Enligt kvinnan, som intervjuats i Läkartidnignen, hindrades hon av häktesvakten från att sova. En gång i halvtimmen kom han in till läkaren och tvingade henne att stå upp. När hon till slut vägrade, tog vakten tag i henne handgripligen och tryckte upp henne mot en vägg eller mot sängen. Läkaren vägrades dessutom mat under nästan ett dygn.

Värt att notera är att det inte handlar om någon inhyrd Securitas-biff utan hjärna – utan en utbildad polisman som självklart är medveten om vilka rättigheter en häktad har, men högaktningsfullt struntar i det. Kanske reagerade han med avsky mot läkaren, som var häktad för ett vidrigt brott – barnamord – och tänkte hjälpa åklagaren genom att mjuka upp henne lite inför förhöret. Lite waterboarding kan ju göra underverk när det gäller att få fångar att samarbeta, har det visat sig i Guantanamo.

Barnläkaren var dömd på förhand, det enda som återstod var ju att få henne att erkänna!

Oavsett om barnläkarens uppgifter är sanna eller ej kommer ärendet naturligtvis att avskrivas i brist på bevis. Vilket för övrigt sker i ungefär 100 procent av fallen där poliser utreder sig själva. För det är långtifrån första gången häktespoliserna anklagas för brutalitet – dock brukar det vara människor betydligt längre ner på samhällsstegen som råkar ut, sådana som ändå ingen bryr sig om att lyssna på.

Ändå borde det inte vara svårt att kontrollera barnläkarens uppgifter; videoövervakning är standard på våra häkten och det borde inte vara särkskilt komplicerat att etablera om vakten i fråga sparkade till dörren till kvinnans cell en gång i halvtimmen. Men det kommer givetvis inte heller att ske, eftersom inspelningarna säkerligen har ”raderats” eller kommit bort. Business as usual alltså.

Möjligen konstateras det i någon utredning att vissa rutiner brister, vilket brukar var det ryggmärgsmässiga beteendet hos makthavare att försöka släta över när folk beter sig som idioter.

Intressant?

Aftonbladet 1, 2, Metro 1, 2, Expressen

Andra bloggare om samhälle, barnläkaren, polisen, tortyr, guantanamo

Related posts:

1. Klart Rumpan ska ha lite påökt

På väg ner i djupet.

Man ska visserligen inte raljera med svåra olyckor där människor fått sätta livet till, men det är svårt att inte se det jättelika kryssningsfartyget Costa Concordia, som ligger kantrat utanför Genoa, som en slags metafor för det likaledes havererade Europrojektet.

Som Richard North uppmärksammar på sin blogg, gick det gigantiska fartyget under EU-flagg och var byggd med en riskfylld konstruktion. När hon kraschade med hög fart mot ett rev, tog fartyget snabbt in vatten, blev instabilt och kantrade. Nu ligger det och balanserar på kanten till en avgrund; ingen vet om det klarar av ytterligare en storm utan att glida ner i djupet.

Förutom den uppenbara inkomptensen när det gällde att navigera skeppet, var även räddningsinsatserna kaotiska, med en besättning som sprang runt som yra höns och lät passagerarna sköta evakueringen mer eller mindre på egen hand – ett kaos som säkerligen förvärrade konsekvenserna av olyckan. Lägg till detta kapten Herman van Rompuy  Francesco Schettino, som passade på att fly i en livbåt innan räddningsarbetet var avslutat.

Visst, metaforen haltar måhända på en del punkter. EU:s hantering av haveriet i valutaunionen är om möjligt ännu sämre än kapten Schettinos insatser. Dessutom vägrar EU-höjdarna att dela ut livvästar och tvingar alla ombord att följa det sjunkande skeppet i djupet…

Frågan nu är väl vilket som sjunker först – Euron eller Costa Concordia?

Intressant?

GP, SvD, Aftonbladet, Expressen, DN 1, 2, 3

Andra bloggar om kryssningar, eu, euro, haveri

No related posts.

”Hon tar ett stadigt grepp om Wilmas hår och drar henne i håret längs gräsmattan.

– Du kommer tillbaka till din SÄNG omedelbums!”

