FragZone som den såg ut när det begav sig.

Sveriges bästa spelsajt, Fz.se, fyller 15 år i dagarna. En ansenlig ålder för en Internetsajt – många är de portaler, e-handelssatsningar och sökmotorer som kommit och gått sedan hösten 1996. Och mycket av det som hände under Internets tidiga år i Sverige har fallit i glömska. Vilka av er kommer ihåg sökmotorn Excite, spelsajten Ping eller svenska superklaner som Nine och Swedish Chefs? Och vem minns tiden då ett bittert krig rasade mellan HPB:are och LPW:are på landets Quakservrar? Att det ansågs fult att ”campa” och lyckan för en tonårskille var att få ett Internet 020-abonnemang som för första gången gjorde det möjligt att vara uppkopplad hela kvällar i sträck utan att ruinera föräldrarna?

Mina egna minnen från 90-talets senare hälft börjar tyvärr också att blekna bort. Men jag minns det som en tid då i princip allt var möjligt och då riskkapitalmiljarderna flödade. Jag kunde knappast drömma om att den lilla nördsajt som jag skapade, fragzone.se, skulle växa till Sveriges främsta och att den skulle bli det enda kvarvarande minnet från 90-talets största Internetsatsning – Torget.

Sedan 2006 drivs FragZone, eller Fz.se av Egmont förlag, som även ger ut speltidningen PC Gamer – och den har bara blivit bättre med åren. Fz.se är fortfarande trogen sina rötter, vilket till stor del beror på att flera av de duktiga frilansare som började jobba för sajten på det sena 90-talet fortfarande är kvar. John ”Shock” Severinsson, började redan som 14-åring att sköta fuskarkivet, och i samma veva började Tomas ”Xtrmntr” Andersson som moderator för forumet. Idag är John onlinechef hos Egmont, och Tomas rattar fortfarande FZ med bravur.

Jag funderade länge på hur jag skulle uppmärksamma Fz:s 15-årsjubileum, men snubblade nyligen över en gammal bok: Att träffas på nätet (Bonnier Icon 1998), som skrevs av Kristina ”Kricke” Perez, som då arbetade som communityansvarig på Passagen. I boken hittade jag en gammal intervju med mig själv som jag helt glömt bort. Den handlar till stor del om spelet – och fenomenet – Quake men ger också en del inblickar i hur FragZone.se såg ut i mitten av 1998.

Så håll till godo – och stort grattis på 15-årsdagen, FZ!

————–

GÖRAN, DRIVER

3D-SPELSITEN FRAGZONE

Juni 96 släpptes det omåttligt populära dataspelet Quake, i december 96 startade Göran upp FragZone som kommit att bli en svensk samlingspunkt för Quakeintresserade. Numera har FragZone vuxit till att vara mer. Göran beskriver det som en nyhetssida för allt som har med onlinespel att göra. Mycket Quake, men även nyheter om andra actionspel, tävlingar, turneringar; grafikkortsnyheter etc. Det speciella är ändå att FragZone har en otroligt engagerad läsarkrets som verkligen bryr sig, och hjälper till för att bygga vidare FragZone.

– Vad heter du?
– Göran Fröjdh, fast i FragZone-sammanhang har jag gjort det till en ”pryl” att aldrig säga vad jag heter eller hur gammal jag är. Det finns fortfarande de som tror att jag är 44 (skrev det på kul i ICQ-infon…)

– Beskriv dig själv!
– 36. Otålig, ganska kort temperament men en ”doer” när jag väl bestämt mig för något. Brukar ha svårt att acceptera ett nej… Dock snäll mot barnen

– Vad är det roligaste du vet?
– Att dyka, helst i varma Västindiska vatten…

– När blev du först intresserad av Internet?
– Slutet av 93, vill jag minnas, när Aftonbladet skaffade sig de första e-mailadresserna och började lägga ut Kulturredaktionens sidor på JMK:s webbserver. Fast elektronisk kommunikation har jag hållit på med sedan 87-88, då jag var ganska aktiv på Fidonet (föregången till Internet – en massa BBs:er i hela världen som knöts samman genom att meddelanden distribuerades automatiskt mellan olika ”noder”). Internet och Usenet fick jag en skymt av för första gången på DatorMagazin där jag jobbade ett kort tag 89-90.

– Beskriv nätspel, vad är det för något?
– Tja, vanligtvis ett ordinärt datorspel, men med stöd för att möta motståndare via nätverk. De flesta spel idag har någon typ av ”multiplayer”-stöd inbyggt. Dessutom finns det spel som enbart utvecklats för att spela på Internet, som tex Ultima Online. Detta spel kan man inte spela ensam hemma, hela idén är att man ska koppla upp sig och delta i ett virtuellt samhällsbygge tillsammans med 100-tals eller 1000-tals andra. Eller ta livet av varann, som det ofta urartar till…

– Beskriv Quake, vad är det för något?
– Det första actionspelet som gick att spela på Internet utan att man behövde skaffa och installera en massa krångliga program. Id Software byggde in denna funktion mest som en kul grej för dem som satt på fast lina, men redan efter någon vecka började alla spela det online och servrar poppade upp till höger och vänster. Quake var nämligen ganska trist att sitta hemma och lira ensam, däremot var möjligheterna att utkämpa bataljer gentemot andra levande människor närmast oräkneliga, upp till 16 kunde delta samtidigt, och dela upp sig i lag – något som i sin följd fick till resultat att det började dyka upp ”klaner” (Quake-lag) över hela världen. Quake var helt enkelt det spel som på allvar skapade begreppet ”onlinespel på Internet” och fortfarande är det inget annat spel som kommer ens i närheten av den popularitet som Quakc lyckades uppnå.

– När började du med Quake?
– När den första testversionen släpptes vintern 96. Kan dock inte saga att jag ”hållit på” med det särskilt mycket, jag har spelat nån gång då och då, men aldrig haft tid att gräva ner mig i det (familjen, vet du…)

– Är du med i någon klan?
– I dagsläget, nej.

– Spelar du något annat spel än Quake också? Om ja, vilka?
– Gjorde det förr, var mycket förtjust i äventyrsspel, började lira Infocoms textäventyr redan 86, och sentida favoriter är det mesta LucasArts producerat — särskilt Monkey Island-sviten.

