindeborg en bra artikel i Expressen för ett par år sedan.

Andra bloggar om , , , ,