Mormor säger sig vara ”överraskad” av uppgifterna i dotterns bok, och vill inte kommentera dem ”offentligt” – utan tycker att de kunde hanterats inom familjen.

Ingen borde dock vara förvånad över det som dottern beskriver –Anna Wahlgrens metoder, som hon skriver om i den vidriga Barnaboken, ligger ofta snubblande nära gränsen till barnmisshandel.

I detta sammanhang är det viktigt att notera, att Wahlgren aldrig nånsin varit någon auktoritet på barn – lika lite som Hans Scheike varit en framstående psykoterapeut. Hon har ingen utbildning, är ingen forskare – ändå finns det fortfarande många nyblivna föräldrar som ser Wahlgren som en stor auktoritet, och köper hennes befängda råd.

Wahlgrens enda ”kunskap” inom området uppfostran är helt enkelt att hon skaffat 10 barn – varav ett dog i difteri – med sex olika män. Hennes metoder bygger inte på någon forskning, utan bara på egna erfarenheter och allmänt flum. Hon propagerar dessutom mot vaccinering av barn och är med i Kommittén för mänskliga rättigheter, KMR, en grupp med starka kopplingar till Scientologerna.

Vi lever visserligen i ett ett fritt land, men själv tycker jag det är hög tid att Anna Wahlgren stoppas, innan fler barn tar skada av hennes metoder. En bra början vore att bokhandlarna bojkottade Barnaboken.  Ingen människa behöver den, allra minst våra små barn.

Intressant?

Andra bloggar om aga, anna wahlgren, barn, barnbarn

Related posts:

1. Tryckare med Anna Wahlgren
2. Sover spädbarn bäst i foliehatt?

Men chefsåklagare Fredrik Skoglund har hittat ett kryphål i lagen: om man står under någons fostran rubriceras det som våldtäkt mot barn upp till 18 år.

Därför sitter en 32-årig, tidigare ostraffad kvinna nu bakom galler, misstänkt för våldtäkt mot barn. Ett brott som sannolikt ingen av de båda ens i sin vildaste fantasi kunnat föreställa sig som resultat av det fyra månader långa förhållandet. Enligt uppgift lever kvinnan ett utåtriktat liv och är ideellt engagerad i en verksamhet där hon har mycket med barn att göra – antagligen är det i denna position hon kommit i kontakt med pojken, som då alltså ”står under hennes fostran”.

Alltså: är du en hemlös och arbetslös 16-åring som hoppat av skolan, inte ägnar dig åt någon sport där du riskerar komma i kontakt med tränare/ledare och helst bor i en kartong på gatan – då går det bra att ha sex med vilken vuxen kvinna som helst. Men om du går på gymnasiet, så se för allt i världen till att inte göra verklighet av dina (fullt normala) sexfantasier om lärarinnan.

Vi har förstås inte hela bilden av fallet, och det kan givetvis visa sig att den 32-åriga kvinnan faktistk har tvingat 16-åringen till sex mot dennes vilja vid fem tillfällen, och då får jag naturligtvis tillfälle att omvärdera allt och dra på mig stora skämsmössan.

Men oavsett vad som är sant, är åtalet ytterligare en illustration på hur Ecpatsamhället breder ut sig. Ett samhälle där gammaldags kristen sexualmoral tar över – pådriven av lobbyister från amerikansk kristen höger i ohelig allians med ett spektrum av politiker från alla läger. Vi har sett det i fallet med barnporrdomen mot Mangaöversättaren Simon Lundström i Uppsala och i det så kallade BDSM-målet i Malmö, där ingen av de inblandade sade sig vara offer för något brott men där åklagaren Ulrika Rogland ändå drev fallet till hovrätten, av sexualmoralistiska skäl.

I Ecpatsamhället spelar det därför ingen roll om en 16-åring inte anser sig utsatt för våldtäkt. Han är ändå ett offer, utan att förstå det själv, eftersom det sexualmoralistiskt är fel att han har ett intimt förhållande med en dubbelt så gammal kvinna. Detta oavsett om han har uppnått myndig ålder och enligt lagen får ha sex med vem han vill.

I Ecpatsamhället ska ingen tillåtas fotografera någon under 18 utan kläder på sig, och staten ska bestämma vilket slags sex du ska få ha,  och med vem. Och i Ecpatsamhället är det förstås fullt naturligt att innehav av tecknade djur med mänskliga drag kan få dig fälld för barnporrbrott.

