Antarktis is smälter i rasande fart kan vi idag läsa på SvD:s förstasida. Och jag blir bara trött. Artikeln är ännu en i raden av en formlig flod av journalistiska larm, baserade sig på potentiella följder av något som kanske kommer att inträffa, kanske så långt som tusen år in i framtiden, ifall dagens trend håller i sig. Denna speciella typ av hypotesjournalistik har utvecklats till något av en egen genre, framför allt när det gäller miljörapportering. Det verkar ständigt finnas någon ny forskningsrapport som baserar sig på simuleringar av vad som händer ”om” eller ”när” något inträffar, och i dessa fall ”kan” en dramatisk utveckling stå för dörren.

Vanligtvis är det dessutom enbart worst case-scenariot som uppmärksammas av medierna.

Vad gäller det Västantarktiska intäcket har forskarna varnat för kollaps ett antal gånger tidigare – men trots det dramatiska budskapet handlar detta alltså om en process som går ohyggligt långsamt. Och forskarna bakom den nya studien, “Marine Ice Sheet Collapse Potentially Under Way for the Thwaites Glacier Basin, West Antarctica.” under ledning av Ian Joughin vid Universitetet i Washington, kan förvisso bara spekulera i vad detta kan innebära på längre sikt. Andrew Revkin i New York Times, som läst rapporten och också pratat med forskarna, sammanfattar det bra (fetningarna är mina):

To translate a bit, that means sometime between 200 and 900 years from now the rate of ice loss from this glacier could reach a volume sufficient to raise sea levels about 4 inches (100 millimeters) a century. At that point, according to the paper, ice loss could pick up steam, with big losses over a period of decades.* But in a phone conversation, Joughin said the modeling was not reliable enough to say how much, how soon.

I den verkliga världen utanför datorsimulerade domedagsmodeller av hur skrämmande framtiden skulle kunna te sig, råder det exakt motsatta förhållandet till vad SvD skriver. Det har nämligen aldrig varit mer is i Antarktis än nu (eller rättare sagt, aldrig nånsin under den tid som vi kunnat mäta isutbredningen med satellit). Så här ser utvecklingen ut sedan 1979 i Antarktis:

antarctic-sea-ice-extent-for-day-128-from-1979-infilled

Samtidigt, i den hårt trängda mediebranschen, har det aldrig varit lättare att runda den journalistiska granskningen än nu för den ständigt expanderande och välfinansierade larmindustrin.

Vi tar och läser rubriken en gång till. Det är möjligt att den har en viss täckning i själva artikeln den länkar till. Däremot ingen som helst i källmaterialet som den bygger på. Om man inte med ”rasande takt” egentligen menar ”århundraden”.

antarktislarm

Intressant?

Fler om , ,