Johan Rockström, Sveriges kanske mest bidragsberoende forskare, är ute och varnar för domedagen igen, denna gång tillsammans med Margot Wallström, som även hon har levt gott på våra skattepengar större delen av sitt liv.

Denna gång undertecknar Rockström debattartikeln som ledamot i stiftelsen Global Challenges Foundation, vars syfte är att ”påskynda skapandet av en global rättsordning med ojämförligt bättre förutsättningar att effektivt, rationellt och rättvist hantera de aktuella och framtida globala problemen och riskerna…” Alltså samma gamla vision om att placera makten över vår framtid i händerna på en upplyst elit, ett slags klimatexperternas högsta sovjet. Och innehållet är det samma – allt är mycket värre än vi trott, och oavsett vad andra säger så står klimatkatastrof med extra allt för dörren.

Det som är intressant är att Rockström i veckan varit med att författa i princip samma debattartikel i The Guardian, tillsammans med sin nära domedagskompis Hans-Joachim Schellnhuber, professor på Potsdams klimatforskningsinstitut, PIK. (Schellnhuber fick sparken i våras som rådgivare till den tyska regeringen, efter att den insett att hans råd inte bara var värdelösa utan också på god väg att leda till tysk industriell kollaps och massarbetslöshet.) I The Guardian är det den nystartade och självutnämnda Earth League som är ute och efterlyser global omställning.

Det intressanta med dessa nygamla domedagslarm är förstås att de kommer just nu, bara  dagar innan FN:s klimatpanel IPCC ska presentera sin femte rapport för beslutsfattare, SPM. Den som bara läst svenska tidningar har förmodligen missat hela dramatiken som omgärdat denna rapport, men utlänsk press har som tur är inte samma beröringsskräck.

Problemet för de klimatreligiösa är att IPCC:s forskning inte längre ger fog för några domedagslarm. Klimatpanelen har tvingats vidgå att temperaturen inte ändrats på 17 år, och att 98 procent av de så kallade klimatmodellerna har misslyckats kapitalt med att förutsäga temperaturutvecklingen. Vad IPCC nu tvingats acceptera är att den så kallade klimatkänsligheten är betydligt lägre än vad man trott – kanske bara en fjärdedel av vad klimatmodellerna programmerats med.

Följden av detta? Jo, att det så kallade tvågradersmålet kommer att klaras utan att vi behöver göra någonting över huvud taget.

ipcc_klimatmodeller

Kartan och verkligheten. De färgade fälten visar IPCC:s olika temperaturscenarier från tidigare rapporter. Som synes hamnar den observerade medeltemperaturen betydligt lägra, och i vissa fall även under de lägsta prognosmodellerna.

Detta är förstås ett allvarligt hot mot hela domedagsindustrin, där inte bara så kallade forskningsinstitut som Stockholm Environment Institute och Stockholm Resilicence Center återfinns, utan i princip hela den förnybara energiindustrin. För vem skulle stillatigande acceptera 50-procentiga energiskatter och massiv utbyggnad av vindkraften, om hela basen för dessa satsningar plötsligt visar sig vara grova överdrifter med inslag av masshysteri?

Därför är det kris bland rapportförfattarna i Stockholm. Tyska Der Spiegel avslöjade i fredags att de tyska delegaterna, i strid med IPCC:s forskare, krävt att den 17 år långa uppvärmningspausen helt skulle utelämnas ur SPM-rapporten. (Att politiska representanter är inblandade i att författa en forskningsrapport säger en hel del om IPCC.) Tyska Die Welt talar klarspråk och menar att IPCC genom sin nya rapport i princip eliminerar behovet av klimatpolitiska regleringar som EU:s utsläppshandel.

Det händer alltså en hel del bakom kulisserna, som vi inte får veta särskilt mycket om. Observera alltså att IPCC:s delegater befinner sig här i Stockholm för slutarbetet med rapporten, men att inga svenska medier har omnämnt detta med en rad.

Istället upplåter DN – i likhet med SvD – plats till samma fåniga domedagspredikningar som vi hört gång efter annan, framförda av samma personer som har allra mest att förlora på en sansad debatt. Det hänvisas friskt till junk science som Världsbanksrapporten 4 grader från i fjol – även den framtagen av Hans Joachim Schellhuber, med benägen assistans och PR-arbete av  Rockström i hans egenskap av regeringens rådgivare i klimatfrågor.

Riksrevisionsverket har samtidigt kritiserat regeringens klimatpolitik, rapporterar SvD. Personligen tycker jag det borde vara betydligt mer angeläget att granska hur många hundratals miljoner som egentligen slussats in i Rockströms klimatforskningsimperium – och i vilken mån Sverige haft någon nytta av denna pengarullning.

Intressant?

Andra bloggar om , , ,