Alla psykiatriska diagnoser som görs, bygger på psykiatrins ”bibel”, den så kallade DSM-manualen (Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders). I den nyligen utkomna senaste versionen – DSM-IV – utökas antalet diagnoser och begreppet psykisk ohälsa kan nu appliceras på i princip alla typer av mänskligt beteende – exempelvis sorg och narcissism.

En sådan sprillans ny diagnos är ODD, Oppositional defiant disorder, vars symptom i DSM-IV listas som ”olydnad, ifrågasättande av auktoriteter, negativt tänkande, trotsighet, diskussionslystnad och irritation.

Ovanstående beskrivning kan möjligen passa in på personer med psykiska problem, men framför allt är det en beskrivning av de egenskaper som utmärker en stor del av journalistkåren – eller åtminstone gjorde det förr i tiden.

Men nuförtiden uppmärksammas journalister inte för att de lyckats i sitt jobb, utan för att de är ”bråkiga”.

Nästa steg är väl att vi alla hamnar på tvångsmedicinering.

Intressant?

Andra bloggare om adhd, add, odd, psykiatri, diagnoser

Uppdatering 9 januari: Nathan Shachar i DN skriver bra om diagnosvansinnet

No related posts.

Ismassor utanför Örsköldsvik i vintras.

Det råder uppror bland Sveriges klimatforskare efter Sjöfartsverkets beslut att låta Sveriges största isbrytare stanna hemma den kommande vintern, och assistera fastfrusna handels- och passagerarfartyg i Östersjön istället för att serva en handfull ekoturister och/eller klimatforskare vid den amerikanska McMurdo-basen i Antarktis.

Efter två smällkalla vintrar, där det så sent som i mars satt fast mer än 50 fartyg i Stockholms ytterskärgård, där passagerarfärjor varit när att krossas av ismassorna, där ryska staten fick kalla hem sina atomdrivna isbrytare från Arktis för att komma tillrätta med det katastrofala isläget i Finska viken, som var igenfrusen fram till slutet av april, ja då kan man kanske tycka att det var ett ganska vettigt beslut att låta Oden göra lite samhällsekonomisk nytta, för första gången på årtionden.

Klimat-tomtarna skriker förstås i högan sky och kallar beslutet för ”vansinnigt”. Hillary Clinton (!) har vädjat till Carl Bildt om att ompröva beslutet – dock utan resultat – och till och med Nya Zeelands regering har uppvaktat regeringen i ärendet.

Man kan ju på allvar undra hur illa det står till i USA, när Clinton inte kan skicka en av landets egna isbrytare – det finns enligt uppgift 22 stycken – för att säkerställa transporterna till och från den amerikanska forskningsbasen.

Möjligen behövs de också på hemmaplan. USA har ju också upplevt två rekordkalla vintrar, och så sent som vid midsommar drabbes Kalifornien av snöoväder.

Isläget på Antarktis. Inga dramatiska förändringar de senaste 30 åren.

Det är fullt möjligt att vi eventuellt behöver veta mer om vad som kanske händer när isen möjligen smälter i Antarktis, men att döma av det rådande isläget – 30 år utan någon förändring att tala om över huvud taget – finns det en viss chans att pingvinerna överlever en säsong eller tvp utan svensk isbrytarassistans. Även om någon enstaka stackare simmar fel ibland.

Det kanske till och med kan vara nyttigt för de stackars djuren att få bli lämnade ifred ett tag från klåfingriga vetenskapsmän.

Intressant?

Andra bloggare om isbrytare, oden, sjöfartsverket, carl bildt, miljö

Related posts:

1. Största hotet mot Antarktis: forskare och klimatturister
2. Fartygen fryser fast – då är isbrytaren i Antarktis
3. Forskarnas grymma pingvinmobbning

OMG Chemtrails!

Att den internationella flygtrafiken spyr ur sig stora mängder koldioxid är inte precis någon nyhet – däremot är det fortfarande en öppen fråga i vilken utsträckning dessa utsläpp leder till framtida klimatförändringar.