Ecpatsamhället är här – och du vet aldrig när det kommer att göra just dig till brottsling.

Intressant?

SvD, DN, GP

Andra bloggar om domstolar, sex, moralism, jurister, barn

Related posts:

1. Här är din Saab, Viktor!

Ett av Proton Banks igenbommade kontor i Aten.

Richard North uppmärksammar en ekonominyhet som av någon anledning inte dykt upp i nyhetsflödet ännu, men som borde göra EU – och framför allt de medlemsländer som är tänkta att ”rädda” valutaunuonen – kallsvettiga inför beslutet att pumpa in ännu fler räddningsmiljarder i det grekiska konkursboet. Turerna i räddningen nyligen av den bankrutta grekiska Proton Bank visar nämligen att det de grekiska finanserna inte bara är uselt skötta – utan att organiserad brottslighet verkar vara stå med hela handen nere i burken med EU:s räddningspengar. Dessutom med benägen hjälp inifrån Greklands centralbank.

Proton Bank, en investmentbank som startades 2001 och sedan 2009 kontrollerats av finansmannen Lavrentis Lavrentiadis – som till vardags håller till i Lichtenstein – blev nyligen föremål för en omfattande utredning om misstänkt pengatvätt och förskingring. Uppemot 6,5 miljarder hade försvunnit spårlöst ut ur banken – till diverse investment- och offshorebolag som Proton av någon anledning inte brytt sig om att kolla närmare.

Men trots de allvarliga brottsmisstankarna fattade Greklands centralbank beslut så sent som i oktober om att rädda Proton Bank till en kostnad av 900 miljoner Euro (8,5 miljarder kr). Pengarna kom i sin tur från den nyinrättade Europeiska stabiliseringsfonden, EFSF, det vill säga EU:s skattebetalare.

Samtidigt som detaljer kring skandalen började läcka ut briserade en bilbomb i Atenförorten Halandri, som totalförstörde fyra bilar. Bomben var uppenbarligen inte utplacerad på måfå – på samma adress bor nämligen den högre tjänsteman på Greklands centralbank vars utredning blottlagt den omfattande kriminella verksamheten i Proton Bank.

According to the police, the bomb was intended as a warning to those who attempt to shed light on these kinds of machinations.

Fler detaljer om händelsen finns att läsa på denna sajt och på Zero Hedge. Även Frankfurter Allgemeine har skrivit om händelsen (på tyska).

Omfattningen av korruptionen i det grekiska banksystemet kan alltså vara större än vad någon hittills vågat tro. Och när möjligheten att rapportera eller lagföra brottslingarna begränsas av hot om dödligt våld, är det osannolikt att det grekiska ekonomiska systemet kan ”räddas” över huvud taget, i alla fall inte under överskådlig tid.

Skappheten och korruptionen i den grekiska statsförvaltningen är allvarlig nog i sig, vilket beskrivits mycket bra av t ex Aftonbladets Peder Kadhammar. Men när det nu visar sig att de hårt prövade europeiska skattebetalarnas pengar försvinner rakt ner i den organiserade brottslighetens fickor – via bulvanbanker i Sydeuropa – lär stödet för EU:s finansiella räddningspaket snabbt närma sig nollpunkten.

Vi betalar – tjuvarna blir rika. That’s Europe for you!

Och under tiden jobbar Tyskland mer och mer febrilt med sitt Worst-Worst-Case-Szenario.

Intressant?

Euro-krisen i SvD 1, 2, 3, DN 1, 2, 3, 4, 5, Expressen

Andra bloggare om politik, ekonomi, eu, korruption, kleptokrati

Related posts:

1. Har demokratin en chans i Grekland?
2. En statskupp i slow-motion
3. Militärkuppen rycker närmare

Diktatorn – efter ambulansfärden.

Överste Gaddafi gömmer sig som den råtta han är i en kloakbrunn. Han släpas ut av mobben, misshandlas och blir misshandlad och skjuten innan han lastas ombord på en ambulans – där den dödligt sårade diktatorn får ytterligare en kula i huvudet. Det exakta förloppet är oklart, men en rebellsoldat poserar på film med diktatorns gyllene pistol, firad som hjälte efter att ha utdelat det dödande skottet.

