Den svenska hyresregleringen firar ständigt nya triumfer – något som bland annat DN och Aftonbladet uppmärksammade igår. Och visst finns det skäl att vara nöjd där man sitter, i sin gamla vackra jugendvåning vid Mariatorget – en lägenhet som bara kostar ett par tusen i månaden eftersom huset är betalt sedan länge och saknar den toppmoderna standard som folk långt bort i de norra förorterna betalar fyrdubbelt för. Hade det inte varit för det svenska bruksvärdessystemet, skulle den charmiga lilla trerummaren kostat 15 000 i månaden istället för 4 000. OK, jag kanske överdriver lite.

Den svenska hyresregleringen och det så kallade bruksvärdessystemet är alltså en mycket lyckad kombination – för den som är inne på marknaden.

För alla andra: not so much.

För skillnaden i det pris som den som är inne på marknaden betalar för att bo, och det som alla utanför är beredda att slanta upp för att få tillgång till en centralt belägen hyresrätt, går givetvis att växla in i pengar. Stora pengar – och svarta. På en marknad där det råder en extrem bristsituation samtidigt som hyrorna hålls artificiellt låga genom politiska beslut, är det naturligtvis ingen som någonsin lämnar ifrån sig en lägenhet frivilligt utan att få ordentligt betalt. Detta är förvisso inget att förvånas över, sådana effekter uppkommer oavsett samhällsskick när det normala förhållandet mellan utbud och efterfrågan sätts ur spel. Men det är få platser där det gått lika långt som i Stockholm.

Den absurda situation som råder, driver alltså fram en stor svart marknad för hyreskontrakt. En svarta börshandel där ett förstahandskonkrakt kan kosta hundratusentals kronor. Där affärer görs upp under bordet, utan kvitton och utan någonstans att klaga ifall svartmäklaren försvinner med alla ens pengar.

Vem kan då vara särskilt förvånad över att den organiserade brottsligheten gör sitt bästa för att lägga under sig denna lukrativa marknad – och använder våld och mord i kampen för att få kontrollen över förmedlingen av eftertraktade förstahandskontrakten?

Det är i denna värld mina tre barn, varav det äldsta är på tröskeln att skaffa eget, växer upp. I denna ekonomiska verklighet, där våra makthavare beslutat att hålla en priviligierad elit på gott humör, ska de ge sig ut och försöka skaffa någonstans att bo. Sveriges, Göteborgs och Stockholms politiker – för att bara nämna några – ställer dem inför fyra val:

  1. Stå i bostadskö och flytta hemifrån vid 45.
  2. Gifta sig rikt och flytta in hos maken/makan.
  3. Använda The bank of mum and dad till att köpa sig förbi kön. En lösning som praktiserats flitigt de senaste åren – vilket gett oss priser runt 2,5 miljoner för en mindre garderob.
  4. Betala maffian för ett svartkontrakt. Billigare och snabbare än alternativ 1 och 3, även om det kan leda till blåsning eller i värsta fall ond bråd död.

Med ovanstående val är det uppseendeväckande inte att ungdomar bor kvar hemma allt längre. Det fantastiska är ju att de lyckas hitta någonstans att bo överhuvud taget.

Intressant?

Fler om , , ,