climate_sensitivity

Åsiktskorridoren är i fokus igen, efter att opinionsinstitutet Demoskop på eget bevåg mätt allmänhetens benägenhet att öppna munnen och tala fritt i olika frågor. Resultatet är inte helt oväntat att det är betydligt lättare för dem till vänster att tala fritt än de som bekänner sig till liberala eller( ännu värre) konservativa ideologier. Alltså precis vad de flesta av oss redan visste, särskilt vad gäller de mediekanaler som innefattas i begreppet public service.

För oss som varit engagerade i andra debatter än den om migration och integration – som klimatpolitiken – är detta långt ifrån nytt. Sedan decennier tillbaka råder det en hård gallringsprocess för vilka ståndpunkter inom miljö- och klimatområdet som tillåts ypptas i SVT och Sveriges radio (och för all del också i de större tidningarna). De goda nyheterna – som att världen blir allt grönare och att att världen har åtta gånger fler träd än man tidigare trott – förbigås med tystnad, medan skräckscenarier, anektdotiska kopplingar mellan förväntade temperaturstegningar och orkaner, skogsbränder och sandbankar i Alaska som eroderar bort får flitigt med medietid.

Budskapet som förmedlas är att om vi inte genast slutar åka, bil, äta kött, resa på semester eller lägger ner all energiproduktion förutom vindkraft och solpaneler och nöjer oss med att bara ha tillgång till el nere i vår jordkula när vinden blåser – ja då är mänskligheten stekt. Oftast kommenteras dessa nattsvarta framtidsspaningar av Sveriges mest framgångsrika klimatentreprenör, Johan Rockström, som med åren byggt upp ett svenskt skattefinansierat larmimperium. Rockström hävdar, ofta med stöd framför allt av tyska Potsdamuniversitetet och dess allt mer extrema professorer, att det inte bara är det så kallade tvågradersmålet som ligger brunt till om vi inte ställer om genast till 1700-talstillvaro. Det riskerar då att bli hela 4-6 grader varmare eller mer, varvid alla möjliga planetära gränser sprängs och Jorden kastas in i en negativ spiral av galopperande värme, stormar och massutrotningar.

Detta alltså enligt public services flitigast anlitade klimatforskare. Någon annan åsikt ryms inte, vilket fått till följd att de flesta har tröttnat på att ens försöka invända mot överdrifter och rena felaktigheter – jag skriver i princip aldrig om ämnet själv längre, det här får ses som ett undantag.

I verkligheten är det emellertid allt färre som håller med om de nattsvarta domedagsscenarierna, men det blir vi sällan eller aldrig informerade om. För det handlar som så ofta i public services fall om att uppfostra snarare än att upplysa.

BIlden högst upp hittade jag via tyska NoTricksZone för en tid sedan, och är en sammanställning av aktuellt forskningsläge inom klimatvetenskapen. De röda och gröna prickarna representerar forskningsresultat kring det område som kallas klimatkänslighet (climate sensitivity). Det vill säga hur mycket medeltemperaturen förväntas öka vid en fördubbling av koldioxidhalten i atmosfären. Och ju längre tiden gått, desto mer har larmen skruvats ner. De senaste rönen pekar mot ett värde på 1,3-1,5 grader, vilket innebär att det börjar etableras ett slags konsensus i den lägre delen av det spann som FN:s klimatpanel pekat ut (1,5-4,5 C) för förväntad temperaturökning vid en co2-dubblering.

De så kallade förstärkningseffekter som forskarna tidigare räknat med, ser alltså ut att vara betydligt svagare än tidigare trott.

Vad detta innebär i praktiken är – ifall det stämmer – att oavsett hur mycket olja och kol vi bränner kommer det att bli svårt för att inte säga omöjligt att pressa upp den globala medeltemperaturen över de två grader som FN:s klimatpanel satt upp som mål för de internationella klimatförhandlingarna. Alltså spelar det ingen roll vad världen kommer överens om i Paris i höst.

För mig borde detta vara en nyhet väl värd att diskutera exempelvis i SVT:s vetenskapsprogram. Det saknas förvisso inte skäl att satsa på forskning kring rena energikällor och fasa ut så mycket som möjligt av både kol och olja – men debatten borde föras föras med vetenskapliga observationer som grund, inte överdrifter och förenklingar.

Ändå är de enda forskningsresultat som rapporteras de som ligger till vänster på skalan ovan – ofta 10-15 år gamla –medan den senaste forskningen som visar på betydligt lägre känslighet än vad klimatmodellerna hittills räknat med förbigås med tystnad. Det är svårt att se att detta bara skulle vara en slump.

Vad värre är – den som vågar framföra åsikten att det kanske inte råder det panikläge som forskare, politiker och aktivister varnat för, stämplas raskt som någon av samma skrot och korn som förintelseförnekare, för evigt dömd att kräla omkring nere i helvetets nionde krets, i sällskap av de stora oljebolagen som finansierar en i hemlighet. Och då är det inte ”förnekare” som står bakom forskningsresultaten, som publicerats i erkända vetenskapliga tidskrifter, vederbörligt faktagranskade, eller ”peer reviewed”.

Ändå hör vi inget om dem. Det enda som låter är Rockström och hans larmorkester.

That’s the åsiktskorridor for you!

Intressant?

Fler om , , ,