USA:s utrikesminister kommenterar nyheten med ”Wow”. Det som alltmer ser ut som en ren avrättning, utförd av en blodtörstig mobb av en tillfångatagen diktator hyllas världen över – äntligen är kampen över och en ny demokratisk stat ska uppstå ur ruinerna av de sönderbombade ökenstäderna. Att nu mer eller mindre varenda libyer sitter på sitt eget privata förråd av vapen och ammunition gör emellertid att demokrati och fred kanske långtifrån är det enda möjliga framtidsscenariot.

Utan tvekan fanns det få som förtjänade att få en kula i skallen mer än Moammar Gaddafi – men det ger också en bitter eftersmak till det som skulle kunnat bli den Arabiska vårens Grande Finale: Gaddafi inför rätta för brott mot mänskligheten.

Fast å andra sidan – vem är vi i Västvärlden att döma? Världens största supermakt har ju visat vägen, genom att avrätta sina egna medborgare på utländsk mark – utan vare sig åtal eller rättegång. Och Osama bin Ladin råkade ju oturligt nog få halva huvudet bortskjutet när han skulle gripas i sitt hem i Pakistan av amerikanska marinsoldater.

Nu väntar vi bara på att Gaddafi förs ombord på ett hangarfartyg, och raskt begravs till havs såsom muslimsk sed tydligen föreskriver.

Intressant?

DN 1, 2 , 3, 4, 5, SvD 1, 2, 3 ,4, Expressen

Andra bloggar om libyen, gaddafi, diktatur, revolution, demokrati

Related posts:

1. Gaddafi levererar – vi tiger och sväljer

Ni har väl inte blåst upp de där ballongerna själva, barn?

Samtidigt som världen så sakteliga börjar inse att finansklassen är det stora hotet mot vår framtid, lyser debatten om EU – ett minst lika stort problem – med nästan total frånvaro i den svenska debatten.

Detta trots att EU-lagar och regleringar påverkar våra liv i långt högre utsträckning än vår egen riksdag. Runt 80 procent av alla nya lagar som vi tvingas följa fattas av anonyma byråkrater (varav vissa kallar sig ”politiker”), men vår insyn i och påverkan på denna lagstiftningsprocess är obefintlig.

Ett sådant byråkratpåhitt är EU:s nya Leksakssäkerhets-direktiv, som trädde i kraft vid månadsskiftet. Givetvis utformat för att öka tryggheten för unionens invånare, applåderas lagen givetvis av ”liberaler” som Birgitta Ohlsson, som skriver:

Som konsumentminister välkomnar jag … EU:s nya tuffa leksaksdirektiv som i dag träder i kraft. Vi måste ställa högre krav på leksakers säkerhet.

Den nya lagen innebär bland annat att till exempel visselpipor och flärpar, tidigare vanliga inslag på barnkalas, nu får en åldersgräns på 14 år. Beslutet kommer säkert att rädda minst ett europeiskt barn varje år från att sätta en visselpipa i halsen. Dessutom förbjuds barn under åtta år att blåsa upp ballonger utan att en vuxen övervakar processen. Går ballongen sönder krävs dessutom snabb återvinning av det farliga avfallet – som kan innehålla diverse miljögifter som skadar sjuåringen om han/hon bestämmer sig för att äta upp resterna.

Det går givetvis att raljera kring myndigheters ständiga behov att detaljreglera våra liv, men i fallet EU har vi skapat ett monster. Vi har reducerat stora delar av vår egen demokrati till att fungera som hantlangare åt ansiktslösa byråkrater i Bryssel – och när galenskaperna trots allt påtalas ibland, kan våra makthavare bara rycka på axlarna och säga vi kan inget göra, det är ett EU-direktiv.

Det är just EU-direktiv som gör att Sverige nu tvingas låta prostituerade från EU jobba fritt i Sverige under tre månader – annars hindrar vi den fria rörligheten för varor och tjänster. Att prostitution är förbjudet i Sverige (åtminstone att köpa sex) är här av underordnad betydelse. Och den nya indelningen i elnätsområden, som gör energin dubbelt så dyr för en elkund i Malmö som en i Umeå, beror givetvis också på – ett EU-direktiv.