– Var spelar du mest?
– Hemma.

– Vad är speciellt med Quake?
– Engagemanget. Det har för länge sedan gått från att vara bara ett spel till att bli ett umgängessätt, nästan ett virtuellt samhälle. 100.000-tals hemsidor, IRC-grupper, turneringar, ligor, datorcaféer mm mm har Quake att tacka för sin existens. Spelet har nog inneburit en lika stor revolution för folks ”umgänge” på Internet, som alla webbchattar, IRC och anslagstavlor tillsammans.

– Vad är det som gör att det är roligt?
– Möjligheten att möta andra levande människor. Att det är ganska lätt att lära sig, samtidigt som man kan ägna en livstid åt att finslipa sin spelstil. Att det ger utrymme för avancerat lagspel och taktik – kolla bara Nine vs DR-matchen, en stor match mellan en svensk och en amerikansk Quake-klan, amerikanerna hade ingen aning om att det gick att lira Quake som svenska Nine gjorde.

– Hur länge har Quake funnits?
– Släpptes i handeln juni 96. Har sedan kommit en rad uppdateringar, samt en speciell nätversion (Quake World) som förbättrar spelet över Internet. Julen 97 kom uppföljaren Quake 2, som dock inte blivit riktigt samma succé på ”scenen” av gamla Quake-lirare.

– Beskriv stämningen/känslan!
– Hysterisk…

– Hur tänker du på att spela på nätet? Vad är nätspel för dig?
– Nuförtiden gör jag det så sällan, kan tyvärr inte svara på denna fråga. Det är väl ett sätt att umgås antar jag. De flesta ägnar minst lika mycket tid åt att träffas öch käfta på IRC (#quake.se) som att spela En fredagskväll på nätet är IRC-servrarna närmast igenkorkade, precis som de populära Quake-servrarna. För många har det nog blivit ett alternativ till att gå ut och festa eller se en film – åtminstone ”gamlingarna” med familj

 ”Datorspelande ungdom är nog världens sämsta målgrupp; de köper ingenting, alltså vill inte företag annonsera på spelsajter.”

– Vilka är intresserade av Quake?
– Män, företrädesvis — precis som med allt datorspelsrelaterat. 99,9 procent män, de flesta i åldern 16-21, även om jag vet aktiva spelare långt upp i 4o-årsåldern.

– Är det något särskilt som utmärker dem?
– De har inget liv… Nja, ärligt talat, jag vet inte. Jag tror inte det finns någon särskild typ som är predestinerad att spela onlinespel om det är det du menar.

– Var kommer de som spelar ifrån?
– Överallt, men det finns vål en viss övervikt i universitetsorterna, där studenterna har gratis 10 Mbit fast uppkoppling i studentrummen. Det innebär att de har mycket låg ”ping” (snabb anslutning) till alla Quake-servrar och därrned också ett övertag mot dem som sitter på modern. Man brukar kalla dessa ”lågpingare” för LPB (Low ping bastards) till skillnad från modemanvändarna [HPW (High Ping Whiners].

– Beskriv FragZone, vad är det för något och vad kan man hitta där?
– Det är framför allt en nyhetssida för allt som har med onlinespel att göra. Mycket Quake, men även nyheter om andra actionspel, tävlingar, turneringar, grafikkortsnyheter mm mm. Dessutom Nordens största klandatabas (ca 100 klaner, både levande och döda), serverlista där man kan hitta de flesta Quake/Quake World och Quake 2-servrar i norra Europa, välbesökta anslagstavlor, IRC-server, sann ett stort filarkiv I samarbete med amerikanska Game-a-holic. (idgames.fragzone.se). Men framför allt en otroligt engagerad läsarkrets som verkligen bryr sig om vad man gör, och hjälper till på alla sätt för att bygga vidare FragZone. Jag har ett 50-tal ”undersajter”, där engagerade människor själva har sina specialsidor, till exempel Quake.World (qw.fragzone,se), en sida om den internationella Quake-scenen i olika länder, eller Fortress Zone (tf.fragzone.se), som ägnar sig åt den speciella spelvariant som kallas Team Fortress.

– Hur kom du på idén till FragZone?
– Jag vet inte, jag tror jag trillade in på ett bananskal. Jag var lite euforisk, och såg vad amerikanska Stomped hade åstadkommit, och ville väl göra nåt liknande här i Sverige. På den tiden handlade allt om filarkiv, nya modifieringar och serverlistor, och FragZone år ganska olikt sig idag, både till form och innehåll. De första sidorna finns dock sparade i mitt ”FragZone-museum”.

 ”Det finns de som tagit sin 50-kilos datorutrustning med skärm, burk och tangentbord på tåget från Skåne upp till Umeå… Det kallar jag engagemang.”

 – Hur hoppades du att FragZone skulle bli?
– Ingen aning. Hade inte tid att tänka på sånt. Jag ville bli störst, det var väl utgångspunkten…

– När startade FragZone?
– December 96.

– Blev det som du hade tänkt dig?
– Det blev väl långt över förväntan. Vad som gick bra var väl att inte bara jag utan att även alla andra – särskilt Job på Passagen – också började satsa på Quake-relaterade sajter, fria servrar, tävlingar mm… Denna konkurrens visade sig vara bra – åtminstone för användarna, ty inget land i världen hade fler servrar, Quake-spelare eller klaner än Sverige. Besvikelsen var väl främst att planerna på att kunna finansiera verksamheten (med annonser) kom att grusas – datorspelande ungdom är nog världens sämsta målgrupp; de köper ingenting, alltså vill inte företag annonsera på spelsajter – i alla fall inte i den storlek de har i Sverige…

– Hur drivs FragZone idag?
– Mestadels ideellt, men jag ersätter tre redaktörer (blygsam lön) med ett par tusenlappar i månaden, så de ska ha råd att vara ute på nätet och leta nyheter mm.

– Vilka besöker FragZone?
– Från början var det nog mest Quake-spelare, men idag tror jag det är en ganska stor spridning på besökarna, de flesta datorspelsintresserade år nog på FragZone med jämna mellanrum.