Men nu har en grupp forskare kommit fram till att flygtrafiken faktiskt påverkar nederbördsmönster här och nu, genom att flygplan (både propeller- och jetplan) ”slår hål” i molnen och på detta sätt skapar ett temperaturfall på ner till 30 grader i området där de passerar. Om molnen innehåller mycket fukt bildas då iskristaller, som sedan faller ner som regn och snö. Så man kan alltså säga att flyget påverkar det lokala klimatet – det blir kallare.

Resultatet av kartläggningen visar att det faktiskt faller större mängder nederbörd runt stora flygplatser än på andra platser, och det tenderar också att snöa mer längs de större flygplansrutterna. Effekten är inte stor, men klart mätbar, och den är som störst på nordligare breddgrader under vintermånaderna, enligt forskarna vid University Corporation for Atmospheric Research som ligger bakom studien.

Forskarna har använt sig av dels av satellitbilder, dels av datormodeller för väderprognoser för att ta reda på hur ofta denna typ av ”laddning av moln” uppkommer. Ett område på 10 mil runt ett antal flygplatser, som London Heathrow, Frankfurt, Charles de Gaulle, Seatlle-Tacoma, Yellowknife (Kanada) samt forskningsbasen Byrd i Antarktis, användes som underlag i studien.

Effekterna är som sagt lokala och av övergående karaktär, och man behöver knappast känna sig ångest för att stackarna i närheten av Arlanda får skotta särskilt mycket mer än svensken i allmänhet. Men, som Anthony Watts påpekar, bevisar studien att flygplatser inte är särskilt bra ställen för att göra väderobservationer.

Och sedan har vi förstås också den infekterade frågan kring… Chemtrails!

Intressant?

Mera flyg: DN, SvD, Aftonbladet

Andra bloggare om semester, flyg, miljö, klimat, natur

Related posts:

1. Norsk-amerikansk konspiration leder till ny istid
2. Oväntad effekt: vindkraft ger klimatförändringar

Eftersom jag numera ändå lär vara allmänt föraktad och #näthatad efter förra inlägget om kärnkraften, kan jag lika gärna rota runt lite mer i det öppna såret. Så därför tänkte jag ta tillfället i akt att komplicera bilden när det gäller dokumenterade effekter av radioaktiv strålning.

Vi lever ju alla med en medfödd skräck för strålning och radioaktivitet, sannolikt sprungen ur bilderna av Hiroshima- och Nagasakibomberna och det efterföljande Kalla kriget med kärnvapenprov, svampmoln och terrorbalans. Bilden av gammastrålningen som dödar och vanställer, och vars effekter varar i generationer framöver i form av genetiska skador och foster som föds med mutationer, är stark. Det är samma skräck som får oss att reagera när vi läser i tidningen om hur Expressen-reportrarnas geigermätarna piper när de närmar sig Fukushima, och det är ”50 gånger högre strålning än vanligt”.

I verkligheten är det så att strålningsmätare är gjorda för extremt små doser, och i fallet med Expressens utsända som uppmätte radioaktivitet på upp till 5 mikrosievert, är denna nivå ända bara 5 tusendelar av den tillåtna dosen för någon som arbetar på kärnkraftverk, och en åttondel av vad man utsätts för under en långflygning. Denna grafik från xkcd.com illustrerar på ett tydligt sätt olika stråldoser och vad de kan jämföras med.

Hur förhöjda doser av strålning påverkar människor – och djur – på längre sikt skrivs det däremot inte så mycket om, möjligen för att sådan forskning delvis går på tvärs mot den allmänna uppfattningen om hur strålning påverkar oss (missfall, vanställda foster, mutationer etc etc).

I Pripyat, staden som evakuerades efter Tjernobyl-olyckan, fann forskare att skogsmöss som levde på marken, hade anpassat sig till de mycket höga strålningsnivåerna i området, utan att detta påverkade vare sig fortplantningsförmågan eller gav upphov till genetiska missbildningar. Fåglar, däremot, påverkades betydligt mer negativt. De utsattes för hög radioaktivitet via födan (bär och frukter från marken) men eftersom de lever högt ovanför marken har deras organismer inte anpassat sig till de högre stråldoserna.

