bunker3

Tunnelrören i Mussolinis egen ”führerbunker”. Den blev aldrig helt klar innan diktatorn tvingades bort från makten.

Rom, den eviga staden. Platsen där mångtusenårig historia finns rakt under fötterna, var helst man går. Människor från hela världen vallfärdar till staden, och köerna ringlar sig kilometerlånga till turistmagneter som Colosseum, Forum Romanum och Petersplatsen i Vatikanstaten.

I en annan del av Rom, i den lummiga parken som omger den lyxiga Villa Torlonia, råder dock lugnet och tystnaden. Den stora vackra parken med de många pampiga 1800-talspalatsen, mitt i den stökiga italienska metropolen, är nästan folktom denna gråtunga eftermiddag sent i oktober. Ändå är detta antagligen en av Roms allra mest intressanta historiska platser – en plats som som bevarats i en slags tidskapsel, närmast orörd sedan 70 år.

Här bodde nämligen den italienske diktatorn Benito Mussolini tillsammans med sin fru och sina fem barn under många år – från 1929 fram till sommaren 1943 då han avsattes – och det var här som han i början av 40-talet inledde ett närmast frenetiskt bunkerbyggande. Benito Mussolini, ”Il Duce”, var nämligen livrädd för att dö i ett bombanfall. Efter att ha tagit del av förödelsen efter de allierades räder över tyska städerna, fruktade han för att Rom skulle bli nästa måltavla – en oro som blev allt starkare i takt med att britter och amerikaner pressade tillbaka italienska och tyska styrkor i Nordafrika. Framför allt var han skräckslagen inför utsikten att han själv skulle bombas i sin lyxiga villa mitt i Rom när han sov. (Han hade förviss  fog för denna oro – efter kriget visade det sig att RAF hade långt framskridna planer på att bomba både hans hem och parlamentet, Palazzo Venezia i topphemliga ”Operation Dux”.)

Därför lät diktatorn bygga om vinkällaren på tomten till ett skyddsrum, komplett med gassäkra dörrar och kommunikationssystem så att han inte skulle tappa kontakten med sina styrkor ifall han behövde ta sin tillflykt hit. Denna bunker konstaterades vid en senare kontroll ligga för ytligt och ha för dåligt skydd för att klara en direktträff från allierade bunkerbomber. Dessutom låg vinkällaren ett par hundra meter från huset – vilket innebar att diktatorn och hans familj vid ett flyglarm skulle tvingas att springa oskyddade över öppen terräng.

bunker2

Den omgjorda vinkällaren i Villa Torlonias trädgård konstaterades vara av för dålig kvalitet för att klara en direktträff från allierade bomber.

Därför byggdes istället köket i källarvåningen i den stora huvudbyggnaden, ”Casino Nobile”, om till nytt skyddsrum, komplett med gasslussar och tjockare betong. Men inte heller detta skyddsrum stillade Mussolinis oro, så i december 1942 gav han order om ännu ett bunkerbygge, denna gång ännu djupare under jord. Bunkern bestod av metertjocka cylinderformade betongelement, formgivna för att bättre stå emot och reflektera sprängverkan i bomberna.

Konstruktionen försenades dock på grund av markförhållandena, och till råga på allt stötte bunkerbyggarna på fornlämningar från romartiden som enligt italiensk lag inte fick förstöras. I juli 1943, efter landstigningen på Sicilien, inledde de Allierade flygattacker i stor skala mot Rom. 60.000 bomber fälldes, tiotusentals dog och stora delar av den fattiga arbetarstadsdelen San Lorenzo mitt i Rom lades helt i ruiner under det mest intensiva anfallet den 19 juli då 521 allierade bombplan fällde allt vad de hade. Bara dagar senare avsattes Mussolini och kastades i fängelse. Italien dumpade Tyskland och gick istället med på de Allierades sida i kriget.

Då var diktatorns nya, supersäkra bunker ännu inte helt klar, och arbetet upphörde.

bunker4

Villa Torlonia i centrala Rom, där Benito Mussolini bodde i 14 år.

Faktum är att Mussolini inte hann sätta sin fot i någon av sina tre bunkrar. Idag ligger de kvar, fortfarande, i skick som nya efter mer än 70 år.

Sommaren 2014 öppnades bunkrarna för allmänheten för första gånger, och guidade vandringar, som hålls tre gånger i veckan, bokas enkelt på Sotteranei di Roma. Det kostar knappt 70 kronor att uppleva vingslagen från den kanske mörkaste tiden i Italiens moderna historia. Underligt nog är det enkelt att få plats, och det är garanterat väl använda pengar.

Intressant?

Fler om , , , ,