Annie Lööf och hennes energiminister Anna-Karin Hatt tycker att det är bra för Sverige att tjänsteföretag som Facebook kan åtnjuta lika låga elpriser som den svenska basindustrin (vad som nu finns kvar av den efter 20 års galopperande energiprishöjningar). Och även om jag ställer mig tveksam till rättvisan i att svenska skattebetalare subventionerar ett amerikanskt IT-företag med en värdering på 100-tals miljarder, tyder det ändå på ett slags uppvaknande: Att låga energipriser är viktigt för livskraftiga och växande företag.

Detta är på inget sätt en ny upptäckt – historiskt har den närmaste obegränsade tillgången på billig vattenkraftsel drivit framväxten av många stora industriföretag, framför allt i de norra delarna av Sverige. En global konkurrensfördel som gjorde att svenska arbetare kunde åtnjuta internationellt sett höga löner, eftersom energikostnaderna var försumbara.

Denna konkurrensfördel torpederades någon gång på 90-talet, då våra politiker fick för sig att elenergi skulle vara en lyxprodukt, som skulle konsumeras så sparsamt som möjligt eftersom detta var det enda sättet att rädda världen. Och även om Sverige hade i princip helt utsläppsfri elproduktion var det viktigt att gå före, ta på sig ledartröjan, sända signaler och allt vad det kallats. Resultatet har blivit energiskattehöjningar på nära 200 procent och otaliga miljarder bortkastade på helt onödig vindkraft (något vi bygger ut i någon slags solidaritet med EU, trots att vi inte behöver en enda vindsnurra) och en strid ström av industrijobb som omlokaliserats från Sverige till Asien.

Vi har alltså haft politiker vid rodret de senaste 20 åren som aktivt motat bort lönsam, billig och icke-subventionerad energi till förmån dyr, skattefinansierad energi som bara fungerar ibland.

Men som sagt, ett sent uppvaknande är bättre än inget alls. Nu blir det förstås vi vanliga elkunder som via skattsedeln tvingas finansiera Mark Zuckerbergs svällande serverfarmar, men grundanalysen är rätt och riktig: billig el är något som Sverige och Norden borde dra nytta av i den internationella konkurrensen. Får se om Lööf och Hatt är intelligenta nog att förstå att detta även kan appliceras på andra, mer personalintensiva tillverkningsföretag.

Och även om politikerna gjort sitt bästa för att slå undan benen för en stabil energiförsörjning, har Sverige hittills klarat sig relativt oskatt undan de värsta galenskaperna. Vi är ännu inte i en tysk eller engelsk katastrofsituation, där massiva felsatsningar på förnybart drivit upp elpriserna till rekordnivåer samtidigt som företagen drivits iväg.

Men det finns i alla fall ett parti i riksdagen, som gärna vill gå i Tysklands spår så snabbt det är möjligt. Som vill minska arbetstiden, avskaffa tillväxten, lägga ner jordbruket, skrota försvaret och stänga våra kärnkraftverk och därmed göra sig av med 35 procent av elproduktionen. Ett parti som Stefan Lövfen är full av förväntan över att regera med efter höstens val.

Vi borde vara väldigt, väldigt oroliga.

Intressant?

Fler om , , , ,