När det gäller långtidseffekter på människor, finns det faktiskt en hel del forskning på området. I Nagasaki, den andra staden som utplånades av USA:s atombomber i Andra världskriets slutskede, har universitetets Institut för atombombssjukdomar kontinuerligt analyserat läkarjournaler från 83.050 överlevande allt sedan 1968. Samtliga dessa personer fick gå igenom hälsokontroller två gånger per år, vilket gav forskarna ett mycket stort underlag för att bedöma långtidseffekterna av atombomben och de förhöjda strålningsnivåerna i och omkring Nagasaki. Detta handlar alltså inte om de människor som befann sig i eller i närheten av nedslagsplatsen, ”ground zero”, där hettan och strålningen dödade nästan allt levande, utan de som befann sig i områden som drabbades av låga eller medelhöga doser av radioaktivt nedfall.

För att ta reda på hur dessa överlevande klarade sig, jämfördes deras hälsotillståndet med en kontrollgrupp bestående av japanska kvinnor och män i samma ålder som inte utsatts för strålning.

Resultatet? Dödligheten i olika typer av sjukdomar visade sig vara betydligt lägre hos överlevarna än den grupp som inte utsatts för strålning. De var i allmänhet friskare och drabbades av färre sjukdomar. Några genetiska defekter kunde inte heller hittas bland de 90.000 barnen och barnbarnen till överlevarna.

Med detta vill jag naturligtvis inte på något sätt förringa riskerna av att utsättas för strålning – 75.000 dog trots allt i Nagasaki – många av strålskador – och vi vet att olika typer av radioaktiva ämnen påverkar mer än andra (till exempel radioaktivt jod, som tas upp av sköldkörteln och kan leda till tumörbildning, speciellt hos yngre).

Men när det gäller exponering för lägre doser, verkar det som att kroppen kan bygga upp ett försvar mot strålningsskador. Vilket kanske inte är så konstigt eftersom många ställen på Jorden har hög naturlig bakgrundsstrålning (till exempel grottor i berg med radioaktiva mineraler).

Och vissa livsmedel innehåller faktiskt så pass höga halter av radioaktiva ämnen att de kan ge utslag i flygplatsernas säkerhetskontroller. En medelstor banan ger till exempel 0,1 mikrosieverts stråldos – att äta 10 bananer motsvarar alltså strålningsdosen för en handröntgen.

Det finns förvisso tillfällen när det kan vara befogat att få panik. Men just nu är inte ett sådant tillfälle.

Intressant?

SvD 1, 2, Aftonbladet 1, 2, DN 1, 2, 3, 4, Expressen 1, 2

Andra bloggare om japan, radioaktivitet, strålning, kärnkraft, miljö

No related posts.

Eller också har idealisterna vuxit upp, skaffat familj och heltidsjobb. Det har i alla fall blivit allt svårare att hitta eldsjälar som ställer upp och jobbar ideellt, och de senaste åren har avhoppen från Wikipedia accelererat. (Detta trots att Wikipedias grundare Jimmy Wales ständigt vädjar om donationer för att hålla igång verksamheten.)

Men det största problemet som Wikipedia har att brottas med är trovärdigheten. Hela idén med tjänsten är ju att vi ska lita på att – oftast anonyma – författare vet exakt vad de talar om och är experter inom sina respektive områden. Och även om de inte är det finns det ju alltid möjlighet för de som läser att gå in och rätta och komplettera. Tillsammans formar massan tillförlitliga fakta, är tanken.

Det låter naturligtvis bra i teorin, men i praktiken innebär det att också att det blir möjligt för lobbyister, aktivister och/eller fanatiker att kidnappa vissa frågor. Ibland kan det bli  komiskt, som när någon gång på gång editerar Ron Livingstons (Office Space) wikisida för att sprida ut ryktet om att skådespelaren är homosexuell. Eller när en av de mest respekterade Wikipedia-profilerna, Essjay, som utgav sig för att vara professor i religion och låg bakom redigering och faktagranskning av tusentals Wikipedia-artiklar, i verkligheten var en 24-årig student i Cleveland.

