Brittiska The Spectator uppmärksammar det sorgliga faktum att rekordmånga britter dog av kyla under den hårda vintern som gick. 31.000 britter miste livet som följd av för låg inomhustemperatur – 29 procent fler än föregående år.

Och det är framför allt de äldre som drabbas – pensionärer med såväl sviktande hälsa som ekonomi som inte längre har råd att betala de allt högre räkningarna för el och gas som blivit följden av Storbritanniens så kallade gröna omställning. Den massiva utbyggnaden av framför allt vindkraft har fått el- och värmeräkningarna att skjuta i höjden – många av dem som dog hade inte längre råd att hålla sig varma, och frös helt sonika ihjäl i sina utkylda bostäder.

Men eftersom det handlar om folk som fryser ihjäl under rekordkalla vintrar, är det dock inget som uppmärksammas vare sig av politiker eller medier, för det stämmer ju inte riktigt med berättelsen om annalkande klimatkatastrof och accelererande global uppvärmning, där det istället är värmeböljor som kommer att skörda oräkneliga offer nån gång i framtiden.

Och just den europeiska värmeböljan 2003, där 2.000 dog, åkallas gång på gång som ett järtecken på vad som komma skall. The Spectator kommenterar:

The 2003 heatwave was blamed for 2,000 deaths, and treated as a national emergency. Sir David King, then chief scientific officer, declared that this meant climate change was ‘more serious even than the threat of terrorism’.

Since then, some 280,000 Brits have died from the cold and barely 10,000 from the heat. We have been focusing on the wrong enemy.

De ständigt ökande energikostnaderna, som helt och hållet beror på den gigantiska satsningen på ineffektiv så kallad förnybar energi, görs alltså för att förhindra en eventuell temperaturstegring långt in i framtiden. För att försäkra oss mot denna eventualitet, är det alltså helt ok att ett låta ett par hundratusen äldre frysa ihjäl.

Och detta görs alltså i ett påstått modernt och civiliserat samhälle.

Samtidigt som fattigpensionärerna betalar priset för den gröna omställningen med sina liv, drar överklassen in miljoner. Rika landägare drar in storkovan på att upplåta mark till vindsnurror, och riskkapitalbolagen som äger dem kan se fram emot många år av garanterat höga, subventionerade priser för den el som levereras in till nätet. I Tyskland har andelen ”energifattiga” ökat dramatiskt på senare år, och 600.000 får sin el avstängd varje år för att de inte längre har råd med de ständigt högre elräkningarna.

Redan för tio år sedan förkunnade dåvarande statsministern Göran Persson att el minsann inte skulle vara billig, utan betraktas som en lyxvara. Även om svenska pensionärer ännu inte råkat lika illa ut som tyskar och engelsmän, finns starka krafter i rörelse för att införa energisubventioner av bevisat katastrofal tysk modell – vilka går ut på att  låginkomsttagare subventionerar exempelvis villaägare som monterar upp solpaneler på taket.

Här i Sverige är det framför allt Gustaf Fridolin och Åsa Romson som tycker att energin är  alldeles för billig. Det måste bli mångdubbelt dyrare att både köra bil och värma upp sitt hem, för att vi ska kunna sända kraftfulla signaler till omvärlden som visar att vi minsann går före och visar vägen för samhällets omställning.

Jag förmodar att ett antal ihjälfrusna gamlingar är ett rimligt pris att betala?

Intressant?

Andra bloggar om , , ,