I ett inslag i SVT varnar forskare för att Sverige inom bara ett par år kan drabbas av den fruktade denguefebern – en svår virussjukdom som sprids via myggbett ochhärjar framför allt i asiatiska länder som Thailand. I värsta fall kan sjukdomen leda till döden. Och i ett mera tropiskt klimat, menar forskarna, kan sjukdomen få fäste även i Sverige. Detta mer tropiska klimat, som sägs vara på väg, känns kanske just i dessa dagar ganska avlägset. Men det kommer att ändras, och snabbt kommer det att gå om man ska tro Anders Björkman på Karolinska Institutet i Solna. I inslaget slås det nämligen fast:

Med en temperaturhöjning på två grader skulle de smittbärande myggornas geografiska spridning kunna utökas med 30 procent de närmaste 15 åren.

Nu finns det ett par problem här, framför allt med fakta. Dels har den globala medeltemperaturen bara ökat med c:a 0,8 grader på de senaste dryga hundra åren. Dels har temperaturen stått och stampat på samma fläck de senaste 18 åren. Utan att på något sätt förringa risken för kommande temperaturhöjningar som ett resultat av skyhöga koldioxidutsläpp, krävs det någon typ av närmast apokalyptisk händelse för att medeltemperaturen ska hinna klättra med två grader celsius på bara 15 år. Med nuvarande uppvärmingstakt på 0,08 grader per decennium skulle detta innebära en nära 17-faldig ökning av uppvärmningstakten från och med idag. Möjligen hade planeten snabbt kunnat värmas upp på detta sätt ifall en gigantisk asteroid träffat Jorden och knuffat den i en ny bana runt solen. Eller om någon plötslig Day after tomorrow-händelse dramatiskt skiftat jordaxelns lutning. I bägge dessa fall hade vi dock haft betydligt större problem att ta hand om än denguemyggor i Sverige.

Nyheten påminner dock lite om de klimatlarm vi brukade höra för ett par år sedan. Då det var framför allt risken för malaria som klimatforskarna skrämde med. Denna tropiska sjukdom, varnades det för, skulle komma att bli allt vanligare i Sverige i takt med stigande temperaturer. Vad få som brydde sig om att nämna då var att malaria inte alls är någon tropisk sjukdom. I 1800-talets Fattigsverige var malaria, eller ”frossan” som sjukdomen kallades då, tvärtom en ganska vanlig dödsorsak, och anledningen till att viruset spreds var framför allt fattigdom, bristande hygien och trångboddhet. I de små, fuktiga och smutsiga statarstugorna, där dussintals människor trängdes med varann, trivdes myggorna finfint. Med högre levnadsstandard, bättre bostäder och storskalig utdikning av kärr och våtmarker – där myggorna kläcktes – utrotades sjukdomen i Sverige i början av 1900-talet.

Risken för att det svenska klimatet skulle orsaka en ny våg av vare sig malaria eller denguefeber får därför anses som osannolik. Däremot håller vi som bäst på att återintroducera exakt de riskfaktorer som spred malarian på 1800-talet. Runt om våra tätorter breder just nu överbefolkade kåkstäder ut sig, där varken rent vatten eller avlopp finns att tillgå. Och i flyktingförläggningarna trängs allt fler in – uppåt sex personer tvingas idag dela på ett litet rum på 12 kvadratmeter. Detta är tyvärr perfekt grogrund inte bara för malaria utan även andra sjukdomar. Och vad jag kan läsa mig till om denguefeber, verkar ungefär samma faktorer ligga bakom de senaste årens utbrott i Asien.

Lägg till detta EU:s i många avseenden helgalna vattendirektiv, som i delar handlar om att återställa svenska våtmarker och kärr som de var en gång på 1800-talet, innan de dikades ur och malaraiamyggan försvann. Och eftersom det handlar om regler som EU-byråkraterna beslutat om, måste Sverige som alltid vara bäst i klassen. Räkna alltså kallt med att vi om några år har återintroducerat även den svenska malariamyggan i vår fauna – ungefär samtidigt som det sista jordbruket läggs ner i brist på lönsamhet.

Sådana unintended consquences är givetvis alldeles för jobbiga att ta tag i för våra politiker, och därför är det enklast – och garanterat ofarligt – att skylla på klimatet. Dessutom garanterar det att forskningspengarna fortsätter att rulla in.

Intressant?

Fler om , , , ,