Mindre kul är det förstås när folk blir baktalade, förlöjligade och mobbade på Wikipedia, något som är vanligare än man kanske tror. Ett exempel kan vi läsa om idag på Newsmill, där föreningen Vetenskap och Folkbildning (VoF) använder Wikipedia för att diskreditera sina meningsmotståndare – i det här fallet fallet Stockholmsinitiativet som utsatts för ett så kallat redigeringskrig i kölvattnet på utnämningen till Årets förvillare nyligen. Syftet är förstås att få föreningen framstå som en samling riktiga tokstollar. Att försöka ändra tillbaka är lönlöst, eftersom VoF-anhängarna dels är många och aktiva dygnet runt, dels under en lång tid jobbat sig upp i redigerings-hierarkin på Wikipedia.

En av de flitigaste Wiki-mobbarna genom tiderna, William Connolley – tillika grundare av miljöbloggen Real Climate – lyckades under sina år som administratör ändra i mer än 5400 Wikipedia-artiklar som handlade om just klimatet, och bannlysa fler än 2.000 användare. Den som de senaste åren slagit upp begreppet ”climate change” på Wikipedia har därför enbart serverats en version – medan de som försökt lägga in avvikande åsikter, rättelser eller kompletteringar refuserats eller stängts av. Connolley, som inte själv är forskare utan programmerare, var fanatisk i sin iver att radera allt som talade emot hypotesen om om den katastrofala uppvärmningen på 1900-talet. Till och med vedertagna fakta som att den medeltida värmeperioden ens hade existerat togs bort.

Innan Connolley till slut sparkades ut från klimathörnan på Wikipedia lyckades han också smutskasta ett antal forskare med avvikande åsikter i klimatfrågan. Lawrence Solomon i National Post skriver:

One such scientist is Fred Singer, the First Director of the U.S. National Weather Satellite Service, the recipient of a White House commendation for his early design of space satellites; the recipient of a NASA commendation for research on particle clouds — in short, a scientist with dazzling achievements who is everything Connolley is not. Under Connolley’s supervision, Singer is relentlessly smeared, and has been for years, as a kook who believes in Martians and a hack in the pay of the oil industry. When a smear is inadequate, or when a fair-minded Wikipedian tries to correct a smear, Connolley and his cohorts are there to widen the smear or remove the correction, often rebuking the Wikipedian in the process.

(Naturligtvis nämns ingen av ovanstående kontroverser på Connolleys egen Wikipediasida.)

Förmodligen är det minst lika illa i andra ämnen där det finns starka konkurrerande åsikter. Och problemet är just att Wikipedia inte verkar ha vare sig vilja eller ork att stoppa dessa fanatiker – wikimobbare – som spadtag för spadtag undergräver uppslagsverkets seriositet.

Vilket är synd, eftersom Wikipedia har varit en fantastisk resurs i många avseenden. Men om man vill kolla fakta i kontroversiella frågor inom politik, vetenskap, religion och klimat, är det på sin plats att iaktta stor försiktighet. Det kan vara fakta, men lika gärna partsinlagor eller rent strunt.

Om Wikipedia ska kunna överleva 10 år till, måste något göras åt problemet. För vad ska vi med ett fritt Internet till om vi låter fanatiker och nätmobbare kidnappa både samtiden och historien?

Intressant?

Andra bloggare om vof, vetenskap, wikipedia, mobbning

CS, Sydsvenskan, Norrköpings Tidningar,  Helsingborgs Dagblad, UNT

No related posts.

Många ser fram mot VoF:s kommande utställning.

