Det är den tiden på året igen. Precis när man som prövad förälder behöver snåla som värst för att betala sommarens kreditkortsskulder och spara ihop till julklappar slår de till: skolfotomaffian. Det är nämligen dags för den årliga skolfotograferingen, som för varje år sväller i omfång och blir dyrare och dyrare. Ett ”standardpaket” som består av ett 30-tal bilder av tveksam kvalitet på familjens lilla gullunge går numera loss på dryga 500 spänn – ett paket som trots Internet och näthandel oftast är näst intill omöjligt att slippa ifrån.

Till detta kommer ytterligare kostnader för till exempel gruppbild och skolkatalog, så för en familj med tre barn kan det innebära en extra utgift 2.000 spänn, för bilder som man inte vill ha eller behöver, men som man ändå köper på grund av något slags grupptryck och att ”alla andra” gör det.

Vissa skolor har som tur är börjat tröttna på denna sofistikerade form av katalogskojeri och lagt ner själva porträttfotograferingen. Och ärligt talat, vem behöver en karat med 24 småbilder att byta med kompisarna, när när alla använder Instagram och Facebook och släktingarna får nya foton i mejlen på barnbarnen så gott som dagligen?

skolfotomaffian_v2

E-handel på skolfotomaffians vis. I kolumnen ”antal” går det bara att lägga till bilder, inte ta bort. Vi skriver år 2013.

Värst i klassen (ja, det är medveten humor) är som vanligt Photomic, som plåtar tonåringar på Eklidens skola där mellanstora dottern går. Hem i brevlådan kommer så en lapp om att det nu är dags att beställa fotopaket, åtföljt av inloggningsuppgiter till hemsidan där man lägger sin order.

Väl inloggad uppmanas jag gå in och ”designa” mitt eget bildpaket, vilket låter bra. Vi ska ju bara ha katalogen och en bild på dottern, resten får de behålla. Då märker man att det inte går att ta bort bilder från ”standardpaketet”, bara lägga till. Jag tvingas alltså ta hem ett 30-tal bilder, för över 500 spänn till påseende, och sedan skicka tillbaka dem jag inte vill ha inom 14 dagar. Bara för att köpa en bild.

Samtidigt måste jag själv räkna ut vad bilderna kostar, lägga på en ”administrationsavgift” på svettiga 60 spänn – den är så hög på grund av de oräkneliga ton med bilder som Photomic forslar med lastbil fram och tillbaka över landet – och betala in via Internetbank inom ett par veckor. Bilder som ska skickas tillbaka måste nå Photomic inom två veckor efter företagets utskick – vilket i praktiken bara ger någon dag till godo eftersom allt skickas med långsam b-post. Bilderna måste dessutom tillbaka i originalkuvert, med returlapp klistrad på rätt plats. (Har barnen i sin iver rivit sönder kuvertet är det alltså kört.)

Hela detta system är givetvis designat för att i så hög grad som möjligt försvåra för konsumenterna att skicka tillbaka bilder eller komma billigare undan. Det är en hårfin skillnad på katalogskojarna som härjade som värst för ett par år sedan, och skolfotobranschen.

En del, som Svenskt skolfoto, har förvisso skärpt sig sedan förra gången jag skrev om skolfotomaffian 2010, och erbjuder nu möjlighet att köpa enskilda bilder (om än till svindyra priser). Men faktum kvarstår: skolfotobranschen borde regleras oändligt mycket hårdare än vad som är fallet idag. Framför allt borde skolorna omgående portförbjuda bolag vars enda affärsidé synes vara att lura av familjer maximalt med pengar.

Och frågan är vad skolorna själva tjänar på affären. Om de får en del av skojarpengarna är det mycket allvarligt. Fast det är ännu värre om de släpper in bolagen helt gratis…

Intressant?

Andra bloggar om , , , ,