Den egyptiska militären, SCAF, fick så till slut nog av Muhammed Mursis storstilade fiasko som president. När han valdes sommaren 2012, var det många inom den sekulära politiska oppositionen som var kritiska – valet hade utlysts rekordsnabbt, med resultatet att den enda rörelse som var tillräckligt välorganiserad för att på kort tid kunna ställa upp ett komplett valmaskineri och politiskt program var Muslimska brödraskapet, där Mursi hade – och fortfarande har – sina rötter.

Vädjanden från oppositionen, med bland andra Nobelpristagaren Mohamed ElBaradei, om att ge längre tid för valförberedelser klingade dock för döva öron. Inte minst tog USA och Obama-administrationen tidigt ställning för Brödraskapet och Mursi, som av någon outgrundlig anledning utsågs av USA till den nya ”fredspartnern” i Mellanöstern. Det låter osannolikt men så är det; en antisemitisk, USA- och homo-hatande, kvinnoförtryckande rörelse med rötter i nazismen och ambitionen att ta makten i hela Mellanöstern, införa Sharialag och förbjuda all opposition, blev plötsligt USA:s nya bästa kompis i regionen. Man kan förstå att Obama, som tidigare gett sitt helhjärtade stöd för Mursi, nu har uppenbara svårigheter med att bestämma hur USA ska agera på den nya situationen. Kanske börjar det så sakteliga gå upp för honom att islamisterna inte är den bästa garantin för en fredlig och demokratisk utveckling – vare sig i Egypten eller Syrien, dit Obama precis beslutat att skicka vapen till de stridande rebellerna (varav flertalet utgörs av antisemitiska, USA-hatande, fundamentalistiska islamister).

Den egyptiska militären har förvisso ett uselt track record när det gäller demokrati och försvar för mänskliga rättigheter. Men frågan är om det inte var nödvändigt att på något sätt lyfta bort Muhammed Mursi, som under sin korta tid vid makten inte bara lyckats med bedriften att få den redan skrala egyptiska ekonomin att haverera totalt, skrämma bort turisterna – i princip den enda exportinkomsten med tio procent av arbetstillfällena i landet – för att i stället satsa hela sin kraft på att manövrera ut politiska motståndare och kuppa igenom en ny konstitution, byggd på islam och som i princip gjorde Mursi omöjlig att rösta bort. Förbud infördes mot att kritisera såväl presidenten som Islam – den populäre tv-komikern Bassem Youssef kastades nyligen i fängelse för att han skämtat med presidenten i TV, ett öde som också drabbat demokratiaktivister. Allt medan presidentens supportrar i Muslimska brödraskapet gått ut på gatorna för att spöa upp dem som ifrågasatte Mursis auktoritet, däribland parlamentsledamöter.

Kort sagt, Muhammed Mursi höll som bäst på att införa en islamistisk enpartistat, ett projekt som nu i alla fall tillfälligtvis avbrutits. Frågan är väl om Brödraskapet kommer att tillåtas ställa upp i några fler val över huvud taget.

Men även om Brödraskapet för tillfället är vingklippt, är jordmånen för demokrati som vi känner den tyvärr ganska mager. I en attitydundersökning från Pew forum framkommer att  74 procent av de egyptiska muslimerna vill införa sharialagar, 81 procent tycker att stening ska införas som straff vid otrohet – och hela 86 procent anser att det ska vara dödsstraff på att konvertera från islam.

Vi kanske inte ska vänta oss några snabba resultat av den arabiska våren.

Intressant?

SvD 1, 2, 3, 4, DN 1, 2, 3

Andra bloggar om , ,