I september 1933, strax efter National-socialisternas maktöver-tagande, bildades myndigheten Reich-kulturkammer under ledning av en viss Joseph Göbbels, som vid denna tid hade titeln Riksminister för folkupplysning och propaganda. Rikskultur-kammaren var uppdelad i avdelningar för olika kultur-yttringar; film, litteratur, arkitektur och bildkonst. Medlemskap i någon av Rikskultur-kammarens avdelningar gavs endast till renläriga konstnärer som anslöt sig till Partiets syn på god tysk konst.

Alla de andra, som ställdes utanför, förbjöds att visa sina verk, som benämdes Entartete kunst (degenererad konst). Detta drabbade givetvis samtliga judiska artikteter, konstnärer och filmare, men även ”negermusik” förbjöds. I München 1937 hölls en utställning där de mest degenererade exemplen på den konst som producerats inom riket, innan Nationalsocialisterna kommit och befriat folket från den.

Sådana strömningar var naturligtvis inte isolerade till 30-talets Tyskland. I det totalitärt styrda  Sovjetunionen var socialrealismen den enda tillåtna konstformen, och inom forskningen styrde det som kallades lysenkoism. Det vill säga att statligt styrd forskning och forskningsresultat – oavsett om de stämde eller ej – inte fick ifrågasättas.

Det vore mig främmande att jämföra nazisternas kampanj mot degenererad konst och lysenkoism med en organisation som Forum för Vetenskap och Folkbildning (VoF), men i grunden är det exakt samma mekanismer som är igång. En liten elit med ett självpåtaget uppdrag att utse ”god forskning” och brännmärka feltänkare och förvillare.

Förra året tilldelades Annika Dahlqvist titeln ”årets förvillare”. Jag är sannerligen ingen  tillskyndare av hennes ganska fanatiska tro på fettets hälsobefrämjande effekter, men det är ett faktum att de flesta som forskar kring näringslära idag är medvetna om att det inte är fet mat som gör oss feta (utan i minst lika hög grad kolhydrater). Dahlqvist är en av dem som hårdast ifrågasatt de gänge kostråden, som under snart 40 års tid endast fått till resultat att vi blivit allt fetare.

I år delar VoF, en förening som enligt egen utsago består av 2600 skeptiker ut årets förvillarpris till Stockholmsinitiativet, som enligt föreningen ”driver uppfattningen att mänskliga utsläpp av växthusgaser inte nämnvärt påverkar klimatet”.

Jag kände faktiskt inte till Stockholmsinitiativet, men en snabb titt på medlemslistan visar att föreningen har ett antal profiler med tung forskningserfarenhet i bagaget. Så när VoF ska motivera sin utmärkelse tvingas man ta till pinsamma halmgubbeargument:

”Inga observationer tyder på att koldioxidutsläpp har någon avgörande inverkan på klimatet.” – Stockholmsinitiativet
Växthuseffekten innebär att gaser i atmosfären håller kvar värme som annars skulle strålat ut från jorden. Utan den skulle Jorden vara i genomsnitt cirka 33 grader kallare än idag. När halten av växthusgaser ökar i atmosfären, ökar också den värmande effekten. Genom praktiska experiment, satellitdata och bokföring över förbrukningen av fossila bränslen är det visat bortom rimligt tvivel att mänskliga utsläpp av bland annat koldioxid förhöjer växthuseffekten och ger ett varmare klimat.

Originalaffischen, från utställningen i München 1937.

Ingen som gått ut gymnasiet utan att sova sig igenom lektionerna ”förnekar” växthuseffekten. Vad Stockholmsinitiativet ifrågasätter, är hur stora effekterna av de antropogena – mänskliga – tillskotten av koldioxid blir. De flesta forskare – inklusive de som stämplas som skeptiker – är eniga om att en fördubbling av CO2-halten i atmosfären ger en uppvärmningseffekt på c:a 1 grad celcius, allt annat lika. Men där är enigheten slut. Vissa forskare hävdar att den ökade halten av Co2 leder till förstärkningseffekter – varmare klimat, medan andra menar att återkopplingen snarast blir negativ – avkylning. Vi vet helt enkelt inte så mycket om hur det globala klimatet fungerar.

