Idag röstar Riksdagen om nya inskränkningar i den svenska offentlighets- och sekretesslagstiftningen. Det är inte precis något nytt, bara sedan 2009 har det enligt Metro gjorts inte mindre än 69 ändringar i lagstiftningen – alla med effekten att allmänhetens insyn försämrats. (Under samma tid har myndigheternas insyn i allmänhetens verksamhet ökat kraftigt via Datalagringsdirektivet, Ipred, FRA-lagen och nu senast Säpos nya avlyssningskrav.)

Men för den som rasar, kan det återigen vara på sin plats att påminna om att strypningen av insynen som så mycket annat utgår från nya EU-direktiv. Åtta av tio lagar som stiftas i Sverige är numera resultatet av vad byråkrater i Bryssel hittar på – ofta i hemliga förhandlingar med starka lobbygrupper. Resultatet blir att vi gång på gång tvingas stifta nationella lagar som ofta är direkt skadliga för Sverige som nation, men som vi enligt lag tvingas införa. För som det heter, vi har ju inget val, EU-regler tvingar oss och vi vill ju inte förlora inflytande.

Vi har fått EU-direktiv som tvingar oss att betala gigantiska skatter på ren el, och kan tvinga oss att stänga flera av våra vattenkraftverk. Vi har under EU:s ledning fått en dysfunktionell livsmedelsindustri där hästköttsskandaler blivit vardag. EU har lagstiftat om lågenergilampor – av miljöskäl – ett beslut som fått som effekt att det nu sprids mer kvicksilver i naturen än på flera decennier. Eurohaveriet ska vi inte tala om.

Varje politiker med ens en antydan till ryggrad, borde instinktivt slå bakut och fråga sig varför vi är med i denna osunda klubb, styrd av en handfull mer eller mindre enväldiga gubbar i Bryssel. Istället kröker de ryggen och går snällt till Riksdagen i eftermiddag och agerar lydigt knapptryckarkompani åt Bryssel. Vare sig Alliansen eller Socialdemokraterna bryr sig om att försvara vår svenska offentlighetsprincip, som funnits sedan slutet av 1700-talet.

Som Henrik Alexandersson skriver, var just offentlighetsprincipen en viktig fråga inför EU-omröstningen 1994. Ja-sidan i kampanjen lovade då dyrt och heligt att inga inskränkningar i offentligeheten skulle göras, som ett resultat av EU-medlemskapet. EG-ministern Ulf Dinkelspiel lovade att man skulle ”motsätta sig varje diskussion om förändring av offentlighetsprincipen”.

Rubriken på blogginlägget alluderar förresten till boken Slavstaten av Albert Speer, Hitlers arkitekt, som handlade om SS makt i Tredje riket. Utan att förfalla till Goodwins lag, har Bryssel med all önskvärd tydlighet bevisat att det finns betydligt enklare sätt att besegra och ockupera Europa än att starta krig. EU:s metod, med en gigantisk svällande byråkrati och en aldrig sinande ström av direktiv om allt från form på gurkor till förbud av lakritspipor, har visat sig vara oändligt mycket effektivare när det gäller att förslava kontinentens invånare. För EU-byråkratin så komplicerad, ogenomtränglig och urtrist att ingen på allvar orkar bry sig. Piratpartiet och Journalistförbundet har försökt att lyfta frågan, men pressen är fullt upptagen med att älta Jimmie Åkessons tårtning och frågan om alla norrmän är rasister.

På riksdagens hemsida står det att ”all makt utgår från folket”. Det är en slogan som för länge sedan borde ändrats till ”all makt utgår från Bryssel”. I sammanhanget tål det att påminna om att den Eviga vänskapen med Herman Van Rompuy och José Manuel Barroso sedan några är inskriven i Sveriges grundlag.

Vi är alltså för evigt bundna till EU. Håll det i minnet i eftermiddag.

Intressant?

Andra bloggar om , , ,