Någon gång borde även vi lydiga svenskar tröttna på galenskaperna från tomtarna i EU-högkvarteret. Ockupera Bryssel?

Intressant?

Andra bloggare om politik, samhälle, barn, eu

Related posts:

1. Ytterligare en anledning att ignorera EU
2. EU-demokratin firar nya segrar
3. EU:s klimatmål 50 gånger dyrare än katastrofen i Japan

Här ska det odlas skog.

Jag har skrivit tidigare om det vansinniga systemet med utsläppsrätter, som inte bara gett oss svenskar rekorddyra elräkningar utan också skänkt den organiserade brottsligheten en helt ny intäktskälla att ösa ur.

Men det kanske vidrigaste exemplet hittills av hur systemet missbrukas kommer från Uganda, där 20.000 fattiga människor nyligen fördrevs med våld från sin by – en operation där flera dödades. Marken hade sålts till ett brittiskt skogsföretag, New Forests Company, vars affärsidé är att skapa ”hållbar utveckling” genom trädplantering på stora landarealer i Afrika. Som tack för denna insats för miljön kan företaget tillgodoräkna sig utsläppsrätter – som sedan kan krängas bland annat via den Europeiska börsen för utsläppshandel. New Forest Company, som backas av stora investorer som storbanken HSBC, träffade ett avtal med den ugandiska staten 2005, och totalt beräknas intäkterna från utsläppsrätterna för dessa afrikanska trädplanteringar vara värda mer än 12 miljarder årligen.

Man kan alltså säga att en normal svenska villaägare betalar c:a 3.000 kronor per år – för att företag i ”hållbarhetsbranschen”, som New Forests Company, ska kunna generera vinster som är astronomiska i jämförelse med alla andra industrier.

Det är den brittiska hjälporganisationen Oxfam som slår larm. I en artikel i New York Times berättar bybor den brutala historien om hur regimen rensade området på de människor som stod i vägen för skogsföretagets intåg.

 “I heard people being beaten, so I ran outside,” said Emmanuel Cyicyima, 33. “The houses were being burnt down.”

Other villagers described gun-toting soldiers and an 8-year-old child burning to death when his home was set ablaze by security officers.

Systemet med utsläppsrätter, som EU numera i princip är ensamt om att driva, var en del av det sedan länge havererade Kyotoprotokollet från 1997. Systemet har aldrig någonsin fungerat som det var tänkt, och under de år som avtalet varit i kraft inte minskat – utan istället ökat med mer än 12 procent. Vid årsskiftet löper avtalet ut, och alla stora utsläppsnationer, som USA, Ryssland, Kina, Brasilien och Japan (!) har deklarat att de inte tänker skriva under en förlängning. EU kommer förstås hålla fast i det levande liket så länge som det över huvud taget är möjligt, eftersom det drar in stora summor till det omättliga byråkratkomplexet i Bryssel.

Faktum är i alla fall att utsläppshandeln inte har bidragit ett dugg till att rädda klimatet – tvärt om har det ironiskt nog skapat just den situation som det skulle förhindra: horder av klimatflyktingar.

Och detta är inte det enda exemplet på hur hållbarhet och handel med utsläppsrätter missbrukats. Världsnaturfonden, WWF, har köpt en bit regnskog högt upp i de sydamerikanska bergen, med avsikt att kunna ”kapitalisera” denna tillgång till ett värde av hundratals miljarder på marknaden för utsläppsrätter – detta utan att någon som helst sänkning av utsläppen sker. Och till och med svenska Sekab, som skulle frälsa svenska bilister med billig etanol, var för bara några år sedan i Afrika och försökte få fattiga bönder att odla energigrödor istället för spannmål. För att citera Oxfam igen, så sker det just nu så kallad ”land grabbing” i stor skala i fattiga länder, i många fall under förevändningen att rädda världen.

“Too many investments have resulted in dispossession, deception, violation of human rights and destruction of livelihoods,” Oxfam said in the report. “This interest in land is not something that will pass.” As population and urbanization soar, it added, “whatever land there is will surely be prized.”

