På väg att förstöra för våra barn igen. Foto: Max Pixel

Debatten om att flygandets vara eller inte vara har under senare tid antagit närmast hysteriska proportioner. Det närmast religiösa skuld- och skambeläggandet av flygresandet är långtifrån nytt, men tidigare har stigmatiseringen av folks semesterresor framför allt drivits från vänsterhåll. Vilket förstås varit fullt rimligt, eftersom socialismen alltid motsatt sig idén att skatteboskapen ges alltför stor frihet att förflytta sig. (Flera socialistregimer har dessutom gjort sig kända för att låsa in hela sin befolkning när chansen yppat sig.)

Oavett om färdmedlet är bil, flyg, mc eller moped har det  motarbetats frenetiskt av vänstern – här i Sverige framför allt representerat av v och mp. Tågresor har accepterats – sådana är ju enklare att hålla koll på och går dessutom oftast inrikes. Och så är de praktiska när det gäller att  transportera icke önskvärda individer till avlägsna och kyliga delar av nationen där de slutar att tjafsa emot.

Hur som helst – det nya med den nygamla flygdebatten är att den framför allt förs av det vi kan kalla den urbana, livsstilsliberala medelklassen. Personer som länge hyllat den personliga friheten vill nu inget annat än att isolera sig i sina innerstadslägenheter och stämmer in i de allt mer högljudda kraven på nolltolerans mot flygresor. För att klimatet kräver det. Och baaaarnen.

Att döma av det höga tonläget från allt från På spåret-deltagare och kända sångerskor kan man lätt ledas att tro att just svenskarnas flygresor är det enda som står emellan en dräglig framtid för våra barn och den totala domedagen med brinnande skogar, missväxt, svält och ett Stockholm under fem meter vatten.

Därför kan det vara på sin plats att granska lite siffror – hur stor miljöpåverkan har egentligen svenskarnas flygresor i praktiken? När man tittar närmare på några av de argument som kastas runt i debatten, visar sig att de inte stämmer över huvud taget – som den återkommande faktoiden att flyget släpper ut mer än biltrafiken. För att komma fram till detta resultat måste man nämligen ägna sig åt avancerad kreativ bokföring och antaganden som har tveksamt faktaunderlag.

Vilket besynnerligt nog verkar vara exakt vad svenska myndigheter, som Naturvårdsverket, ägnar sig åt. Just detta verk ansvarar dessutom för rapporteringen av de svenska utsläppen inom ramen för vårt deltagande i FN:s klimatarbete.

Så här ligger det alltså till:

Det svenska flygets utsläpp uppgår cirka tre miljoner ton koldioxidekvivalenter, varav inrikesflyget står för en sjättedel. Jämfört med utsläppen från biltrafiken som är drygt 10 miljoner ton, kan man därför undra hur man kan komma fram till argumentet att flyget påverkar klimatet mer än Sveriges alla bilar tillsammans.

Förklaringen till detta är att utsläppen från flygets utsläpp mångdubblas med kreativ bokföring i den högre skolan. Och återigen – detta sker av samma myndighet som ansvarar för att korrekt information rapporteras till internationella samarbetsorgan som EU och FN-organet UNFCCC. Så här skriver verket på sin hemsida (min fetning):

De uppskattade totala utsläppen från svenska invånares internationella flygresor år 2014 är cirka 11 miljoner ton koldioxidekvivalenter. Det kan jämföras med 2,3 miljoner ton som rapporterats enligt internationella riktlinjer. De uppskattade utsläppen inkluderar klimatpåverkan på hög höjd och är baserade på resvaneundersökningar samt antalet flygresor under perioden 1990-2014.

På naturvårdsverkets hemsida redovisas flygets utsläpp med nedanstående grafer. Observera den undre grafen som visar de faktiska utsläppen som baseras på faktisk mängd tankat flygbränsle vid svenska flygplatser. Detta är den rapportering som ligger till grund för FN:s klimatpanels, IPCC, beräkning av de globala co2-utsläppen, och varje land rapporterar in på detta sätt.