– Hur populärt är det?
– Loggen ligger öppen på förstasidan om man vill kolla antal besökare. Men i snitt 6500 besök om dagen (unika ip-adresser), som mest nära 10.000.

– Är det något särskilt som utmärker dem?
– De gillar väl onlinespel

– Vad gör de på siten?
– Läser nyheter, främst. Dessutom är anslagstavlorna mycket populära, liksom serverdatabasen. När någon behöver en Quake-relaterad fil brukar de också gå hit för att ladda hem den.

– Får du mycket brev från dina besökare?
– Ja, puh… Minst 10-15 om dan…

– Vad brukar de handla om?
Typ:

• • nyhetstips
• • klagomål (servern laggar)
• • kan du inte sätta upp en server med modden x, den år så ball
• • jag har en sån bra sida, kan jag inte få lägga den på FragZone
• • registrera min klan!
• • jag har glömt mitt lösenord till e-mail/webbservern!
• • hur spelar jag Quake på nätet?
• • jag har laddat hem filen x, men den fungerar inte!

– Vad är det bästa med FragZone?
– Att det är en av få webbplatser i Sverige som verkligen kan berömma sig över att ha skapat en aktiv ”community”. De flesta nyheter kommer från läsarna. Anslagstavlorna och IRC-servrarna surrar ständigt och när det händer något som har med Quake eller onlinespel att göra, så är det till FragZone man går, eller skickar mail.

– Vad är det sämsta med FragZone?
– Jag har sedan länge försökt att ”bredda” bevakningen till att skriva om alla 3D-relaterade actionspel, men det är svårt att hitta några andra titlar som engagerar folk på det sätt som Quake gjorde. Publiken finns där – visst – men de har inte samma behov av att lägga ner sitt liv på ett spel som Quake-fansen gjorde. De som spelar Duke, Unreal, SiN och allt vad det heter läser FragZone de med, men eftersom det inte skapas samma slags ”community” runt dessa nya spel blir det inte så mycket nyheter kring dem heller. Risken är väl att FragZone som experiment dör med Quake/Quake 2, även om jag kommer att göra mitt bästa för att så inte ska bli fallet. De flesta andra renodlade Quake-sajter har för länge sedan lagt benen i vädret i alla fall…

– Ditt bästa Quakeminne?
– När jag kopplade upp mig mot en Internetserver och lirade Quake för första gången. Wow! Eller Fragest 96 (december 96), Sveriges första ”SM” där vi korade den bäste Quake-spelaren. Det var ett helvete att få ihop datorer och lokal (det var före Nines* tid det här) men jäkligt kul. Då bestod ”eliten” av ett 50-tal killar, och alla var nog där. DOOMer tog hem priset, som alltid

– Ett tråkigt Quakeminne?
– När Totte lade ner Swedish Quake League. Det var den enda egentligt organiserade turneringen för Quake-klaner i Sverige, och när han stängde den i vintras föll ”scenen” liksom samman. Idag finns massor av disparata ligor och tävlingar, men ingen riktigt nationell och sammanhållande, och Quake-scenen är långsamt på väg att dö. Idag är den bara en bråkdel av vad den var för ett år sedan…

– Hur viktigt är FragZone får dig?
– Tja, jag vet inte. Jag tjänar ju inte en spänn på sajten, samtidigt som den tar alldeles för mycket tid för mig – fritiden, huset, familjen blir ju lidande. Samtidigt är det svårt att ”svika” sina trogna läsare. Jag får fler och fler besökare för varje dag, som mest har det varit uppe i 10.000 unika besökare på en och samma dag, och det ligger vanligtvis mellan 6.000 och 7.000. Det gör FragZone till en av de största sajterna i Sverige, om man räknar bort mångmiljonprojekten som Telia och Posten star bakom. Många tror att Torget betalar mig för att göra FZ, men det är inte sant – förutom att jag får husera på deras maskiner och har en blygsam budget på några tusen, som jag i gengäld betalar tillbaka genom att bidra med den mest exponerade annonsplatsen på Torget – har jag inte en spänn, och jag gör det mesta på fritiden.

– Vad skulle du göra istället om Quake/nätspel inte fanns?
– Lagt min energi på något sorn jag tjänat pengar på istället :9

– Kan man lära känna andra spelare genom att spela Quake?
– Oh ja – har du aldrig hört talas om LAN-partyn? Det finns de som mer eller mindre lever för att åka på LAN-fester för att träffa sina Quake-polare – och skjuta skallen av dem. På en LAN-fest hyr man en gympasal, sedan tar alla med sig dator och nätverkssladd och sitter och lirar 48 timmar i sträck. Detta är en vidareutveckling av Internetspelandet – folk blir sugna på att träffa varann i verkligheten och få erfarenheter av varandras spelstil, snacka skit mm. Det finns de som tagit sin 50-kilos datorutrustning med skärm, burk och tangentbord på tåget från Skåne upp till Umeå… Det kallar jag engagemang.

 ”Det handlar om att kunna koncentrera sig, hålla nerverna och humöret i styr; och att träna träna träna… De mest framgångsrika tränar allmänt minst 4 t timmar om dagen. ”

 – Har du lärt känna någon genom att spela eller genom att hålla på med FragZone?
– Alla redaktörer som jag har på FreagZone, har jag ”mött” genom FragZones/Quakes förtjänst. Jag har ett ganska brett kontaktnät idag, med 100-tals trevliga människor, som jag aldrig fått förmånen att lära känna annars – även om jag mött få av dem i verkliga livet.

