googledns

De är inte helt olika varandra, Rysslands Vladimir Putin och Turkiets premiärminister Recep Tayyip Erdoğan. Bägge har gigantiska egon, är lättkränkta och har notoriskt svårt för moderna företeelser som öppenhet och demoḱrati. Skillnaden är förstås att Putin är en fullfjädrad propagandist med en karrär som gammal KGB-agent och mästare såväl på maskirovka som att hålla sin egen (och andras) befolkning i schack. (Det hålls ju till och med ”val” i Ryssland då och då, även om de alltid slutar med att Putin vinner.)

Men Erdoğan är betydligt mer hetlevrad och impulsiv än sin ryske despotkollega, och när det nyligen spreds ett smyginspelat samtal i sociala medier – framför allt via Twitter – där premiärministern disktuerade något som lät misstänkt likt pengatvätt med en av sina söner, gick Erdoğan i taket. Resultatet blev att Twitter spärrades för landets 76 miljoner invånare. (Korruptionsanklagelserna kom dessutom farligt nära lokalvalen i Turkiet i nästa vecka.)

keepcalmEffekten blev dock inte riktigt den Erdoğan väntat sig. Det dröjde inte många timmar innan det började dyka upp vägar att kringgå blockaden, dels genom att sms:a sina tweets till ett speciellt nummer, dels genom att ändra DNS i sin dator eller smarttelefon till någon av Googles öppna namnservrar. Runtom i Turkiet dök det upp grafitti som informerade om de öppna DNS-numren via budskap som ”Keep Calm” följt av 8.8.8.8 och 8.8.4.4 (Googles sekundära namnserver).

Cnets Robin Grant beskriver bra vad som hände:

The main effect so far of Turkish Prime Minister Erdogan’s Twitter ban seems to have actually been inspiring more people to tweet. Banning Twitter is clearly a counterproductive move that will ultimately have the opposite effect to that intended. The Internet was designed to route around obstacles like PM Erdogan, and its users will continue to find ways to do so.

It appears people in Turkey are enjoying the challenge, tweeting via text message, through an anonymous VPN, by changing their DNS — and it seems even those who may have had little interest in tweeting before are now getting involved. As numerous politicians all over the world have discovered to their detriment in the past, it’s not clever to pick a fight with social media. It’s not one they’re likely to win.

Resultatet blev alltså det rakt motsatta. En vecka senare twittrar fler än någonsin i Turkiet – antalet användare har stigit med hela 138 procent. Och många som tidigare inte hade en aning om vad Twitter var, har nu börjat använda tjänsten – den måste ju bevisligen vara bra om den kan framkalla sådana hysteriska utbrott hos landets mäktigaste.

Det är dock långt ifrån första gången försök till att tysta kritik eller oönskad uppmärksamhet slår tillbaka. Det är faktiskt ett så väldokumenterat fenomen att det har ett namn: Streisandeffekten:

The Streisand effect is the phenomenon whereby an attempt to hide, remove, or censor a piece of information has the unintended consequence of publicizing the information more widely, usually facilitated by the Internet.

Fenomenet är döpt efter den amerikanska skådespelerskan Barbra Streisand, som 2003 med alla medel försökte stoppa spridningen av bilder av hennes flådiga residens i Malibu, Kalifornien. Skådespelerskans försök att hålla sitt lyxboende hemligt blev dock det motsatta – bilderna spreds viralt och snart visste alla hur hon bodde.

Och nu kan alltså ytterligare ett exempel läggas till den långa listan över misslyckade försök till nätcensur.

Streisand_Estate

Barbra Streisans lyxiga hus i Malibu. Nu på Wikipedia och fritt att dela…

Om Erdoğan hade tillbringat lite mer tid online, istället för att göra sitt bästa för att kontrollera och strypa tillgången till Internet, hade han förmodligen tänkt sig för innan han försökte sig på att göra en Streisand. Nu vet han garanterat vad det innebär.

Och förhoppningsvis har även andra maktfullkomliga ledare lärt sig nåt.

Intressant?

Andra bloggar om , , ,