Ofta hör vi debattörer, framför allt från de mera högljudda i miljösvängen, slå sina meningsmotståndare i huvudet med argumentet att vi måste lyssna på forskarna. Detta eftersom planeten befinner sig i något slags undantagstillstånd, och den enda lösningen är att snabbt som attan sluta köra bil, lägga ner våra industrier, flytta ut på landet och leva ekologiskt som på 1700-talet. Enligt politiker som Åsa Romson är forskarna helt eniga om att detta måste ske omgående, för att vi inte ska gå mot en katastrof av aldrig tidigare skådad omfattning.

lennart_bengtsson

Lennart Bengtsson vid en föreläsning 2006.

En av de forskare som i detta avseende borde vara mest värd att lyssna på är Lennart Bengtsson.  Han är Sveriges utan tveckan mest meriterade inom sitt fält, och har ägnat en stor del av sitt yrkesverksamma liv åt klimatforskningsuppdrag utomlands. Han är docent i meteorologi, och var under nio år chef för det välrenommerade Max-Planck-Institut Meteorologie i Hamburg (1991-2000). Dessförinnan var han forskningschef vid ECMWF (European Centre for Medium-Range Weather Forecasts) i Reading 1975-1981. Och fram till förra året var han chef för jordvetenskaperna på rymdforskningsinstitutet ISSI i Bern.

Det är alltså ingen överdrift att slå fast att ingen svensk borde vara mer välmeriterad att uttala sig på området klimatforskning än Lennart Bengtsson.

Ändå är det ingen som lyssnar, och med relativt få undantag vill varken politiker eller  journalister ta i Lennart ens med tång. Tidningar och TV stängde dörren för länge sedan, eftersom Lennart Bengtsson liksom de flesta andra forskare med ryggrad tröttnade på den svartvita och förenklade bild av annalkande domedag som miljöpolitiker och välfinansierade lobbyister som Greenpeace och WWF matar oss med så gott som dagligen. (Den ende som verkar ha lyckats med den svåra bedriften att vidga åsiktskorridoren på detta område är Björn Lomborg.)

Lennart Bengtsson är alltså något så ovanligt som en forskare med gedigen kunskap – som inte är rädd för att berätta vad han tycker. Och hans budskap kan i korthet sammanfattas så här:

  • Ja, klimatförändringar sker, och vi människor är medskyldiga via våra galopperande utsläpp. Det krävs åtgärder både för att minska utsläppen och att öka samhällets motståndskraft för de framtida effekterna.
  • Men nej: vi har tid på oss att lösa problemen – men det sämsta vi kan göra är att slösa bort vårt välstånd och skattemiljarder på ineffektiv förnybar energi, samtidigt som vi lägger ner kärnkraften och slår undan benen för svensk och europeisk industri med skyhöga energipriser.

För dessa åsikter är Lennart Bengtsson numera portad från de flesta medier – DI lät honom förvisso komma till tals i ett välkommet undantag härförleden. Istället vänder tidningarna sig till domedagsprofeter som Johan Rockström, neo-maltusianen & Romklubbaren Anders Wijkman eller avdankade tv-metorologen Pär Holmgren när det behöver larmas. Ibland bjuds till och med Åsa Romson in som klimatexpert. Men Lennart, som verkligen vet vad han talar om, är det ingen som ringer till.

Det är tragiskt, och tyvärr ytterligare ett bevis på hur trång den svenska åsiktskorridoren är.

Det positiva är att Lennart Bengtsson får desto mer uppmärksamhet utomlands. Nyligen knöts han till den brittiska tankesmedjan Global Warming Policy Foundation, GWPF:s vetenskapliga råd. Så nu kommer Lennarts röst att höras högt och tydligt i den europeiska energidebatten – däremot tyvärr inte i den svenska. Här anses det nämligen fullt jämförbart med förintelseförnekelse att ifrågasätta att vi går mot en klimatmässig domedag – eller tvivla på att jobben och välfärden överlever om vi lägger ner halva Sveriges energiförsörjning (det senare vill som bekant både MP och S).

För den som i likhet med mig faktiskt är intresserad av vad en riktig forskare tycker, har Lennarts tyske kollega Hans von Storch intervjuat honom med anledning av det nya jobbet. Och så här säger han i en annan mejlintervju med holländske bloggaren Marcel Crok:

I believe the whole climate consensus debate is silly. There is not a single well educated scientist that question that greenhouse gases do affect climate. However, this is not the issue but rather how much and how fast. Here there is no consensus as you can see from the IPCC report where climate sensitivity varies with a factor of three! Based on observational data climate sensitivity is clearly rather small and much smaller that the majority of models. Here I intend to stick to Karl Popper in highlighting the need for proper validation.

Som sagt: Betydligt fler borde lyssna på Lennart.

Intressant?

Andra bloggar om , , ,