Den ryska propagandan har under lång tid siktat in sig på att sprida Putinismens skruvade verklighetsbild i sociala medier. Efter att medierna förtjänstfullt avslöjat de ryska ”trollfabrikerna”, är de flesta av oss dock medvetna om vad som pågår – även om ledande tidningar fortfarande välvilligt upplåter utrymme för Putins stödtrupper.

Däremot har vi varit mycket sena att vakna när det gäller terrorgruppen IS – eller daesh som är det mer passande namnet – mycket framgångsrika propaganda på nätet. Denna islamistiska främlingslegion må ha vunnit vissa militära segrar, men de ojämförbart största framgångarna har de haft på Facebook, som blivit det bestialiska mördarbandets främsta reklam- och rekryteringskanal. I sociala medier har daesh fått fritt spelrum för att etablera en bild av sig självt som oövervinneligt – trots att det territorium de faktiskt kontrollerar är begränsat till ett par ökenvägar i Syrien och Irak. Platser där ett maktvakuum  lämnat fältet öppet för terroristernas erövringar. Genom filmer som visar massavrättningar, halshuggningar och andra bestialiska sätt att mörda civila i de ockuperade områdena – publicerade på Youtube och Facebook – vill terroristerna ingjuta skräck i sina motståndare – och samtidigt locka nya potentiella folkmördare att ansluta sig. (Själva rekryteringsprocessen i sociala medier har Aftonbladet skildrat i en mycket bra artikelserie.)

Och vi har hittills i allt väsentligt gjort jobbet för dem, genom att sprida filmerna och underblåsa bilden av ett gäng mördare och barnvåldtäktsmän som en ”arme” som etablerat en egen stat.

Samtidigt döljer denna nätpropaganda det faktum att daesh håller på att förlora greppet – det så kallade kalifatet som gruppens ledare Abu Bakr al-Baghdadi utropat i den syriska staden Raqqa är på fallrepet och efter de kurdiska framgångarna i norra Syrien, där PKK:s självförsvarsstyrkor YPG och YPJ (som består av endast kvinnliga krigare) drivit ut IS ur stora delar av det som kurderna själva kallar Rojava.

telabyad

Aktuell karta över de områden som kurdiska styrkor erövrat längs gränsen mot Turkiet. Klicka för att komma till ursprungskällan.

För några veckor sedan kastades daesh ut från den strategiska gränsstaden Tel Abyad, som fungerat som införselväg av både vapen och stridande från Turkiet. Även den viktiga knutpunkten Ayn Issa erövrades nyligen, och YPG/YPJ kontrollerar nu, tillsammans med styrkor ur den Fria syriska armén, de stora försörjningslederna till Raqqa bara några mil bort. Enligt Pentagon har IS nu förlorat 25 procent av sina erövrade områden.

Det ser alltså ut som att al-Baghdadis kalifat lever på lånad tid.

Den förre israeliske premiärministern Ehud Barak intervjuades nyligen om sin syn på IS i ryska propagandakanalen RT (styrd av Putin, ska tilläggas). Barak, med 35 års tjänstgöring i IDF, där han avslutade sin karriär som generalstabschef, är inte särskilt imponerad av IS landvinningar. ”En samordnad insats mot terrorgruppen skulle kunna radera ut den på ett par dagar”, enligt Ehud barak.

Baraks bild förstärks av hur de kurdiska självförsvarsstyrkorna besegrat IS i varenda strid sedan förra sommaren. Idag kontrollerar kurdiska styrkor – trots stor brist på tunga vapen – stora delar av norra Syrien. Ställd mot en motiverad och stridsvan armé, flyr daesh med svansen mellan benen – eller försöker spränga sig i luften för att om möjligt ta med sig några motståndare i döden.

Så när vi läser om daeshs ”offensiver”, så är det inga militära aktioner det handlar om, snarare deseprata terrordåd. Som när IS i förra veckan smög in i Kobane via Turkiet (Nato-landet som alltså aktivt hjälper terroristerna) och mördade hundratalsobeväpnade kvinnor, barn och gamla. Det är alltså en ”offensiv” mot civilbefolkningen som det skrivs om – någon militär offensiv har gruppen inte klarat att genomföra.

Att IS-propagandan i sociala medier äntligen börjar bekämpas är ett viktigt steg. Ett annat viktigt steg måste vara att vi slutar att agera nyttiga idioter för terroristerna – framför allt genom hur vi skriver om dem.  IS är allt annat än oövervinnerliga, de har inte någon ”stat”, och de ”avrättar” inte människor – de är kallblodiga mördare.

Istället för att hjälpa till att bygga propagandabilden av denna terrorgrupp, en bild som maskerar det faktum att kalifatet just nu vilar på lerfötter, vore det på sin plats med en nykter verklighetsbild av läget. Och den är att IS kommer att förlora, om eller när motståndarna bestämmer sig för att göra gemensam sak och driva ut ”kalifen” al-Baghdadi från sin huvudstad.

En intressant aspekt är den psykologiska effekten av att just kvinnliga soldater slåss mot daesh – en effekt som kan vara av stor strategisk betydelse. I den indoktrinering som IS-rekryterna sätts för, utlovas nämligen garanterad plats i paradiset för den som dör i strid – men bara om det är en man som håller i vapnet. I annat fall väntar helvetet. I Mustafa Cans reportage från det befirade Kobane, vittnar en ung kvinnlig YPJ-soldat om hur terroristerna flyr i panik när kvinnorna anfaller.

”Du skulle ha sett hur rädda IS var för oss; att dödas av en kvinna är att inte hamna i paradiset där 74 jungfrur väntar på den helige krigaren, skrattar Agri Arab när vi närmar oss gårdsplanen där ett tiotal unga soldater uppehåller sig.”

Med lite mer kvalificerat stöd till de heroiska kämparna i kurdiska YPG/YPJ – framför allt tyngre vapen som sagt – hade det inte dröjt särskilt länge innan Abu Bakr Al-Bagdadhi släpats upp ur det hål där han sitter och trycker i huvudstaden Raqqa, för vidare leverans till en varmare plats.

Det är den berättelsen vi borde sprida, istället för att okritiskt agera rekryterare åt barbarer och mördare.

Intressant?

Fler om , , ,