svensson_smith

Karin Svensson Smith. (Skärmdump från SVT Agenda.)

Karin Svensson Smith är miljöpartist och ordförande i Riksdagens trafikutskott. Där har hon varit ansvarig för att driva viktiga delar av Miljöpartiets ”ingångsvärden” i regeringsförhandlingarna – närmare bestämt den extremt dyra ”pausen” av Förbifartsbygget och beslutet att underlätta för MP i Stockholm att stänga Bromma.

I bägge dessa frågor kommer Svensson Smiths MP att bli överkört, deta sedan en majoritet av partierna i Trafikutskottet slagit fast att de kommer att rösta för att återuppta bygget av motorleden redan vid nyår. Dessutom vill majoriteten stoppa utnämningen av den statliga förhandlingsman som skulle fungera som en slags terapeut för Stockholms nedläggningssugna miljövänster.

Men i Agenda i helgen var Karin Svensson Smith totalt oförstående för att det skulle förändra något över huvud taget om hennes linje hamnade i minoritet. Frysningen av bygget fram till maj låg fast, oavsett vad som händer, fastslog hon. Något helt nytt, som inte kommnicerats tidigare, var dessutom det helt nya beskedet från Svensson Smith att anledningen till frysningen inte var att förhandla fram ny finansiering – utan att stoppa vägen från att byggas över huvud taget. I Karin Svensson Smiths värld är alltså målet att permanent strypa finansieringen till vägbygget så att den aldrig blir klar, vilket ju onekligen är diametralt annan syn än vad hennes chef – Stefan Löfven – har på saken.

Det här är något helt annat än vad som hittills sagts gång på gång av den man som kallar sig statsminister (i de fall han vågar visa sig offentligt). I en närmast obegriplig flathet mot ett litet extremt enfrågeparti som han av outgrundlig anledning utsett som regeringspartner, har han i princip lämnat walkover till en hårdför falang av miljövänstern som hatar de flesta moderna bekvämligheter uppfunna senare än sent 1800-tal. Och som struntar i såväl demokrati som riksdagsbeslut. Förbifartsbygget ska stoppas till varje pris, är den numera inte särskilt dolda agendan. Och detta ska alltså ske via en slags politisk maskirovka: Genom att sabotera förutsättningarna och strypa finansieringen ska Riksdagen, som främst representerar de dryga 93 procent av befolkningen som inte röstade på Miljöpartiet, ställas inför fullbordat faktum. Demokratin står i vägen, och måste därför rundas.

Karin Svensson Smiths maktfullkomlighet och arrogans är förvisso inte överraskande – vänsterns utopier har alltid krävt hårda inskränkningar av den personliga friheten. Oönskade beteenden, som att flyga till Thailand och åka bil, ska korrigeras, och lösningen är som alltid att skapa bristsituationer och ransonering. Därför måste bilism, flyg och låga energipriser till varje pris stoppas. Strunt samma om vi bara får el två dagar i veckan, strunt i att vi inte kan försörja ens hälften av svenskarna med egenproducerade livsmedel. Nolltillväxt är målet, och genom ransonering och umbäranden visar vi vilket föredöme vi är för en förbluffad omvärld. (Som mest skakar på huvudet åt oss.)

Vad som är intressant i sammanhanget är att Karin Svensson Smith själv hoppade av Vänsterpartiet för snart 10 år sedan, till stor del på grund av de gamla kommunisternas förakt för demokrati och parlamentarism. Så här skrev hon i Sydsvenskan om sitt avhopp:

I Skåne liknar ”ledande kamrater” parlamentarismen vid en varm tröja, som kan vara bra att ha när det är kallt men i övrigt umbärlig. I en färsk intern v-artikel reflekteras över om nu socialismen inte ser ut att nås via det parlamentariska arbetet kanske det är parlamentarismen och inte socialismen som skall ifrågasättas.

För sanna demokrater är det omöjligt att vara trovärdig i ett sådant sällskap. Miljöpartiet har ingen kommunistisk barlast. Partiet har de senaste åren mognat och utgör i regel en konstruktiv part i det parlamentariska arbetet.

I söndagens Agenda visade Svensson Smith minst av allt prov på någon utbredd respekt för parlamentarism och demokrati – snarast raka motsatsen. När inte parlamentet tycker som Smith och MP, inriktas strategin istället på att att runda majoritetens beslut – om så krävs med hjälp av fulspel och förhalningar.

Man får hoppas att denna uppvisning i maktfullkomlighet och arrogans gentemot en överväldigande majoritet av väljarna får tuffa konsekvenser. För MP – och i synnerhet för Smith.

Vi får väl se om samarbetet överlever veckan som kommer.

Intressant?

Fler om , , ,

DN 1, 2, 3, SvD, Aftonbladet, Motpol