Alla med någon grad av normalbegåvning inser förstås att ett system där man handlar med luft till astronomiska belopp kommer att missbrukas. Men här har vi tyvärr med EU att göra, där  begrepp som ”vett” och ”verklighetsförankring” är okända bland den ansiktslösa massa av byråkrater som ingen europé någonsin skulle få för sig att rösta på i öppna val.

Det enda goda med den ekonomiska kris som vår kontinent genomlider just nu är att den mycket väl kan innebära ett välbehövligt nackskott för hela det havererade system som kallas EU.

20.000 fattiga bönder i Afrika hade nog önskat att den dagen redan varit här.

Intressant?

Andra bloggare om energi, miljö, elpris, eu, afrika

Related posts:

1. Datorer och Internet skapar inga massmördare

Ett foto från södra tornet, som jag tog i augusti 1984. Norrut syns Midtown och Empire State Building. Det är fortfarande svårt att inse att World Trade Center är borta.

På söndag är det tio år sedan terrorattackerna på World Trade Center och Pentagon, en dag som förändrade världen kanske mer än någon enskild händelse  i efterkrigshistorien. Det främsta målet med attacken mot tvillingtornen var att ingjuta skräck i USA och västvärlden, genom att visa hur sårbart det amerikanska öppna samhället var mot terrordåd. Det sekundära var enligt uppgift att knäcka den amerikanska ekonomin.Wall Streets digitala hjärta var förlagt till de underjordiska våningarna i WTC-komplexet.

Det första målet – skräcken – lyckades Al-Qaida uppnå omgående. Det andra – att sänka USA:s ekonomi, tog lite längre tid än vad Osama Bin Ladin räknat med.

För ett decennium efter WTC-attackerna är USA:s ekonomi i ett sämre skick än den någonsin varit sedan den stora depressionen i slutet av 1920-talet. Budgetunderskottet är astronomiskt, arbetslösheten biter sig fast på rekordhöga nivåer och samhällsservicen monteras ner. Delstater har redan gått bankrutt och USA:s federala myndigheter var snubblande nära att ställa in betalningarna så sent som för en månad sedan.

För den som vill se det, finns det ett tydligt samband mellan USA:s usla ekonomi idag och efterspelet till attackerna mot World Trade Center. Bortsett från de svindlande summor som det kostat att bedriva två krig under tio års tid – i Irak och Afghanistan – har en monstruös säkerhetsapparat byggts upp för att skydda medborgarna mot terrorhotet. Antiterrormyndigheten Homeland Security, som bildades efter 9/11, har idag svällt till närmast ofattbara proportioner. Hundratals miljarder har satsats på allt från säkerhetskontroller på muséer till avancerad övervakning av medborgarnas liv – till stor glädje för den växande privata säkerhetsindustrin, som levererar allt från säkerhetsutrustning på världens flygplatser till privat säkerhetspersonal i konfliktområden (dvs legosoldater).

Trots denna biljonrullning, är risken att utsättas för ett terrorattentat minimal – nu som då. I en undersökning, ”A False Sense of Insecurity”,  slår forskaren John Mueller vid universitetet i Ohio fast följande:

1. Assessed in broad but reasonable context, terrorism generally does not do much damage.
2. The costs of terrorism very often are the result of hasty, ill-considered, and overwrought reactions.

– Antalet människor som dödas årligen av muslimska terrorister eller Al-Qaida-wannabees är kanske på sin höjd ett par hundra utanför krigsområden. Det är ungefär lika många som drunknar i sina badkar varje år, säger Muller i en intervju med L.A. Times. 

Dessutom mister fler amerikaner livet utomlands i trafikolyckor och magåkommor än i terrordåd. Och på hemmaplan är risken att dö av allergiska reaktioner mot jordnötter eller i viltolyckor med rådjur också betydligt större än att drabbas av terror.

