Väljarna har fått lära sig att de egentligen är sverigedemokrater

Chockvågorna efter den färska Yougov-mätningen, som krönte SD till Sveriges största parti, håller fortfarande på att fortplanta sig genom den politiska samhällskroppen. Fortfarande befinner sig många i förnekelsefasen, andra har så smått börjat vakna, medan vissa befinner sig i full panik inför utsikterna att Jimmie Åkesson snart – eller kanske redan – leder Sverige största parti.

Fast ändå: de har nu fått skörda vad de sått, alla de politiker, debattörer och Twittertyckare som aldrig försuttit en chans att kalla sina åsiktsmotståndare för fascister och rasister. Som aldrig missat ett tillfälle att utpeka motståndaren som SD-troll i smyg. Som aktivt begravt all diskussion i de frågor som en majoritet av svenska folket anser vara de viktigaste för de folkvalda att faktiskt lösa med argumentet att diskussionen i sig själv ”gynnar SD” eller att debattören fiskar i grumliga vatten. Det har till och med gått så långt som att ledarskribenters musiksmak numera anses vara skäl att placera dem på samma planhalva som Åkesson.

Detta beröringsskräck, detta ängsliga positionerande, detta ständiga stigmatiserade har blivit fullkomligt  förödande för det offentliga samtalet. Varje människa – politiker eller medborgare – som ens nuddar vid det faktum med att Sverige riskerar en storskalig systemkollaps som en följd av att rekordstort antal flyktingar och anhöringinvandrare ska beredas bostäder, svenskundervisning, läkarvård och – framför allt – jobb, riskerar att bli omgående förvisad till det bruna hörnet av en aggressiv debattmobb. Är du orolig för att handgranaterna regnar i centrala Malmö? Lågpannade SD-kräk! Har du inte fattat att våldet minskar?

Och ifall någon känner en ängslan för att det växer upp 100-tals kåkstäder runt om i landet medan stadsparkerna förvandlas till offentliga toaletter – ställ vederbörande i det bruna hörnet direkt, utan att passera gå. När förorter brinner och flera delar av landet allt mer antar skepnaden av en failed state, där beväpnade gäng kastar bomber på polisen och ambulanser inte längre vågar rädda nödställda  – då går tyckonomerna i spinn och vill förbjuda ordet ”förort” istället för att föreslå lösningar på själva problemet. Den som talar om missförhållanden i orten måste ju trots allt vara Sverigedemokrat, innerst inne.

Så nu står vi där. Ledande politiker och  rättrådiga debattörer har tillsammans lärt den svenska väljarkåren att  de frågor som de tycker är angelägna att lösa – just de frågorna är sådana som hör hemma hos Sverigedemokraterna och ingen annanstans. Särskilt framgångsrika i konsten att visa sina egna medlemmar på dörren har LO varit, där SD nu är största parti.

Själva vill ”statsbärarna” S och M inte alls befatta med jobbiga problem, utan ägnar sig i stället åt att lugnt och metodiskt flytta runt däcksstolarna. Eller mer konkret, de debatterar färg på plåster eller föreslår sovmorgon i gymnasiet.

Med Decemberöverenskommelsen befäste sju av åtta partier, svart på vitt, dessutom att det bara fanns ett oppositionsparti som den eventuellt missnöjde under rådande förhållanden kunde rösta på – ett budskap som verkar ha framgått tydligt. Genom långt och enträget arbete har sjuklövern  slutligen lyckats övertyga var fjärde svensk att de hör hemma i SD.

Termen ”nyttiga idioter” har fått en helt ny innebörd.

Fotnot: Jag avskyr SD och skulle aldrig nånsin fundera på att lägga min röst på ett parti med sina rötter i nynazismen. Samtidigt inser jag att den exempellösa framgången för partiet inte handlar om att folk faktiskt sympatiserar med partiet – opinionsframgångarna är istället ett kvitto på att något på allvar har gått sönder i Sverige.

Fotnot 2: Bara att behöva författa en dislaimer som den ovan bevisar om något hur dysfunktionellet debattklimatet egentligen är.

Intressant?

Fler om , , ,

  • Björn Törnvall

    Tack Göran för ännu en träffsäker analys av det politiskt
    handlingsförlamade Sverige! En situation, som väcker förundran i vår omvärld.
    Att sjuklöverns strutsbeteende och den upprörande stigmatiseringen av allt mer oroade medborgare fortsätter, kan möjligen förklaras av, att de flesta viktiga politiska beslut numera fattas i EU, att partistödet gör att partierna inte längre är beroende – eller ens intresserade av sina medlemmar, att partierna väljer våra företrädare och att tredje
    statsmaktens redaktioner på gammelmedia, till allra största delen befolkas av åsiktskorridorens självutnämnda och märkligt enögda ordningsmän.

