David Rose på brittiska Mail on Sunday är något så ovanligt som en grävande miljöreporter – en som tar reda på fakta och rapporterar om de ofta vansinniga beslut som fattas under förevändning av att rädda miljön.

I gårdagens tidning kunde vi läsa om en av de utan tvekan mest bisarra effekterna av EU:s klimatpolitik, som har slagit fast bindande mål för medlemsländerna att framställa en viss del av sin energi från så kallat förnybara källor senast 2020. I Storbritanniens fall handlar det lagstadgade målet om 30 procent förnybar energi, varav en tredjedel ska komma från biomassa – alltså ved.

Energigiganten Drax, Storbritanniens största energiproducent, är en av de anläggningar som nu byggs om för att drivas med biomassa. Några brittiska skogar som kan bistå med de gigantiska volymer som krävs finns dock inte, därför tvingas man importera pellets från USA.

Nu huggs därför miljontals ton skog ner på andra sidan Atlanten, träd som mals ner till flis och skickas med fraktfartyg till Yorkshire för att eldas upp – detta för att rädda klimatet.

Skövlingen sker i North Carolina, där oändliga skogsarealer kalhuggs i jakten på den ”hållbara” energiråvaran. En gigantisk utskeppningshamn har byggts i Virginia, varifrån pelletsen fraktas de 600 milen till Storbritannien i specialbyggda lastfartyg. Lokala miljöorganisationer är förkrossade över skövlingen av den amerikanska skogen och förlusten av naturvärden och fågelliv – som alltså görs i miljöns namn.

Kostnaden för att konvertera det tidigare kolkraftverket till eldning med biomassa kommer att kosta i närheten av två miljarder kr – något som läggs på de brittiska skattebetalarna. Energin som produceras kommer i sin tur att bli dubbelt så dyr som det aktuella marknadspriset för el, drygt 1,10 kr/kWh (det svenska elpriset ligger på c:a 30 öre per kilowatt). Även detta tvingas förstås elkonsumenterna betala.

Vd:n för energibolaget erkänner utan omsvep att utan regeringens stöd hade företaget aldrig kommit på att framställa energin på detta extremt kostsamma sätt:

Mr Burdett admitted: ‘Our whole business case is built on subsidy, like the rest of the renewable energy industry. We are simply responding to Government policy.’

Hur mycket kommer då Storbritannien att sänka sina utsläpp av co2 som ett resultat av satsningen på biobränslen? Svar: ingenting. Tvärtom blir utsläppen högre, kanske med så mycket som 20 procent jämfört med att elda med kol. Detta beror dels på det lägre energiinnehållet i pellets jämfört med stenkol, dels på grund av de långa transporter som krävs.

De ökade utsläppen accepteras dock av politiker och ”miljöexperter”, eftersom det handlar om ett förnybart bränsle. Skogen som huggs ner och eldas upp växer ju upp igen, resomnerar man, och tar då upp koldioxiden som bildas vid förbränningen. Problemet är bara att just den skog som huggs ner tar väldigt lång tid på sig att växa upp igen, kanske mer än 100 år. Detta tolkas alltså av våra ledande politiker som ”hållbart”.

Hade Drax istället tillåtits ersätta stenkolen med billig skiffergas, hade inga subventioner behövts alls och utsläppen minskats med 30-40 procent direkt. Och den storskaliga skövlingen hade kunnat undvikas.

Skiffergas är dock något som EU:s miljöpolitiker skyr som pesten, eftersom den riskerar att slå undan benen på den gigantiska subventionsindustrin och den centralstyrda planekonomin som byggts upp under de senaste decennierna.

Vad vi ska vara på det klar med är att denna galenskap är en fullt logisk följd av EU:s politik. Just kravet på bindande mål för enskilda EU-länder för hur den förnybara energin ska framställas – ett delmål som EU-kommissionen och dess ordförande Barroso föreslagit en uppmjukning av – är det som har försatt oss i detta läge.

Och stödet för dessa bindande mål är stark, framför allt hos svenska politiker.  När Anna-Karin Hatt, Lena Ek, Åsa Romson och Stefan Löfven samtliga propagerar för att EU ska stå fast vid – och gärna skärpa – dessa bindande mål för energiproduktionen, innebär det också att vi ger vårt tysta stöd för en industriell skövling av vår natur idag, för att möta en eventuellt skadlig temperaturstegring om 50-100 år.

Samtidigt lägger vi ner vår industrisektor, tvångsbeskattar de fattiga och fördelar pengarna bland de välbeställda.

Detta är definitionen på vansinne. Läs David Rose.

Intressant?

Andra bloggar om , , , , ,