Ändå har miljardsatsningarna på närmast absurda säkerhetsprojekt kunnat genomföras med terrorhotet som skäl. Några exempel ur artikeln i L.A. Times:

• I Keith County, Nebraska, med 8.000 invånare, oroade sig myndigheterna för att en Al-Qaida-cell skulle lasta sprängämnen på en motorbåt och spränga en damm. Så Homeland Security betalade för inköp av modern dykarutrustning, undervattensstrålkastare och -radio samt en snabbgående ribbåt med sonarutrustning så att botten på dammen skulle kunna kartläggas i jakten på terrorister.
• Mitt ute på prärien, i Cherry County med 6.148 invånare, satsades tusentals dollar för att avvärja biologisk krigföring  – mot kor…
• I Glendale, en förort till Los Angeles, fruktade polisen att militanta islamister skulle gå till anfall mot DreamWorks eller Disney Campus – lösningen blev att köpa en nio ton tung pansarbil komplett med kanontorn till en kostnad av ett par miljoner.

Och den hysteriska pengarullningen drabbar inte bara USA, hela världen betalar för den svällande amerikanska polisstaten. På Arlanda har  kostnaderna för säkerhetskontroller fyrdubblats sedan 2001, Säpos budget har fördubblats på tio år – och EU startar ett nytt europeiskt nätverk mot terrorn. Vi tvingas förnedra oss offentligt i nakenscanners för att få åka på semester, vi har fått lagar som ger staten tillåtelse att övervaka våra mejl och telefonsamtal – och en uppsjö av totalt verkningslösa regler har införts för att i bästa fall möta gårdagens terrorhot. För det enda vi kan vara säkra på är att nästa gång det sker ett terrordåd kommer terroristerna knappast att ta med sig flytande sprängämnen ombord eller gömma bomber i skorna.

Och samtidigt som om allt fler amerikaner förlorar sina hus, hamnar i arbetslöshet och får se sina sociala skyddsnät monteras ner, lever och frodas det säkerhetsindustriella komplexet i högönsklig välmåga. När det gäller kampen mot terrorismen diskuteras inga nedskärningar – oavsett hur hög notan blir.

I Salon.com skriver kolumnisten Glenn Greenwald:

Nothing has altered the mindset of the American citizenry more than a decade’s worth of fear-mongering  So compelling is fear-based propaganda, so beholden are our government institutions to these private Security State factions, and so unaccountable is the power bestowed by these programs, that even a full decade after the only Terrorist attacks on U.S. soil, its growth continues more or less unabated.

Rubriken på det här blogginlägget är metvetet provocerande. Faktum är att i den långa kampen mot terrorismen finns det ännu ingen segrare, däremot många förlorare. Det öppna samhället, den personliga integriteten och ekonomin till exempel.

Intressant?

DN 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, SvD 1, 2, 3, 4, G-P, SVT, Aftonbladet

Andra bloggare om terrorism, 9/11, 11 september, new york, samhälle

Related posts:

1. Arvet efter terrorkriget

Utan att på något sätt försvara (den konsumtionssvultna?) pöbeln i London, är det förstås så att samhällen där människor får se sina pensionstillgångar raderas ut – av Wall Street- och Cityterrorismen – där tidigare basal samhällsservice som tillgång till el, vatten och omsorg privatiseras och blir mångdubbelt dyrare, där skatter och pålagor gjort att de flesta industrijobben flyttat till Kina,  där den politiska makten emigrerat till Bryssel och stiftar lagar på säkert avstånd från dem som drabbas och där misslyckade chefer i både privat och offentlig verksamhet kommer undan med guldkantade fallskärmar. Sådana samhällen kommer förr eller senare till en punkt där den frustrerade konsumtionsklassen har fått nog.

Lägg till detta det faktum att samma konsumenter – alltså de som känner ett utanförskap för att de inte har råd att köpa en ny platt-TV – samtidigt förväntas betala notan för att rädda kleptokratin, det vill säga de banker som är själva orsaken till att det går åt skogen. I ljuset av detta är det förvånande att inte fler ger sig ut på plundringståg.

Fast det kommer nog.

Intressant?

Aftonbladet, 2, DN 1, 2, 3, 4, 5, SvD 1, 2, 3, 4, 5, 6

Andra bloggar om politik, ekonomi, england, upplopp, samhälle
(För övrigt känns det en aning ovant som gammal liberal att finna sig ha samma åsikt som ett antal bloggar ute på vänsterkanten. Men det är en annan tid nu, en ny klasskamp – mellan den finansiella klassen, kleptokratin, och… ja alla oss andra.)

Related posts:

1. Har demokratin en chans i Grekland?
2. Aldrig har en statsbankrutt varit roligare