Det bisarra i utdelandet av detta ”pris” är dock inte vem som har rätt i själva sakfrågan, utan att en rörelse som berömmer sig för att vara skeptiker, samtidigt hånar och förlöjligar dem som har en annan uppfattning än den egna, godkända. Entartete Forschung.

I en annan tid hade en sammanslutning som VoF med lätthet kunnat rekryteras att fungera som den goda vetenskapens stormtrupper. Som det är nu får de tyvärr nöja sig med att nätmobba oliktänkare på forum och bloggar.

Men – varför inte sätta ihop en utställning? VoF har ju hållit på ett tag nu, och det har blivit många utmärkelser genom åren. Jag har redan gjort ett förslag till affisch – ni får den gratis!

Intressant?

Andra bloggar om stockholmsinitiativet, vof, förvillare, forskning, nätmobbning

Uppdatering 1/1 2001: Plattjordingarna på VoF:s blogg har nu deklarerat att Maggie Thauersköld Crusell, som jag känner som en orädd, ärlig och rakryggad debattör, är en ”skymf för svenska kvinnor”. Det sorgliga här är inte att administratörerna släpper fram sådana inlägg, utan att mobbningen är sanktionerad av denna så kallade vetenskapliga förening (eftersom kommentarer förhandsmoderaras). ”Small People”, som Carl-Henric Svanberg skulle ha sagt.

No related posts.

Under årens lopp har det publicerats många skräckskildringar i pressen om vad som kommer att hända om vi fortsätter våra livsfarliga ovanor att köra bil, äta kött och åka på semester till Thailand. Den globala uppvärmningen Klimatförändringarna De globala klimatstörningarna, som anses bli följden av våra koldioxidutsläpp, kan nämligen leda till otaliga hemskheter. Som mördar-cornflakes, monster-rockor, deprimerade husdjur, jordbävningar, asteroidnedslag, akne, mördarbakterier, fiskar som simmar vilse, mentalsjukdom, fler mord, ökad prostitution, AIDS, sämre öl, modemissar, invasion av skalbaggar, böldpest, cancer, kannibalism, bilolyckor, förvirrade fåglar, hus som rasar, leopard-attacker, ökad dödlighet bland husdjur, dödsvirus, döva fiskar, matförgifning, monsterspindlar, hjärtinfarkter, stängda skolor, upplopp, hajattacker, krympande fåglar, krympande hjärnor, krympande får – och värst av allt; Tredje världskriget.

Bland mycket annat.

Så i vinter, när du sitter och huttrar i ditt utkylda hus och klagar på skyhöga elpriser – håll käft och tänk på att du är med och räddar världen!

SvD, DN

Andra bloggar om miljö, klimat, hälsa, krig, klimathotet

Intressant?

Related posts:

1. Vad händer om Tyskland dumpar euron?
2. iPad räddar inte pressen – men kanske spelbranschen?
3. Förnyelsebar bensin – vad säger MP om det?

Det vet Shell också, som i likhet med om möjligt ännu mer hatade fossilkollegan BP (vars förkortning nuförtiden ska utläsas ”Beyond Petroleum”), satsar hårt på att skaffa sig en ny miljövänlig image. Shell plöjer årligen ner mångmiljardbelopp i forskning kring förnybar energi – vilket ändå är försvinnande lite jämfört med de vinster bolaget gör i sin kärnverksamhet: att utvinna och raffinera råolja.

Shell behöver alltså inte gräva särskilt djupt i sin feta kassakista för att köpa opinionsbildare, medier och politiker, när buskapet är att de står på samma sida i kampen för klimatet och mänskligheten. Just i Sofia Arkelstens fall handlade bjudresan givetvis om ett miljöjippo – inte att muta henne med en massa pengar för att få henne och moderaterna att sänka bensinskatten. Arkelsten är bara en av alla dessa nya gröna makthavare som givetvis är viktiga att vinna för att säkra framtida intäkter för oljejätten. Pengar som måste komma från andra källor än råolja – hur mycket Shell än gillar det svarta kletet.

