Det finns en ryggmärgsreaktion framför allt från vänsterhåll att släta över kravaller, vandalism och brottslighet liknande den som just nu plågar Husby och andra utsatta förorter där stora ungdomsgäng förklarat krig mot polisen. Och eftersom dessa unga män inte riktigt kan kontrollera sin frustration och ilska slår de sönder sina egna bostadsområden och eldar upp grannarnas bilar.

Vissa debattörer menar till och med att detta är vad vi kan förvänta oss som en följd av nedrustningen av välfärden och det allmäna sveket mot dessa förorter. (En vänsterpartist hävdade till och med att flytten av en stadsdelsförvaltning bidragit till det utanförskap som unga i Husby känner, och därmed indirekt bäddat för kravallerna).

Aftonbladet Debatt hävdar SSU:s Sara Yazdanfar att det är exakt samma mekanismer och känsla av utanförskap som får unga män i bruksorterna att rösta på SD som sporrar unga män i Husby att kasta sten på polisen och sätta eld på grannens bil.

Tror inte riktigt det, jag.

För det första hör vi sällan eller aldrig talas om kravaller och upplopp i gamla bruksorter som Fagersta och Grängesberg, trots skyhög ungdomsarbetslöshet. Uppenbarligen kan de som drabbats av utanförskap i dessa orter hantera sin frustration och hat mot samhället utan att gå ut och kasta brandbomber. Att det skulle vara en analogi att rösta på ett riksdagsparti får jag inte riktigt ihop.

För det andra bor de unga stenkastande männen i Husby – till skillnad från sina bröder i utanförskap från bruksorten – på bara några minuters T-baneavstånd från Stockholms stora arbets- och utbildningsmarknad. De behöver inte bryta upp och flytta från familj och vänner för att skaffa sig såväl utbildning som jobb, vilket många från de gamla bruksorterna i norr tvingats göra.

Självklart finns det stora utmaningar för dem som har bristfällig skolgång eller saknar arbetslivserfarenhet – men det är till syvende och sist den enskilde som har ansvaret för sin egen utbildning, kompetens och anställningsbarhet. Massor av unga från förorterna – påfallande ofta tjejer – väljer på eget initiativ att gå på innerstadsskolorna och skaffar sig därmed möjlighet till en bättre framtid.

Det stora problemet med att bara tycka synd om dessa unga arga män som kastar sten och startar bränder (finns det nånsin tjejer som gör så här?) är att de får en oförtjänt offerstämpel, som MUF:S Arin Karapet – själv uppvuxen i Rinkeby – uttrycker det.

Dels motverkar det en verklig lösning på problemet, dels förminskar det det personliga ansvaret hos dem som beter sig som idioter. Det blir en slags omvänd rasism där vi i missriktad omtanke om utsatta minoriteter behandlar dem som mindre vetande, oförmögna att ta ansvar för sina handlingar.

Det är det faktiskt ingen som tjänar på. Utom möjligtvis Sverigedemokraterna.

Intressant?

Aftonbladet,  SvD 1, 2, 3, 4

Andra bloggar om , , ,