unhcr_twitter

Från UNHCR:s Twitterflöde.

Rekordmånga flyktingar försöker ta sig till Europa, och en allt större del av dem väljer den riskabla sjövägen över Medelhavet, där många drunknar när de rangliga och överlastade båtarna de färdas i förliser.  FN:s flyktingorgan UNHCR slår idag larm om att så många som 350.000 flyktingar kommer att korsa Medelhavet i år, tre gånger fler än det tidigare rekordåret 2011. Nära hälften av dessa kommer från krigsområden som Syrien och Eritrea, enligt FN.

Riskerna för att mista livet är stor, hittills i år har 3.419 drunkat och UNHCR kräver nu att EU öppnar säkrare vägar för människor på flykt.

EU:s intresse för att underlätta för asylsökande verkar dock svalt. Stora länder som Frankrike, Storbritannien och Tyskland tycker redan att volymerna är för höga som de är. (Just ”volymer” är som bekant ett mycket laddat ord i den svenska debatten – den tidigare migrationsministern Tobias Billström krävdes på sin avgång när han använde det.)

Fästning Europa behålls intakt, taggtråden runt unionens gränser byggs allt högre och en av de få vägarna att ta sig in i EU är med båt över Medelhavet. Och därför tjänar nu flyktingsmugglare miljarder på att tränga ner horder av desperata flyende från islamistisk terror i rangliga små båtar och skicka ut dem på Medelhavet. Många förliser i hårt väder och höga vågor – och ännu fler hade drunknat om det inte varit för Italiens bevaknings- och sjöräddningsoperation Mare Nostrum (som nyligen omvandlades till EU-insatsen Frontex Plus) som lyckas plocka upp många av flyktingarna.

I slutet av oktober meddelade dock Storbritanniens regering att finansieringen till operationen upphör. Skälet angavs vara att det inte lyckats minska den allt större strömmen av flyktingar som lyckas ta sig till exempelvis Spanien och Italien – länder där de inte är de minsta välkomna. (Istället skickas istället norrut genom Europa, där många hamnar i Storbritannien, Tyskland – och Sverige.)

Mare Nostrum drogs igång i slutet av 2013, och sedan dess har antalet båtflyktingar nästan femdubblats. Uppenbarligen fungerar operationen inte det minsta avskräckande – snarare tvärtom. Misstankar finns om att flyktingsmugglarna använder bevakningen som en slags utökad garanti gentemot de flyktingar som tvingats betala 100.000-tals kronor för att sätta sig i små rangliga ekor. Vid en eventuell förlisning är ju chansen stor att kustbevakningen plockar upp dem.

Något som nu alltså fått den brittiska regeringen att dra in stödet till Mare Nostrum. Och följden kommer förstås bli att antalet som drunknar i vinter riskerar bli större än nånsin.

Vad få är medvetna om är detta bara är det senaste kapitlet i en decennier lång tragedi. Delvis är det också vi själva som skapat flyktingkrisen på Medelhavet och det stora antalet flyende som nu söker sig till Sverige.

319px-Muammar_al-Gaddafi_at_the_AU_summit

Muammar Gaddafi 2009. Foto: Jesse B. Awalt/Wikipedia

Under den libyske diktatorn Moammar Gaddafis regim, som varade fram till 2011, stoppades i princip samtliga flyktingar från att ta sig till Europa. Istället fångades de in av libysk polis och sattes i ökända läger under vidriga förhållanden. Fysiskt våld, tortyr och våldtäkt var inte ovanligt i dessa fångläger, enligt människorättsorganisationer.

Denna grymma behandling av flyktingarna var resultatet av en cynisk överenskommelse mellan EU och Libyen. Vi betalade under flera år miljarder till Gaddafi för att Libyen skulle fungera som en externaliserad mur mot EU. Flyktingar skulle hållas borta till varje pris.

Gaddafi skötte jobbet så väl att strömmen av flyende över Medelhavet  i princip upphörde 2009 – och den libyske diktatorn kunde under ett par år frottera sig med de tacksamma EU-ledare som köpte hans tjänster. Väl medvetna om att Libyen behandlade flyktingarna sämre än djur. Brittiska The Week skrev 2011:

From Europe’s point of view, this system worked extremely well. In Italy and Malta, there was a dramatic reduction in the numbers of  migrant arrivals in 2009 as a result of Libyan collaboration.

By outsourcing its border controls to a dictatorship without a functioning asylum system, Europe was able to prevent asylum-seekers from reaching its shores, while continuing to proclaim its commitment to the principle of refugee protection. Other EU neighbours have also acted as buffer zones in Europe’s immigration controls, including Tunisia and Morocco, Ukraine and Turkey. But none has been as ruthlessly effective as Libya.

Italiens tidigare premiärminister, Silvio Berlusconi, köpte inte bara olja av Gaddafi, han umgicks även flitigt med den ökände diktatorn och bjöd in den gode vännen till sina populära bunga-bungafester.
2011 gick EU och Nato i krig i Libyen för att skydda civilbefolkningen i Benghazi, där ett uppror mot diktatorn hade startats. Med luftunderstöd från Nato lyckades rebellerna – som senare visade sig bestå mest av Al-Qaida och diverse andra islamistgrupper – störta diktatorn som tillfångatogs och lynchades.
Sedan dess har Libyen fallit ner i ett svart  hål. Landet är idag i det närmaste en failed state som framför allt fungerar som vapendepå och träningsläger för IS-krigare. Och en stor del av finansieringen av denna terror kommer just från – flyktingsmuggling.

Sverige bidrog aktivt med spaningsflyg i denna operation, som gav Islamiska staten en flygande start. Så när vi klagar på volymerna av flyktingar som kommer hit och knackar på dörren, ska vi veta att vi själv aktivt bidragit till situationen.

Nu får vi alltså ta ansvar för våra handlingar.

Intressant?

Fler om , , ,

SvD 1, 2