Den relativt färska journalistiska trenden med att skriva öppna brev till politiker fortsätter med oförminskad styrka. I tider då sparpaketen haglar och granskande journalister är en utrotningshotad art på redaktionerna, värmer det i publisherhjärtan att förvissa sig om att kvalitetsjournalistik faktiskt kan göras utan dyr och motsträvig personal. Se bara på DN:s succé med den nya engagerande debattjournalistiken, där kulturfolk skriver brev till olika makthavare (oftast Jimmie Åkesson eller nån annan SD-potentat) och belönas med tiotusentals gilla-markeringar på Facebook. Tyckonomin regerar!

I alla fall. Claes de Faire, chefredaktör för Resumé, skrev just ett sådant öppet brev i sin egen tidning förra fredagen – med adress till Fredrik Reinfeldt och Anders Borg. I brevet betackade han sig för fler skattesänkningar för honom som redan har så det räcker.

För de Faire innebär det femte (och sista?) jobbskatteavdraget att han får ut 600 kr mer i månaden, vilket han konstaterar inte är så mycket pengar. Dessutom skulle de göra bättre nytta inom vård, skola och omsorg.

Och det är så klart inte mycket pengar för de Faire – har man en väl tilltagen chefredaktörslön kan man förmodligen både ha och mista de 600 kronorna. För en ensamstående förskollärare kan den summan däremot innebära nya vinterkläder till barnen.

Men vad som är intressant i denna nya moraldiskussion där höginkomsttagare med vänsterliberala sympatier plötsligt gör uppror mot skattesänkningar, är det som bloggen Den rödgröna röran sätter ljuset på. Och det visar sig att Claes de Faire inte riktigt ger hela bilden av sin finansiella situation.

För precis som så många andra i mediebranschen driver han ett privat aktiebolag vid sidan av sin anställning. Enligt uppgift delade de Faires bolag Claes de Faire AB ut 110.000 kr till honom själv i egenskap av ägare – pengar som alltså inte togs ut som lön utan redovisades som inkomst av kapital. Denna skattetekniska operation innebar att han kom undan med bara 20 procent i skatt, eller 22.000 kr.

Hade han istället plockat ut pengarna som lön, hade de Faire istället fått betala högsta marginalskatt, 57 procent, på pengarna. Claes de Faire tjänar alltså 40.000 på att välja den lägre kapitalbeskattningen, och ger sig samtidigt en skattesänkning på dryga 3.000 i månaden. Såklart att 600 kr känns ganska futtigt i sammanhanget!

Låt mig förtydliga: Det här är varken omoraliskt, olagligt eller olämpligt att göra – och jag ska direkt erkänna att jag själv gjort samma sak under alla de år som jag drev eget aktiebolag.Vem vill betala mer i skatt än vad som krävs?

För faktum är att den som har en lön som ligger över den så kallade brytpunkten för statlig skatt (c:a 36.000 i månaden) inte får ut några förmåner alls från skatten som betalas på inkomster ovanför denna gräns. Sjukpenningen maxar vid en lön långt därunder, och inte heller ökar den allmänna pensionen av att man betalar in höga marginalskatter.

Därför är det alltså fullt naturligt att egna företagare gör sitt bästa för att komma under denna brytpunkt – det vill säga att fixa sitt eget privat jobbskatteavdrag. (Att slippa undan den höga statliga skatten är till och med en funktion som finns förprogrammerad i de flesta bokföringsprogram.)

Och Claes de Faire är som sagt långt ifrån ensam. En annan framstående profil som rasat mot Alliansens skattesänkningar och de ökade klyftorna är Jonas Gardell, en av Sveriges rikaste artister. Gardell har tillgångar i sitt aktiebolag på 60 miljoner, pengar som man stillsamt kan fråga sig varför han samlar på hög. Det är ju inte precis så att han driver en tillverkningsindustri och behöver bygga upp stora investeringsfonder för att ha råd med ett nytt valsverk – det enda han behöver för att skriva böcker och pjäser är sannolikt en bärbar dator och en telefon.

Ändå kan man utläsa av Gardells senaste årsredovisningar, att han konsekvent valt att ta ut en mycket låg lön från sitt bolag, strax under 400.000 kr om året. På så sätt betalar han lägsta möjliga skatt (den funktionen finns också i bokföringsprogrammen). Samtidigt tar han år efter år ut maximal tillåten aktieutdelning om 250.000 kr (det högsta beloppet om man inte har någon anställd), och slipper därmed undan 90.000 kr i skatt.

Återigen, det här gör ”alla”. Claes Malmberg inkomstplanerar via ett antal olika bolag – och ett antal andra kända skattesänkarkritiker från medieklassen praktiserar även de metoden. Däribland en känd krönikör som skrivit om hur coolt det är att betala skatt. Skribenten själv plockar inte ut någon lön från sitt bolag över huvud taget – däremot dryga 500.000 i aktieutdelning.

Vilket alltså är 100 procent legalt, moraliskt riktigt och inget att skämmas för. Skattesystemet är faktiskt utformat just för att belöna den som tar den personliga risk som det innebär att driva företag (även om det kanske inte var tänkt som ett skatteplaneringsverktyg för extrainkomster).

Däremot visar det som så ofta förr, att människor har mycket svårt att leva som de lär.

Intressant?

DN 1, 2, 3, 4, SvD

Andra bloggar om , , ,