En av de allra mest lukrativa nya intäktskällorna kallas CDM – Clean Development Mechanism – eller handel med utsläppsrätter i vardagligt tal. Det infördes som en del av Kyoto-avtalet och har varit i drift sedan 2007. Denna marknad beräknas omsätta runt en biljon (1.000 miljarder) årligen, och de stora energibolagen är naturligtvis väl positionerade för att kunna kapitalisera på denna marknad – där man köper och säljer… luft. Att brittiska BP är den största handlaren med utsläppsrätter på börsen i London kommer därför inte som någon större överraskning.

Inte heller borde det förvåna någon att BP och Shell finansierat klimatforskningsinstitutet CRU vid East Anglia University i England, allt ifrån starten 1971 fram idag.  CRU är alltså det forskningscenter som ansvarar för en av hörnstenarna – de globala temperaturkurvorna – i de rapporter som FN:s kllimatpanel tar fram vart fjärde år. (Det var även CRU som anklagades för forskningsfusk förra hösten i den så kallade Climategate-affären.) Att forskarna där står knädjupt i olja har uppenbarligen inte påverkat deras trovärdighet i pressen.

Likaså har det faktum att högste makthavaren i FN:s klimatpanel, industrimagnaten Rajendra Pachauri, avlönas av indiska energijätten TATA och har styrelseuppdrag i amerikanska oljebolag, inte på något sätt fått journalistkåren – förutom någon enstaka krönikör – att ifrågasätta hans agenda.

Det är inte så konstigt. Vi journalister älskar enkla nyheter och vinklingar; sådana som kan generera maximal folklig indignation med minsta möjliga arbetsinsats. Sofia Arkelsten är i detta sammanhang ett perfekt offer. Hon är ung, kvinna, moderat, ganska oerfaren och har nu fått oljefläckar på klackarna. Om hon tvingas avgå för att ha tagit emot felräkningspengar från Shell för två år sedan, kommer det att hyllas som en seger för pressen som ännu en gång fullgjort sin roll som den granskande fjärde statsmakten.

Carl Bildt, däremot, är det ingen som vågat ge sig på – trots sin högst personliga inblandning i Lundin Oil. Och trots hans återkommande deltagande i världens kanske mäktigaste lobbygrupp: Bilderberg. (Vars möten dessutom är hemliga…)

Aftonbladet 1, 2, 3, 4, 5, 6, Expressen 1, 2, 3, 4, 5, DN 1, 2, 3, 4, 5, SvD 1, 2, 3, 4

Intressant?

Fler bloggare om moderaterna, sofia arkelsten, korruption, shell, bjudresa, mutor

Related posts:

1. Om onda och goda lobbyister

Deckard, till höger, i Voight-Kampff-tagen.

Det är mörka tider för gamla science fiction-nördar som jag. Det var åratal sen det producerades nån riktigt bra, dystopisk framtid i bokform eller på film. Annat var det på 80-talet, då cyberpunken stod på sin absoluta topp. Det var ett par år innan Internet slog igenom och datorer var mans egendom, så skildringar där man jackade in eller interfacade kändes verkligen som en ganska möjlig framtid, där vi smälte samman med maskinerna, à la Robocop, Total Recall eller Universal Soldier. Cyberpunkförfattare som Bruce Sterling och Willian Gibson uppfann världar där människors hjärnor användes som gigantiska hårddiskar för att transportera hemliga uppgifter, eller där man kunde ladda upp hela medvetanden i cyberrymden – och på så sätt skaffa sig ett evigt liv efter döden, som en construct. I Blade Runner, Ridley Scotts absoluta mästerverk, fick vi även stifta bekantskap med odödligt teknonördiga uttryck som Voight-Kampff; ett test som användes av prisjägare som Rick Deckard för att avslöja replikanter; genetiskt framställda soldater som var till hälften människor och till hälften maskiner.