– Har ni träffits IRL (i verkligheten) också?
– Vi träffas ibland på större tävlingar, de jag hinner vara med på. En kul grej var när jag träffade ”gamle” Leon_SweMob, jag var nere på ICL i Linköping när någon ropade på mig i matsalen när vi satt och lunchade. ”Gbran!” Jag vände mig om, och fram kom en brett leende ingenjörstyp i 35-40-årsålldern och presenterade sig som Leon – en av de verkliga åldermännen på Quake-scenen, förutom jag själv då… Han hade sett att det stod goran@torget.se på min jacka, så det var på det viset han identifierat mig. Vi satt och snackade en liten stund, och jag korn på mig själv med att tänka på hur annorlunda han var, jämfört med hur jag uppfattat honom som Quake-spelare under sin ”handle” Leon. Där satt världens trevligaste kille, trygg familjefar, och kontrasten till att vara ledare för Sveriges då bästa och blodtörstigaste Quake-klan var ganska stor. Sånt där har hänt ett par gånger, man får storspö av någon kille på en server, sedan träffar man honom och han är 1.50 lång och har världens pipigaste röst

– Lär man känna en person bättre genom att träffas på nätet?
– Ibland, ibland inte. Ibland märker man att en del verkar lite ”handikappade” när de inte har tangentbordet att uttrycka sig med – de blir som musslor när man träffas i verkligheten. Och vissa bygger upp en ” image” kring sitt Quakenamn (”Slayer”, ”Exterminator”, ”Your Worst Nightmare”  mm) som det kan vara ganska svårt att hålla vid liv IRL, särskilt om man är 1,50… Fast det där är väl en fråga om ålder och social träning antar jag…

– Vad är det som gör att man tycker någon verkar trevlig i ett spel?
– Han/hon uppträder sportsligt, är ödmjuk trots att han/hon är mycket bättre, eller får stryk.

– Hur fattar rnan att någon är ett rötägg?
– De ”spammar” (skriver en massa skräpmeddelanden) istället för att spela, skriker att man suger, att man fuskar, att man är en ”bot”, att servern är kass, att det ”laggar” mm mm.

– Vad ska man absolut inte göra om man få kompisar på nätet?
– Uppträda som ovan. Inte vara för stor i käften om man inte har erfarenhet att sätta bakom sina ord…

– Kan man bli kär genom att spela på nätet?
– Jadå.

– Har det hänt dig eller någon du känner till?
– Ja. Det är en nära kompis till mig som heter Adam, som träffade sin nuvarande flickvän efter att ha lirat Quake med henne några nätter. Hon bodde i England, Adam jobbade på Torget. Idag bor de i London bägge två.

– Kan alla hålla på med Quake?
– Tja, teoretiskt i alla fall.

–Vad kostar det?
– Ca 300 för spelet, sedan behöver man Intemetanslutning och ett teleabonnemang. Sedan är det väl upp till hur mycket pengar man vill slänga i halsen på Telia

– Vad behöver man för utrustning?
– Quake finns till de flesta operativsystem idag, en Pentium 120 eller bättre är dock att rekommendera.

– Hur många håller på med Quake? I Sverige? I världen?
– Ingen aning. Den aktiva ”scenen” i Sverige idag består nog inte av mer än något 100-tal, däremot är det nog 10.000-tals som spelar det emellanåt. Världen: Your guess is as good as mine.

– Hur lätt eller svårt är det att komma in i och tar det lång tid att lära sig?
– Ganska lätt. Kontrollerna lär man sig på en kvart. En livstid om man vill bli *riktigt* bra…

– Hur gör man som nybörjare?
– Det finns utförliga guider på FragZone. Läs dem!

– Hur gör man för att hitta någon att spela mot?
– Kolla på FragZones serverlista. Där hittar du alltid servrar som det finns folk på. Problemet är väl att komma in på dem, de är ofta fulla…

– Vad utmärker en bra Quakespelare?
– Ödmjukhet och uthållighet — samma som vilken framgångsrik idrottsman som helst. Det handlar om att kunna koncentrera sig, hålla nerverna och humöret i styr, och att träna träna träna… De mest framgångsrika tränar i allmänhet minst 4 timmar om dagen.

– Hur lång tid tar det att bli bra?
– Beror väl på vilken talang man har för det, Vissa blir bra direkt, andra kan det ta åratal för att nå eliten. Och andra gör det aldrig – som jag… Sedan är det precis som i fotboll, vissa är bra lagspelare, andra sololirare. En bra lagspelare behöver inte nödvändigtvis var bäst ”skill”-mässigt.

Fotnot: Nine = dels ett Internetcafé där man kan spela och surfa, dels en Quake-klan som sponsras av samma cafe’

Länkar

FragZone

http://www.fragzone.se

FragZone-museum

http://www.fragzone,se/index_arkiv.shtml

Quake-guide för nybörjare:
http://www.fragzone.se/10tips.shtml

http://www.fragzone.se/playtips.shtml

Stomped:

http://www.stomped.com

(Stort tack till Kristina Perez för tillstånd att återpublicera texten. Jag hade gära länkat till boken, som innehåller dussintals intressanta intervjuer med dåtidens Internetprofiler, men den har tyvärr utgått ur sortimentet hos alla bokhandlare.)

Intressant?

Andra bloggar om spel, quake, datorspel, retro, 90-tal, internet

No related posts.

Dö, bankirer! Dö!

Det händer inte ofta numera att jag blir inbjuden till releasefester – efter att jag sålde FZ för fem år sedan försvann jag raskt ur PR-bolagens rolodexar. Därför var det kul att få vara med om den storstilade releasen vid midnatt igår av Modern Warfare 3 – Activisions utmanare till Battlefield 3. Det senare har jag inte spelat, däremot har jag pangat mig igenom de allra flesta Call of Duty-spel som släppts.

Releasefest för Modern Warfare 3 – Sean Banan intar Manhattan. Klicka för större bild.

Jag lyckades få tag i en ledig Xbox och körde igenom det första (?) uppdraget i spelet, som till min stora glädje utspelade sig på nedre Manhattan – närmare bestämt i finanskvarteren runt Wall Street. Och utan att på något sätt göra jämförelser mellan MW3 och BF3, måste jag ge en riktigt stor applåd för utvecklarna hos Infinity Ward, som inte bara verkar ha förutsett Occupy Wall Street-rörelsen och raseriet mot de finansiella terroristerna på Wall Street – vissa av dem finns förvisso på hemmaplan – utan dessutom gett oss möjlighet att skjuta finanskvarteren i småbitar. Äntligen.