    Att ägna sig åt färgen på hudfärgade plåster, HBTQ-certifiering
    av bibliotek och omskrivning av Tintin och Pippi Långstrump, istället för att
    öppet debattera och över partigränserna fatta beslut om vårt försvar, vår
    långsiktiga energiförsörjning och hur invandringen kan anpassas till våra
    ekonomiska förutsättningar, bäddar för den politiska kollaps och väljarrevolt
    vi nu ser utspelas.

    Jag ser ingen mening med att leta efter partier med en fläckfri historia, inget av dem är utan skuld eller skelett i garderoben. Det beror bara på hur långt vi är beredda att se tillbaka. Däremot tycker jag att vi måste kräva, att de vi valt att representera oss i riksdagen, skall känna respekt för sina uppdragsgivare och ha tillräckligt med civilkurage, för att föra en meningsfull debatt och dialog med alla riksdagspartier. Nuvarande
    barnsliga partitaktiska sandlådebeteende är ovärdigt Sveriges riksdag och en stor fara för
    demokratin.

    Slutligen, du skrev det själv, det är mycket oroande om debattklimatet kräver en ”disclaimer” av det slag du kände dig tvungen att lägga in beträffande din egen syn på SD. Vart tog de grundlagsskyddade yttrande- och åsiktsfriheterna vägen i Sverige? Detta politiskt grundade åsiktsförtryck i media, är ett betydligt större hot mot demokratin, än att väljarna nu protesterar genom att rösta med fötterna.

    • Jag kan bara hålla med dig, Björn. Jag har ju bloggat i ett antal år nu och känner hur takhöjden sjunker för varje inlägg. Ibland känns det som om man är en menig menig skyttegravssoldat, vars enda fokus är att leva för att strida ännu en dag.Jag känner emellertid att vi är nära en brytpunkt nu, det har varit en brist på vanligt sunt förnuft i den offentliga debatten alldeles för länge och behovet av att tala fritt är massivt. Men jag vågar inte riktigt hoppas ännu…

      • Björn Törnvall

        Göran, just ditt och andras orädda och envisa bloggande utanför den PK åsiktskorridoren har ett oerhört stort värde. Vi som var med under den evighetslånga och mörka tid, när de totalitära regimerna bakom järnridån fanns som ett ständigt hot på andra sidan Östersjön, minns de regimkritiska illegala nyhetsbrev och stencilerade tidningar, som under mycket stort risktagande då spreds av modiga frihetstörstande människor i dessa länder.

        Aldrig trodde jag att detta fåtalets åsiktstyranni, skulle kunna bli något av
        en norm, även i det så fria Sverige. Jag medger gärna, att jämförelsen
        mellan klimatet för en öppen diskussion och åsiktsfrihet i Sovjetunionen och dess dåvarande lydstater, med de tilltagande svårigheterna för kritiker av utvecklingen i Sverige, att få höras i de traditionella mediakanalerna , kan tyckas vara väl grovt tillyxad.
        Men ändå, vi måste alla fundera på vad det egentligen innebär, när en politisk minoritet med makten över det, som släpps fram i media
        bestämmer vad, som är korrekt att tycka, säga eller trycka. När våra riksdagspolitiker i den politiska adelns egenintresse, totalt struntar i uppdraget från sina väljare, vart är vi då på väg?

        Det känns faktiskt rätt komiskt att minnas den upphetsade debatt, som rasade för ett antal år sedan i den svenska ankdammen, om koncentrationen av ägandet av massmedia. Man sköt då in
        sig på den påstådda faran med familjen Bonniers stora ägarroll i svenska media. Var finns alla upprörda röster i de så ”fristående” gammelmedia idag, om den kvävande PK åsiktskorridoren eller ”demokraturen”, som Ville i Momåla i rättsrötedebatten på 60-talet kallade minoritetens diktatur?

        Fortsätt för allt i världen med dina tänkvärda inlägg på din blogg! Gammelmedia går mot sin undergång, i takt med att allmänheten efter hand upptäcker, att den ständigt utsätts för en välregisserad daglig hjärntvätt, vars budskap ligger allt längre ifrån det, som de många upplever som rätt och rimligt. Som ”menig” skyttegravssoldat gör du en
        mycket viktig insats för den fria debatt, som måste börja föras i det Svenska fågelbadet.