De faktiska rapporterade utsläppen är bara en fjärdedel av de ”uppskattade”.

Titta sedan på den övre kurvan som sägs visa flygets verkliga utsläpp. Denna landar på en betydligt högre nivå, 11 miljoner ton CO2-ekvivalenter och alltså därmed mer än landets biltrafik. Hur går då detta till? Jo, genom att dels fördubbla de faktiska utsläppen med hänvisning till flygmotorernas utsläpp av andra växthusgaser på hög höjd, där de anses göra större skada (denna omräkning görs även av IPCC). Framför allt är det vattenånga som släpps ut, manifesterade via så kallade kondensstrimmor (eller chemtrails för alla miljöpartister). Detta vatten räknas alltså om till koldioxid och vips har de faktiska utsläppen dubblerats. Det ska dock sägas att forskare inte är eniga om vilken effekt dessa utsläpp av vattenånga på 10.000 meters höjd har för inverkan på klimatet, bland annat är klimatforskaren Markku Rummukainen skeptisk till att göra för stora antaganden baserat på vattenångan från flyget. I praktiken handlar det ju om samma sak som molnbildning på hög höjd, och just hur molnbildningen faktiskt påverkar klimatet är något som fortfarande är den stora och svåra frågan för klimatvetenskapen. (Moln kan hindra utstrålning och göra planeten varmare, samtidigt som de kan hindra instrålning och därmed kyla ner den.)

Hur som helst, efter denna fördubbling återstår fortfarande 5 miljoner ton ”saknade” svenska utsläpp för att Naturvårdsverkets beräkning ska gå ihop. Varifrån kommer då dessa?

Jo, genom en kreativ twist räknas även svenska flygresor i andra länder in i det svenska flygets miljöskuld. En svensk turist som tar ett inrikesflyg i Australien finns alltså med i beräkningen av de svenska flygutsläppen – detta trots att Australiens miljömyndigheter bokför dessa utsläpp även på det egna landets CO2-budget. Alltså räknas svenskens flygresa dubbelt. Detta görs mig veterligt inte för någon annan bransch – det är ju som att vi skulle börja räkna in utsläpp som sker när svenska bilister tankar i utlandet, eller hyr bil i Thailand.

Slutprodukten blir att det svenska flyget skylls för att orsaka nära fyra gånger så höga utsläpp som det faktiskt ger upphov till. Och detta är ingen räknemiss. I den nyligen lanserade webbtjänsten Klimatkontot  där man som privatperson kan gå in och kolla sina egna klimatavtryck finns dessa felaktigheter med i beräkningsmodellen. Branschorganisationen Svenskt flyg har uppmärksammat miljöinstitutet IVL, som ligger bakom tjänsten, på felet men bara mötts av en gäspning.

Min klimatpåverkan är relativt låg – om jag bara inte ägnat mig åt oskicket att flyga för nöjes skull hade världen säkert sett annorlunda ut.

Det är ganska anmärkningsvärt att svenska myndigheter bidrar till att sprida rena felaktigheter på detta sätt. Det göder i sin tur misstankar om att dessa kanske ägnar sig åt ren aktivism i syfte att driva opinion mot företeelser som myndigheten inte anser önskvärda – i det här fallet flyget.

Det är värt att återigen påpeka i att Sveriges andel av de globala CO2-utsläppen uppgår till 0,2 procent, eller två promille. Av dessa  utgör flyget cirka fyra procent, eller 0,04 promille av de totala co2-utsläppen om jag räknat rätt.

Vad som inte heller berörs särskilt ofta är att de totala svenska utsläppen faktiskt minskat med 34 procent sedan 1990, och att bara Sveriges markanvändning (framför allt växande skogar) suger upp 43 miljoner ton CO2 årligen. Detta kompenserar med råge för utsläppen för både väg- och flygtrafiken samt svensk industri. Denna statistik finns enkelt tillgänglig för alla som vill kontrollera.

Samtidigt planerar Kina att bygga 1600 nya kolkraftverk runt om i världen, och hyllas som miljöhjältar.

Tala om att sila mygg.

Intressant?

Fler om , , ,