Nu är det förvisso ryssen som ockuperat Manhattan och placerat sin kommunikations- och störningsutrustningen inne i New Yorkbörsens lokaler, men det förtar inte glädjen att få lobba granater och avlossa grovkalibriga vapen inne på själva börsgolvet. Här och där hittar man civila offer för striderna, liggandes bredvid sina attacheväskor. (Förmodligen hedgefondförvaltare, vars sista handling innan ryssen kom var att positionera sig på nedsidan mot en amerikansk förlust av New York och östra USA…)

Modern Warfare 3 ligger rätt i tiden. Sanslöst snyggt är det dessutom – och i rättvisans namn får man även chans att totalförstöra såväl London, Paris och Berlin under spelets gång, som synes av trailern.

Det kommer att bli två intensiva veckor framför Xboxen.

Intressant?

Recensioner: Aftonbladet, Game Reactor, FZ, Sweclockers, Eurogamer

Andra bloggar om usa, ekonomi, wall street, dataspel, modern warfare 3

Related posts:

1. Därför borde alla hata Wall Street

En mycket läsvärd atrikel – och det skriver jag inte bara för att jag är med i den. Så besök Eurogamer nu!

No related posts.

Nintendo 3DS – TV-spelsdödens första offer?

För snart två år sedan skrev jag om en #communitydöden, som på bara några månader raderade ut nära nog samtliga svenska sociala mediesajter, till exempel Playahead och Lunarstorm. Idag är sociala medier mer i allt väsentligt synonymt med Facebook, åtminstone i vår dela världen, och inget kan växer i skuggan av Zuckerbergs gigantiska nätverksbygge.

Nu håller något liknande på att hända i TV-spelsbranschen. Nintendo har precis rapporterat försäljningssiffrorna för sin nya handhållna konsol 3DS – och de är brutalt usla. Vinsten för bolaget dyker och nu, bara ett par månader efter releasen, sänks priset på konsolen med upp till 40 procent.

Hittills har den handhållna spelmaskinen sålts i drygt fyra miljoner exemplar, vilket kan tyckas ganska bra, men planen var ursprungligen att uppnå detta mål på bara en månad. En av orsakerna sägs vara att utbudet av spel till konsolen hittills är begränsat. Ett annat skäl – och sannolikt det huvudsakliga – är att finns en helt ny konkurrent i branschen, som på bara några år sålt över 200 miljoner bärbara enheter för spel och underhållning. Plattformen erbjuder dessutom ett utbud av tusentals både roliga och beroendeframkallande speltitlar som ofta kostar mindre än en 10 kronor – många av dem är till och med gratis.

Jag talar förstås om Apples bägge spelplattformar – Ipad och Iphone – som snabbt etablerat sig som förstahandsvalet när det gäller mobil underhållning. Surfplattor som Ipad och Samsung Galaxy har måhända inte revolutionerat sättet vi läser tidningar och böcker, men alla som har barn kan vittna om vad ”paddan” används mest till: spel och underhålling.

I ljuset av detta kommer det knappast att räcka med en prissänkning för att rädda 3DS. Att förvänta sig att någon vettig människa idag lägger mer än tvåtusen spänn på en spelkonsol – även om den har stöd för 3D – är mer eller mindre ett önsketänkande. Lägg till det att spelen till Nintendo kostar uppåt 500 kr, och det går snabbt att räkna hem priset för en Ipad, Iphone eller en Androidbaserad platta eller smartphone.

Om man studerar de senaste försäljningssiffrorna från Dataspelsbranschen (för 2010) kan man se att raset har börjat. Den totala volymen är ner 6,3 procent, medan Sony PSP rasar med 32,7 procent. Eftersom onlineförsäljning bisarrt nog inte finns med i Datorspelsbranschens siffror är det dock svårt att se hur stor ökningen av nedladdade titlar varit.

Jag gissar att de närmsta åren blir ganska jobbiga också för andra mäktiga spelgiganter som Microsoft, Sony och Electronic Arts. Det kommer att bli svårt att hålla liv i spelkonsoler som Xbox och Playstation 3, utan en ganska dramatisk priskorrigering.

Samma tankegångar gav Angry Birds-skaparen Peter Vesterbacka uttryck för när jag mötte honom i november förra året. Och ID Software-gurun John Carmack spådde redan i februari att 3DS mycket väl kunde vara den sista handhållna spelkonsol som tillverkas.

Den som lever får se antar jag.

Intressant?

Smårelaterat i DN idag: Spela ett spel och rädda världen
Andra bloggare om ipad, iphone, apple, spel, dataspel

Related posts:

1. iPad räddar inte pressen – men kanske spelbranschen?
2. Ipad och Angry Birds en nystart för spelbranschen
3. Är vi redo för en dator utan tangentbord?

Borealis, Apertures forskningsfartyg. Här sett i Half-Life 2 Episode 2.

Mitt i de närmast lyriska hyllningarna av Portal 2 – visst är det ett lysande spel – sitter jag och drömmer om tredje delen av Half-Life 2. Den som skulle kommit redan 2008, men sköts på framtiden igen, och igen – för att till slut helt försvinna som samtalsämne ur pressmeddelanden och i diskussioner på spelsajter.

Men skam den som ger sig – jag väntade i sju år på Half-Life 2, ytterligare några år på Episode 1 och Episode 2 – och nu har det gått fyra år av enträgen väntan på den slutliga delen i trilogin. Frågan man måste ställa sig är förstås om det pågår någon utveckling över huvud taget, eller om Half-Life 2-expansionen skrotats i all hemlighet?

Om detta vet vi förstås inget. Men en genomspelning av Portal 2 ger i alla fall visst hopp om att det faktiskt kommer en avslutande del av H-L 2.

Och vad bygger jag då detta på, undrar förstås vän av ordning?

I Borealis torrdocka.

Jo, för det första – en Achievement/Trophy i Portal 2, Ship Overboard, gör tydliga kopplingar till Borealis, ett forskningsskepp som försvann spårlöst efter ett misslyckat experiment hos Aperture Science – som för övrigt var Black Mesas största konkurrent om statliga forskningspengar. För den som minns sin Episode 3, talade Black Mesa-forskarna  Isaac Steiner och Eli Vance om detta missing experiment som fick skeppet att försvinna/teleporteras – kanske framåt eller bakåt i tiden? Ombord ska i alla fall finnas utrustning som kan hjälpa mänskligheten i kampen mot The Combine.

