LRF hånas högljutt – och inte alls obefogat – för sin misslyckade hamburgarprotest utanför Gripenskolan i Nyköping, en aktion som försvaras med att tjejer blir snygga av att äta hamburgare (?!). Så är det naturligtvis inte – man blir inte vare sig snyggare eller fulare av att äta kött, lika lite som man räddar miljön och stoppar orkaner eller översvämningar genom att tugga i sig animaliskt protein sju dagar i veckan.

Svenskarna äter förvisso mer kött än vad som är nyttigt – vi skulle behöva minska konsumtionen från i snitt 70 till 50 kilo per person och år av hälsoskäl – och bara detta aktum är orsak nog för Nyköpings kommun att utropa onsdagar till köttfria dagar i skolorna (även om jag misstänker att det också ligger ekonomiska orsaker bakom). Men för klimatets skull spelar det faktiskt ingen som helst roll om svenska tjejer, killar, unga eller gamla trycker i sig 70 eller 700 kilo per svensk och år.

Saken är den att endast ett fåtal är medvetna om hur extremt små ”klimatutsläpp” (som det kallas av okunniga politiker) Sverige ger upphov till i ett globalt perspektiv. Därför tänkte jag sätta lite siffror på det hela, för att belysa vad vi kan åstadkomma för Jordens klimat genom att dra ner på köttkonsumtionen en dag i veckan. På detta sätt slipper Åsa Romson, organisationen Köttfri måndag och rektorer med världsförbättrarambitioner att anstränga sig med jobbiga beräkningar. Alltså hur många grader celcius –eller rättare sagt tusendels grader – förhöjd temperatur som skulle bli resultatet av att vi slutade äta kött en dag i veckan.

co2_graph_nytimes

Låt oss räkna med en befolkning på nio miljoner svenskar. Det gör att vår sammanlagda årskonsumtion av kött landar på 630.000 ton. Varje ton kött genererar i sin tur mellan 0,8 till 9 ton koldioxidekvivalenter (kyckling ger lägst utsläpp, biff störst). För enkelhetens skulle kan vi sätta ett schablonvärde till 5, eller totalt 3.150.000 ton koldioxidutsläpp, eller förenklat 3,2 megaton. Källa: New York Times.

Sveriges samlade årliga koldioxidutsläpp (enligt siffror från 2010) var 52,9 miljoner ton (megaton), vilket kan jämföras med de samlade globala utsläppen som uppgår till c:a 36 Gigaton enligt de senaste siffrorna. Sveriges del av de globala utsläppen utgör alltså 1,6 promille, eller 0,16 procent.

Tar vi enbart vår köttkonsumtion, utgör denna 6 procent av de totala svenska co2-utsläppen, eller knappt 0,1 promille av den globala co2-budgeten. Vi börjar här röra oss mot decimaltal som är så små att de i vilket annat sammanhang som helst skulle anses som avrundningsfel.

Och då talar vi alltså om vår totala köttkonsumtion, som i den allmänna debatten utmålas som ett gigantiskt hot mot klimatet. Om vi tar bort bara 1/7 av denna konsumtion, landar vi ner på 0,01 promille.

Här är det faktiskt hög tid att dra fram den vita flaggan. Det finns ingen som helst möjlighet att på allvar räkna ut vilken effekt en sådan symbolisk koldioxidbantning skulle kunna ha på Jordens klimatsystem. Ingen!

Men låt oss då ta en jämförelse istället; med Kina, som av miljörörelsen brukar hyllas för sin kraftfulla satsning på förnybar energi. Kina växer så det knakar, och är idag världens största utsläppsnation med nära dubbelt så mycket koldioxidutsläpp som USA. 27 procent av de globala utsläppen kommer numera från Kina, dit många av våra industrier flyttat eftersom arbetskraften är billig och miljö- och energiskatter närmast okända begrepp. I Kina, där 65 procent av energin kommer från brunkol, ökar utsläppen med nära sex procent årligen.

Så: för varje dag som går, växer Kinas koldioxidutsläpp med 157.000 ton. Det innebär att om vi alla slutar äta kött en dag i veckan, så har Kinas ökade utsläpp ätit upp hela denna minskning på mindre än tre dagar.

Om man skänker en tanke åt detta faktum, borde det vara en rimlig strategi att sluta att skeppa iväg svenska arbetstillfällen till Kina – vilket vi idag gör med våra höga miljöskatter på ren energi – och kanske försöka få tillverkningsföretagen att stanna kvar i Sverige. Då kan det till och med bli pengar över till att bjussa på en hamburgare till lunch.

Eller en Quornbiff för den som så önskar.

(Källa: Sveriges bästa men tyvärr avsomnade miljöblogg Andas lugnt samt Science Daily)

Intressant?

Andra bloggar om , , ,