Alla dessa berättelser skrevs i en tid när vi fortfarande levde under kärnvapenhotet – verkligt eller ej – och en hel generation var mer eller mindre övertygad om att Jorden skulle gå under i ett tredje världskrig, efter vilket de få överlevarna skulle köra omkring i gamla skrotbilar i en australisk öken och slåss med spikklubbor.

Idag är framtidsbranschen i ett bedrövligt skick. Det närmsta vi kommer nån slags science fiction är såsiga katastroffilmer byggda på klimathotet, som The Day After Tomorrow,  2012 eller Dan Browns Änglar och demoner där Vatikanens forskare (!) har hittat antimateria. Och på TV får de sci-fi-svultna hålla till godo med Lost och Star Wars som tecknad sitcom. Det säger en del över hur illa det är ställt.

Ingenting som skrivs ger oss ens en antydan av framtidens värld – vad som kan bli nästa steg i människans utveckling. Finns det nåt efter Internet, eller är vi nöjda med att twittra eller uppdatera vår Facebook-status? Hur ser vår framtida transporter ut, hur kommunicerar vi om hundra år? Vart tog lusten att kolonisera universum vägen? Var finns morgondagens Robert A Heinlein, Philip K Dick, Ray Bradbury och Isaac Asimov?

Att sci-fi-branschen är i kris påverkar dessutom forskningen och i förlängningen vårt framtida välstånd. För vi kan vara säkra på en sak: de stora innovationerna har inte fötts i laboratorium av män i vita rockar, utan av fritänkare – som ofta varit författare. Arthur C. Clarke skrev om ett världsomspännande nät av kommunikationssatelliter redan på 50-talet, något som blev verklighet 20 år senare och som idag är förutsättningen för att vi ska kunna GPS-positionera exakt var vi dricker latte just nu. Kapten James T. Kirk och hanse besättning i Star Trek använde redan på 60-talet det som skulle bli världens första mobiltelefon – Motorolas ”mussla” – och det går förmodligen inte att överskatta betydelsen av Neuromancer, Count Zero och Mona Lisa Overdrive för utvecklingen av Internet. Efter Matrix – som i mångt och mycket bara var omtugg av Gibson och cyberpunken – har det varit bedrövligt tunt med sci-fi.

Sverige lägger ner mångmiljardbelopp  varje år på universiteten och forskningsvärlden. Men var finns satsningarna på de riktigt vilda idéerna? Var hittar man en science fiction-högskola?

Framtiden var nog bättre förr.

Soundtrack: Billy Idol: Adam in Chains (från albumet Cyberpunk)

Andra om böcker, virtuella världar, framtiden, film

Intressant?

Related posts:

1. Hålldräkt für alle – är det framtiden?

I en studie av de kanadensiska psykologerna Nina Mazar och Chen-Bo Zhong, visar det sig att människor som betraktar sig som ”gröna konsumenter” dels är mindre vänliga mot sina medmänniskor, dels har en större benägenhet att fuska och stjäla från andra. ”Goda gärningar kan användas som försvar för påföljande asocialt och oetiskt beteende” skriver psykologerna. Ur studien:

The pair found that those in their study who bought green products appeared less willing to share with others a set amount of money than those who bought conventional products. When the green consumers were given the chance to boost their money by cheating on a computer game and then given the opportunity to lie about it – in other words, steal – they did, while the conventional consumers did not. Later, in an honour system in which participants were asked to take money from an envelope to pay themselves their spoils, the greens were six times more likely to steal than the conventionals.

I ljuset av dessa upptäckter är det naturligtvis helt logiskt att Al Gore bränner lika mycket energi hemma i sitt Nashville-palats som en mindre afrikansk stat, samtidigt som han svischar runt i privatjet och föreläser om vikten av att spara energi. Eller att Peter Eriksson – snart i regeringen som det ser ut – vill stoppa privatbilismen samtidigt som han själv bränner runt i en stadsjeep…

Här finns studien i sin helhet att hämta (pdf).

Mer om politik, rödgröna, mp, miljö

Intressant?

No related posts.