Bakom en vägg i Apertures underjordiska kontor, finns en hemlig ingång till just den torrdocka där Borealis legat. En livboj med skeppets namn finns kvar på bryggan.

För det andra – grundaren av Aperture Science, Cave Johnson, berättar i de förinspelade röstmeddelandena djupt nere i forskningsstationen om hur Black Mesa ”stulit” hans experiment. Johnson talar också om försök med teleportering, och på en av nivåerna briefas spelaren om att man kan uppleva ”vissa tidsrese-effekter”.

För det tredje – inramningen i vissa delar av Portal 2 – de som utspelar sig i de äldsta delarna av Aperture Science-komplexet – stämmer inte riktigt överens med resten av spelets grafik och miljöer. Kan det vara så att vissa miljöer – kanske skrotade – från Episode 3 helt enkelt lånats in till Portal 2?

Ingen kan förstås veta, men jag är i alla fall relativt säker på att den avslutande delen av H-L 2 på något sätt kommer att knyta ihop de storyn om de bägge havererade forskningslabben – Black Mesa och Aperture Science – och att handligen kommer att kretsa kring sökandet efter Borealis, skeppet som teleporterades coh/eller skickades tillbaka i tiden i bästa Philadelfia Experiement-stil. Kanske det blir en Episode 3, kanske blir det ett helt nytt fristående Half-Life 3.

Eller också griper jag bara efter halmstrån.

Nåväl, i brist på tidsreseförmåga får framtiden utvisa om min optimism är befogad eller inte.

Intressant?

Lyriska Portal 2-recensioner: SvD, DN, Aftonbladet, FZ

Andra bloggar om spel, datorspel, portal 2

Related posts:

1. A Red Letter Day
2. Places of Doom

StarCraft II: Högoktanig rymdunderhållning.

Världsettan i Starcraft II, sydkoreanske Jang ”MC” Min Chul, är på visit i Sverige för att delta i (och vinna) en superturnering mellan åtta SC II-proffs. Turneringen hålls i Kulturhuset i Stockholm, och sänds live på Aftonbladet.

Om man nu aldrig hört talas om Min Chul, kan det bero på att han är verksam inom en sport som må vara populär i Sydkorea, men aldrig riktigt fått fart i övriga delar av världen. Trots att datorspel är en av våra allra vanligaste sysselsättningar – spelindustrin gick för länge sedan om filmbranschen i lönsamhet — verkar intresset för att se datorspelsproffs live eller på tv vara ganska begränsat.

Ända sedan första början, när jag var med och organiserade Sveriges första större Quake-turnering, FragFest 96, har e-sporten år efter år spåtts en lysande framtid. Och visst, det finns numera en handfull extremt duktiga spelare som kan försörja sig på att resa runt i världen och spela Starcraft, WoW eller Counter-Strike (jag har ganska dålig koll på exakt vilka spel som körs i turneringarna nuförtiden). Bland annat ett par svenskar.

Men för den stora allmänheten är och förblir e-sporten en marginell – för att inte säga helt okänd – företeelse. Vilket är synd. För efter att ha följt Aftonbladets live-bevakning av Starcraft II-tävlingen på kulturhuset kan jag bara bara säga – vilken ös! Trots att jag inte har en aning om hur de olika raserna och dess enheter fungerar, är det omöjligt att inte låta sig imponeras av toppspelarna som gjorde upp. Att hantera hundratals enheter samtidigt, fatta sekundsnabba beslut och samtidigt planera vinnande strategier på det sätt som Starcraft-eliten kan, gör att det blir en sanslös show. Trots att jag alltså inte förstår särskilt mycket av vare sig spelet eller kommentatorerna.

Kanske är det detta som gör att e-sport aldrig slagit igenom på nationell TV. Spelarprofilerna gömmer sig bakom obegripliga ”handles” och kommentatorerna talar för den lilla elit som är insatt i allt som händer – istället för att försöka föra ner allt det som händer på slagfältet till en nivå som inkluderar fler än dem som spelar StarCraft på tävlingsnivå. Därför har det aldrig blivit någon stor publiksport.

Uppenbarligen är det helt annorlunda i Sydkorea, där det finns speciella e-sportkanaler på TV och där de riktigt framgångsrika spelarna kan tjäna miljoner. Från Sydkorea kommer också en av de största organisatörerna – World Cyber Games – som tog över efter  amerikanska Cyberathlete Professional League, som gick i konkurs för ett par år sedan i brist på sponsorer. Frågan om varför det lyckats där, och inte i vår del av världen, kan förstås diskuteras.

Det KAN förstås ha att göra med att vinnaren MC kommer därifrån, liksom en rad andra e-sportgiganter. Och jag är ganska säker på att Aftonbladets live-sändning igår följdes av många människor i Sydkorea.

En sak står i alla fall klart: e-sport gör sig faktiskt bättre i TV än de flesta andra underhållingsprogram just nu.

Intressant?
Andra bloggare om starcraft, gaming, spel, datorer, e-sport

No related posts.

Dagens fulkulturspaning: Vissa ljudmiljöer får associationerna att vandra iväg. På vägen till kontoret går jag varje dag förbi den stora bangården mellan det modernistiska men åldrade World Trade Center och de nybyggda kontorskomplexen på andra sidan järnvägen. Pendlartågen slamrar in mot centralen, högtalarröster på okänt språk ekar mellan betongpelarna och från en väg ner i underjorden ett dovt dunkande av maskiner som äter sig fram i tunnelsystem långt under marken.

Om man sluter ögonen eller bara tittar åt rätt håll kan man lätt föreställa sig att man förflyttats till City 17, och att kombinatets polisstyrkor står med elbatongerna i högsta hugg.

Jag skyndar på stegen lite extra.

Intressant?

No related posts.

Efter 14 år av ständiga förseningar, uppskjutna releasedatum och allt mer undvikande svar från 3D Realms George Broussard, var det nog inte många av oss som på allvar trodde att Duke Nukem Forever någonsin skulle bli verklighet. Sedan spelet utannonserades 1997 har en helt ny generation av gamers vuxit upp, spelgenrer har kommit och gått, Xbox, WII och två generationer av Playstation lanserats. Men, grisar kan uppenbarligen flyga, och jag är otroligt glad att jag gissade fel i ett blogginlägg för snart två år sedan – i sommar släpps nämligen DNF till slut. Men jag minns också att jag var lite förbryllad över de glada minerna hos 3D Realms-gänget på bilden som togs i samband med nedläggningsbeskedet. Kanske visste de redan då att greven var räddad, och låg i hårdträning för sin comeback, som satts till den 6 maj 2011?

Jag kommer självklart att köpa DNF – främst av nostalgiska skäl – men jag undrar lite hur dagens 15-20-åringar, som vuxit upp med WoW, Starcraft, Guitar Hero och CoD, kommer att ställa sig till den hårdblonderade och tuggummituggande greven? Känns hans oneliners fortfarande fräscha, eller är han bara fjollig jämfört med moderna spelhjältar som Gary ”Roach” Sanderson och Alex Mason, de blytunga krigarna från Modern Warfare och CoD Black Ops? Om ett par månader vet vi.

Duke Nukem firar dessutom 20 år i år, det var 1991 som greven gjorde sin debut i ett sidoscrollande plattformsspel till MS-DOS. 1996 kom den tredje delen, Duke Nukem 3D, som under några månader totalt sopade mattan med allt annat i 3D-shooter-genren. Jämfört med Doom, som dittills varit actionspelet med stort A, var Duke 3D ett gigantiskt steg i utvecklingen. Det hade topografiska skillnader, man kunde röra sig i tre dimensioner (i Doom kunde man inte ens hoppa) och byggnader och föremål kunde sprängas i småbitar. Det enda 3D Realms missade var möjligheten att kunna spela online. Duke 3D kunde bara spelas via modem – och bara med en motståndare i taget. Så när ID Software släppte den första shareware-versionen av Quake i slutet av maj 2006, blev Duke omodern över en natt. Med Quake inleddes ett nytt kapitel i datorspelshistorien, och att sitta ensam och spela mot datorn var det få som lockades av längre.

Jag hoppas innerligt att Duke Nukem Forever blir precis så bra som det verkar i trailern ovan, och att greven får chans att dra på sig vinnartröjan igen. Han har ju trots allt haft 15 år på sig att öva.

Och visst är 14 år är en lång tid att vänta på ett spel, men inte exceptionellt länge. Det tog 10 år innan Starcraft 2 släpptes, och vi väntar fortfarande tålmodigt på Episode Three, trots att det var sju år sedan Half-Life 2 släpptes.

Vågar man hoppas att grisar kanske kan flyga igen?

Intressant?

(Missa förresten inte Ars Technicas grundliga genomgång av Duke Nukems uppgång, fall – och återuppståndelse.)

Andra bloggar om duke nukem, spel, datorer, nostalgi, pc, xbox, ps3

Related posts:

1. Duke Nukem not-ever

Elaka grisar och arga fåglar – en oslagbar kombination.

Envisa rykten gör gällande att Apple släpper sin hajpade Ipad i Sverige redan nu på onsdag. (Något som säkert stämmer, eftersom IOS 4.2.1 med svenskt språkstöd släpps redan ikväll.) Att döma av förhandsspekulationerna kommer nämligen Ipad att innebära ett efterlängtat lyft för tidningarna, som nu kommer att kunna ta betalt för sina nyheter igen.

Peter Vesterbacka, vd för Rovio.

Jag ställer mig – som jag skrivit förut – något avvaktande till de stora förhoppningarna på paddan. Visst, det är en cool pryl, men jag tror inte det är pdf-tidningar och -tidskrifter som får folk att öppna plånboken på iTunes Store, även om en färsk undersökning från Daytona ser ut att delvis visa på motsatsen. (De som svarat är i stor utsträckning ”early adopters” som jobbar med media och reklam och redan äger en direktimporterad padda – alltså knappast ett representativt urval av Sveriges mediekonsumenter.)

Det som folk handlar på Itunes Store är däremot underhållning. Ett av de mest framgångsrika exemplen är Angry Birds, ett extremt vanebildande spel till Iphone, Ipad och Android som är utvecklat av finska Rovio. Under årets upplaga av SIME i Stockholm förra veckan fick jag tillfälle att prata med Peter Vesterbacka, företagets vd – eller ”Mighty Eagle” som han kallar sig på sitt visitkort. Med 36 miljoner spelare runt om i världen, och med 10 miljoner sålda spel till iPhone, har Vesterbacka och hans bolag startat en revolution i den trögrörliga datorspelsbranschen.

– Angry Birds HD har sålt väldigt bra på Ipad. Inte i närheten av iPhone-försäljningen, men vi är mycket nöjda med resultatet så här långt. Och det högre priset till iPad påverkar inte försäljningen alls vad vi kan se, säger Vesterbacka.

(Angry Birds kostar 38 kr till iPad, men bara 7 kr till iPhone).

Peter Vesterbackas titel – Mighty Eagle.

De senaste tio åren har spelmarknaden helt dominerats av tre giganter – Microsoft, Nintendo och Sony, som effektivt kunnat kontrollera spelutbudet till sina respektive plattformar. Liksom vilket innehåll som varit tillåtet att ladda ner via de inbyggda live-tjänsterna.

Resultatet har blivit att det i princip endast lönat sig att släppa så kallade AAA-titlar till dessa spelplattformar. Som kostat mångmiljonbelopp att utveckla, och som bärs fram av reklamkampanjer med nästan lika stora budgetar. Spel som kostar konsumenterna drygt 600 kr, och med lite tur räcker över en helg.

Rovio och Angry Birds visar att det går att göra på ett annat sätt. Spelutvecklare idag är inte beroende av att komma överens med Sony, Microsoft eller Nintendo för att få ut sina titlar.

– Många klagar på Apple och deras långa process för godkännande av appar, men det är oändligt mycket lättare än att nå ut där än hos konsoltillverkarna eller den inlåsta mobilspelsmarknaden som kontrolleras av operatörerna. När du släpper ett spel i App Store, kommer det ut direkt i 90 länder – du slipper förhandla med folk på alla dessa marknader, säger Peter Vesterbacka.

Redan idag dominerar mobila spel om man räknar i antal nedladdningar. En trend som kommer att förstärkas med släppet av Ipad och dess svans av Android-baserade surfplattor. Och det är lätt att se vilka som är toppsäljarna i Itunes App Store: hälften på topp 10-listan för iPad är spel.

Peter Vesterbacka är övertygad om att just surfplattor kommer att bli en av de dominerande plattformarna för mobilspel, vid sidan av Iphone och Android-telefoner. Enkelheten att ta med, större skärm och snabbare processor i kombination med att surfplattan är ”always on”, gör den till en vinnare, menar han.

– Marknaden är stor redan nu, men den kommer att bli gigantisk framöver. Folk kommer att ägna mer tid åt spel, eftersom man bär med sig tablets i större utsträckning än man bär runt på en laptop.

Hur kommer då detta att påverka de traditionella aktörerna i branschen, och dess återförsäljare? Kommer någon verkligen vara beredd att betala 600 kr för ett spel till PSP eller Xbox, när det går att få motsvarande underhållning för ett par tior?

Rovios vd tror det blir svårt. Särskilt som fler och fler titlar släpps först på mobilplattformarna, och först därefter konverteras till konsol och dator. Angry Birds är det första exemplet på detta – spelet kommer att släppas till Macintosh och PC inom kort, via Apples Mac App Store och Valves Steam. Och längre fram kommer det också att dyka upp på spelkonsolerna.

Ser du några nya trender på spelmarkanden?
– Vi kommer att få se flera intressanta saker framöver, som utvecklas till mobila plattformar, säger Vesterbacka.

– Social gaming är ju redan populärt, trots att det i till exempel Farmville degenererat till spam. Och multiplayerspel kommer naturligtvis att funka bättre med surfplattornas stora skämnar. Jag tror också att Gowalla och Foursquare är något på spåren med platsbaserade tjänster, men ännu så länge har ingen utnyttjat tekniken för att göra riktigt intressanta spel.

Intressant?

Andra bloggare om apple, ipad, iphone, spel, angry birds, rovio

Related posts:

1. iPad räddar inte pressen – men kanske spelbranschen?
2. Tänk om Ipad blir döden för tidningshusen?
3. Är vi redo för en dator utan tangentbord?

Vi har nu levt tillsammans i tre veckor, Paddan och jag. Och eftersom jag har börjat etablera lite vanor med den lilla plattdatorn, eller vad den ska kallas, ska jag försöka mig på att skriva en kort utvärdering.

Vi kan ju börja med hajpen kring själva ”läsplattan”. Alltså tanken att tidningar och förlag nu plötsligt kommer att kunna pusta ut och återvända till sina rötter: att designa snygga magasin som folk gladeligen betalar prenumerationer för via sin iPad – som Rupert Murdoch exempelvis ser som framtiden.

Tja, man ska aldrig säga aldrig, men ryggmärgskänslan säger mig att detta aldrig kommer att hända – ett sådant försök att försöka plantera om printprodukter i en ny digital mylla kommer minst 15 år för sent, och att dessutom ta betalt är nog dessvärre ett dödfött projekt. De flesta av världens Internetanvändare – varav en hel generation har vuxit upp utan tidning  – har redan hittat perfekta användargränssnitt gentemot webben, och kommer inte att vara intresserad av något som inte går att dela, kommentera eller blogga om.

Dessutom är iPad – trots sin litenhet – för tung för att man ska orka ligga i sängen och läsa en bok på den under någon längre tid (kanske är det därför som det redan ryktas om att en mindre 7-tums iPad är på väg). Apples egna fordral går förstås att vika ihop till ett stöd, men bara om man håller den Paddan i breddformat.

För att titta på film är iPad däremot en trevlig sängkamrat, och man är som tur är inte bara hänvisad till iTunes för att visa dem. Utmärkta Cinexplayer gör det exempelvis möjligt att synka över och titta på filmer som sparats i Xvid-format. Jag har redan sett att det kommit ryggstödshållare som tillåter iPad att monteras som videoskärm i bilen – en perfekt lösning, eftersom man slipper dyra installationer och dessutom kan ta med den ur bilen (så att man slipper få inbrott).

Monkey Island 2: Le Chucks Revenge

Men det användningsområde där jag tror mest på iPad är faktiskt – spel. Som spelplattform är den närmast oöverträffad, med snabbare processor och grafik än iPhone, men med samma möjlighet till touchkontroll och gyrofunktioner. Redan nu finns det över 30.000 spel som funkar på iPad – alltfler släpps i HD-versioner – och var femte app är idag ett spel. Och med lanseringen av iPhone 4, finns det plötsligt en massmarknad för spel i HD.

Angry Birds HD.

Själv har jag ägnat merparten av min tid med Paddan framför Angry Birds HD (bäst) och Splinter Cell: Conviction som är två suveräna titlar från helt väsensskilda genrer. Men även racing-, flipper- och labyrintspel funkar galant på iPaden – för att inte tala om klassiska äventyr som Monkey Island 2. Någon inlärningskurva finns i princip inte eftersom spelen kontrolleras med touchkontroller och gyro. Alla kan spela allt. (Nästan i alla fall.)

Splinter Cell Conviction till iPad. Mycket prisvärt – bara 75 kr.

Jag tror knappast att iPad kommer att hota PS3, Xbox eller PC som gamingplattform, men gamla trötta och överprissatta plattformar som Nintendo DS och Playstation PSP kan vi nog begrava inom kort. Visst är iPad några tusen dyrare, men man en maskin som kan användas till i princip allt som en dator kan – och där spelen kostar en tiondel av vad de gör till de stora spelplattformarna.

Det ska hur som helst bli mycket intressant att se vart iPad till slut placerar sig i den digitala näringskedjan. De stora spelproducenterna har ju haft det motigt på senare år – kanske kan iPad och iPhone 4 innebära ett uppsving för det mobila spelandet?

(Ser förresten att det släppts en färsk undersökning som sågar läsplattorna ur användarsynpunkt. )

Intressant?

SvD, IDG

Andra bloggare om apple, ipad, iphone 4, datorspel, pekdator, läsplatta

Related posts:

1. Ipad och Angry Birds en nystart för spelbranschen
2. Min iPad, en gammal goding från Star Trek
3. Billigaste sättet att surfa på din Ipad